Kan det vara så att ju mer man söker desto mer finner man? Kanske det...
I vilket fall som helst så ska jag till Sarek i slutet av augusti, och kommer att ha tolv hela dagar att göra vad jag vill i den fantastiska nationalparken.
Jag vet några saker:
1. Jag börjar och avslutar vandringen i Kvikkjokk
2. Jag ska till södra Rapadalen
3. Jag ska upp på Tjahkelij
Mer än så vet jag inte just nu, vilket känns väldigt befriande.
Jag kanske får se detta...vem vet:
Som sagt...spännande och roligt att planera.
Jag skriver lite mer senare, innan jag drar iväg.
Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.
Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.
Användarnamn: TottemanIntressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...
21 juli - lite Sarekfunderingar
Logga in för att kommentera
Läs mer i bloggen
30 augusti – över passet
Som vanligt sov jag gott, och vaknade som jag brukar runt halv 8. Sov med dunjacka, vilket var perfekt denna natt. Det var en strålande fin morgon, så härligt.
29 augusti – fjäll och obanat
Natten var lugn och jag sov bra som vanligt. I min packning hade jag en rejäl mössa och en buff. Jag säger buff även om det är ett företagsnamn. Min buff hade jag vikt några gånger och dragit ned över ögonen, så att det blev som en sovmask. När det är klart väder ute så brukar det bli ljust i tältet, och jag brukar vakna tidigare än jag tänkt mig. Detta rådde buffen bot på. Det blev kolsvart med buffen som sovmask. Det har hänt att jag stigit upp mitt i natten, och tagit fina bilder, så jag vet att natten är fin ur fotograferingssynpunkt.
28 augusti - mot Boarek
Natten var inte kall, och jag var uppe en sväng för att lätta på trycket, kröp sedan ned i sovsäcken och somnade om. Killen i tältet en bit bort hade vaknat i tid för att hinna packa allt och ta sista biten till Kvikkjokk.
Duggregnet mot tältduken betydde att jag inte hade bråttom, ett ord jag förresten inte använder på denna vandring. Jag hade inte alls bråttom alls. Jag funderade på om jag skulle fixa lite kaffe, och så fick det bli. Två skivor mjuk bröd med tubmjukost. Det var en bra start på morgonen.
