Berättelser, tankar och betraktelser omkring friluftsliv, äventyr och natur...

Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...

Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm

Användarnamn: Minnatur

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Den stora "lilla vandringen"

Ryggsäcken knirrade lätt i sina plastspännen. Det frasade krispigt i den torra mossan under mina skor där jag gick. Det var den 5 juni och det var nu det kunde hända. Ett sting av förhoppning om att det ändå var för tidigt fanns i min tanke.

Vattenspegeln låg där, näst intill blank, sånär på en då och då fläktande liten bris. Det var när dagen övergick i kväll och solen la sina mjuka strålar på vattenytan som stillheten skulle komma. Så hade det varit de två sista dagarna i Dalarna och så skulle säkert ske även denna kväll.

Naturhinderbanan en succé...

Det är lika intressant varje gång jag inser att barn inte behöver stora äventyr för att slukas upp totalt. Friluftsfämjandet hade en artikel om barn i natur där Renat Chlumska och ytterligare en person uttalade sig om barnens behållning av naturen. Kort sammanfattat kan man säga att ingen av dem tycker att man skall dra iväg med sina barn på för långa och strapatslika vandringar/äventyr då det finns en stor risk att man snarare tar avstånd från vandringar och dylikt när det varit krävande som barn. Låter logiskt tycker jag. Gå snarare ut 10 gånger till kyrkogården och lek äventyrare än en gång till Nikkaluokta med jobbiga vandringar bara för att föräldern skall bli tillfredställd. Detta tog jag fasta på.

Maja testar repbanan.

När jag tröttnat på alla mina forna aktiviteter då finns en lösning..

När jag tröttnat på utförsåkning, vandringar, telemarksturer, tältnätter, fiskespön, kanoter, kajaker, cyklar, simturer, långfärdsskridsko...

...då vet jag att det fortfarande finns ett sätt för mig att utföra något i naturmiljö. Men det blir nog det sista jag satsar på...

Jag trodde aldrig jag skulle säga det... Jag sov riktigt gott i naturen!!!

Jag är en man som inte i onödan byter utrustning, speciellt inte till dyr onödig sådan. När jag den senaste tiden har sett Ola Skinnarmo göra reklam för ett liggunderlag har det känts aningen krystat. Skulle HAN, extremutövaren, bry sig annat än att tillfredställa sina sponsorer. Skulle en produkt verkligen kunna vara så bra som han säger?!

Efter att ha träffat en god vän som jag delat ett års friluftsutbildning med, och fått förklarat för mig att Ola använde detta märke innan det blev stort i Friluftsbutikerna, ändrade jag anfallsvinkel.

Jag har rättfärdigat mig, den har betalat av sig... Yxan först ut...

Nu har det skett, berättigandet av mitt köp är nu uppfyllt...

Allt började med att jag helt och tydligt berättade för min sambo att jag verkligen behövde lägga ut nästan 9 000kr på en ny systemkamera trots att barn nr: 2 var i antågande. Hennes försök att få mig att köpa en lite billigare kamera misslyckades då jag berättade att jag skulle använda den nya till att FILMA med. Min tanke var att göra små filmer om friluftsliv samt att ta fantastiska bilder av våra barn förstås. Det sistnämnda har i och för sig redan det rättfärdigat köpet, men inom mig har en liten tagg suttit och ömmat...

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.