Åååh, jag är så less!
Jag vill ut i skogen, åka skidor, elda, grilla korv, sova vid öppen eld, gräva snöbivack, sova under en gran, pimpla eller vad som helst!
Bara jag får vara ute.........
Någon därute som någonsin känt på samma sätt?
Det är kanske inte så troligt........
Ha det!

Snart är arbetsdagen till ända;då ska jag ut och leka i skogen..
Då ska jag hem och laga mat till ungarna. Kanske att jag hinner ta en promenad efter middagen innan ungarna ska i säng....
Alltför ofta, det är bara och bryta ihop och åka ut så fort tillfälle ges...
Är det inte risk att man till sist går av om man bryter ihop så ofta?
Funkar det att laga med silvertejp?
Minst 4-5 gånger per dag.
Om det är en konstant känsla så är det väl bara 1 gång per dag?
Är det mer eller mindre jobbigt än 4-5 gånger per dag?
Hehe bra fråga!
Jag hade hoppats på att du hade ett svar!
samma tanke varje dag. Helst nu när det är riktig vinter och inte massa grå-blask (fast jag känner samma när det är grå-blask)
Och när det blir helg och man borde hinna vara ute så är det alltid något som kommer emellan.
Men till helgen, då jävlar!
Eller nästa helg.....
Klart vi är flera. Baksidan av att ha barn är ju att utetiden blir beskuren. Än fryser de, än ska de ha mat! Håll ut, de växer! Förresten går väl ALLT att laga med silvertejp?
Jo, det är ju så. Samtidigt försöker jag i lugn och ro att fostra in dom i rätt anda så att dom ska tycka att det är kul att vara ute. Då får det ju inte bli för mycket eller för jobbigt heller.
Borde inte allt vara gjort av silvertejp redan från början?
Då behövde man ju ingen silvertejp eftersom inga grejer skulle gå sönder, eller?
Ta med dig matlåda och gå UT och ät den på lunchen.
Vill du få mig inspärrad? Att sitta ute på jobbet under vintern och äta skulle säkert göra succe.....NOT!
TOTAL IGENKÄNNING.........
Härligt att det finns fler!
Så känner man jämt!
Ännu fler som delar min känsla. Tack!
Jag känner likadant :) Men på jobbet måste man vara likaväl!
Jo, tyvärr. Tänk om man kunde bli rik. Tillräckligt för att få tid över till allt roligt som man vill göra. Jobb finns det tillräckligt av hemma så arbetsbrist skulle det inte bli ändå.
Men glädjen att komma ut är ju så enormt stor när silvertejpen sitter som den ska och du får den där fria tiden...
Håll ut!!! Snart fryser barnen inte längre...
Jo, det är så himla kul när man får komma ut och särskilt när barnen verkligen vill följa med.
Exakt så där känner jag från måndag till fredag... Vardagarna är vigda åt jobb, familj och allt annat som hör till, men helgerna är prioriterade för egen rekreation... Små slappa äventyr på "hemmaplan" Bara jag får känna doften av nysågad ved och kunna meditera framför en brasa några timmar, innan man kryper ner i sovsäcken så är jag nöjd.
Måndag morgon är man tillbaka i matchen igen, med samma ångest och längtan till lördag morgon...
Mmmm, nysågad ved....
Det är riktigt härligt!
Igår, när jag sov några timmar efter nattpasset, drömde jag att jag flugfiskade. Naken.
Är det ett varnings- eller friskhetstecken?
Jag skulle så hemskt gärna vilja säga att det är fullt normalt men min mor lärde mig att inte ljuga...
Nej, du bör nog uppsöka en psykdoktor som är specialiserad på flugfiske. Kanske får du en betald semester till Kolahalvön som del i din rehabilitering?
Anders, låter sunt tycker jag. Men du får åka utan mig nästa gång!
Men då kan jag åka med nästa gång!
Om det blir Kolahalvön vill säga och att jag får använda svetsglasögon när Anders fiskar.......
Varje dag...
....är en ny dag av väntan....
Men jag har ett nytt blogginlägg på gång som kanske får er att vakna till!
Tror att alla "utsidare" känner som du, annars hade man nog inte varit medlem här ;-) Helgerna är helt klart det man ser fram emot, varje vecka. Speciellt nu när det är så mörkt... det är en viss skillnad på en pannlampetur och en skidtur i strålande sol...
Jo, det är ju så. När man äntligen får se dagsljuset och vara fri att göra nåt roligt så vaknar man ju till liv igen. På lördag morgon bär det i alla fall av ut på skidorna. Om det inte är plusgrader för då är inte Tegsnäsarna nån trevlig kompis.....
Staffan: var nu int en sån fegis... :)