Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.

Användarnamn: Elvah

Intressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.

Mer på profilsidan


Oops!... I Did It Again: Fulufjället i vårflod

Framför mig väller en bottenlös vårflodsjock fram. Jag står med en fot på en någorlunda fast tuva mitt i en översvämmad myr. En liten bit bort verkar vattenflödet bli tillräckligt smalt för att gå att kliva över. Men jag känner med staven på den närmaste mosstuvan mellan mig och den punkten. Näpp. Inte en chans. Det är gungfly.

Jag vänder mig om och försöker förstå hur tusan jag tog mig hit. Blickar mot ett våtlandskap prickat av nysnötäckta tuvor.

Det är ett sådant där ögonblick då hela livet faller på plats.

För ibland bara händer livet med en. Jag vill tro att jag håller i rodret. Men inser allt mer att det är tillfälligheter, ödet och slumpartade möten med andra människor som utformar det landskap vi har att röra oss inom. Det kan kännas lite svårt att bara acceptera. Jag vill forma det själv! Jag kan vakna till emellanåt, mitt i livet, och undra med vilken helikopter jag hamnade där jag är. Det är en känsla av maktlöshet, men ofta en spännande sådan, ibland en känsla av att ha flyt. Den känslan hade knappast varit mig förunnad vare sig om jag levt ett enkelspårigt, förutsägbart liv, aldrig fattat några svåra beslut eller bara styrt allting själv utan att låta livet ha någon form av inflytande över mig.

Det här är en sådan stund, mitt på myren. Helikoptern har landat.

Det är inte alla människor som väljer att kliva rakt ut i gungflyn. Men det är skillnad mellan att agera impulsivt och att göra ett riskmedvetet vägval. På att kasta sig iväg utan eftertanke eller agera utifrån en inre stabilitet, styrd av en vilja att utforska och lära, med den trygga känslan och erfarenheten av att kunna hantera det mesta.

Så ändå, nog håller jag i rodret alltid. Navigerar bland tillfälligheterna.

Sinnesnärvaro nog för att få fram kameran, balanserande på tuva mitt i vårflodsmyr. Var går gränsen för när det är möjligt att fotografera direkt i ett händelsecentrum? Vid kängskaften?

 

Efter den vårflodsvandring jag och min bror gjorde i Storådörren för ett par år sedan var jag kluven. Dels hade jag tänkt att A) definitivt aldrig göra det igen, och dels B) kanske göra det igen i alla fall, bara för att jag kan, gärna ensam och på en ny plats. Det var egentligen aldrig min avsikt att faktiskt göra det, nu sista helgen i maj. Men då jag ska jobba hela sommaren kände jag ett behov att FJÄLLVANDRA, oavsett de givna förutsättningarna.

En ren tillfällighet således.

Det är det korta svaret på frågan hur jag hamnade mitt i den där myren. 

Det lite längre svaret handlar förstås även om vägval, spänner hela vägen från skön ensamhet på folktomt vårfjäll, solsken och lättvandrade vidder, till piskande regn och hagel, rejält snöfall, tillflykt till säsongsstängd övernattningsstuga och blankslitna sommardäck på en Nissan Micra.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-06-01 18:17   L.A.
Härligt skrivet! Inte dåligt att få ut så mycket av ett nästanplurr!
 
2015-06-01 21:48   fowwe
Det är sannerligen vått på fjällen när snön smälter. Dina foton talar också sitt tydliga språk. Jag tror att du håller på och skapar en ny genre inom ämnet fjällskildring ;-).
 
2015-06-01 23:00   OBD
Yes, you did it again!
Det gäller även ditt sätt att skriva. Mycket bra och trevligt skrivet!
Tur att kängskaften var tillräckligt höga för att få så fina bilder. ;-)
 
2015-06-02 05:00   såg
Trevlig läsning.
Ja det är nog blött i fjällen när snön smälter.
Du får en att längta upp till att fjällvandra.
 
2015-06-03 01:26   Wildwood
Tack för en rolig och välskriven blogg!
 
2015-06-03 15:35   Elvah
Tack allihop för de fina kommentarerna, jag blir väldigt glad! I många sammanhang där jag skrivit texter - universitetet, jobbsammanhang, är det ju nödvändigt att sätta läsupplevelsen främst. Den sortens texter tenderar att bli bra om man bara lägger ner tillräckligt jobb, så har man bara ansträngt sig behöver man ju inte bli så himla överraskad om någon säger att det är bra. Men det blir jag i det här fallet! Här i bloggen är det mer ofiltrerat min nördiga passion för fjällvandring och mina tankar rakt från hjärtat som kommer fram, oftast utan någon vidare eftertanke eller läsarhänsyn överhuvudtaget, eller, det är i alla fall inte något jag prioriterar före att skriva för att det roar mig! Jag ser det som en aspekt av själva fjällvandringen i sig att skriva om äventyret före eller efter - om MIN upplevelse.

Så ibland kan jag titta på det jag skrivit och undra om det överhuvudtaget är begripligt för någon annan än mig själv. Desto roligare att någon faktiskt uppskattar det! :D
 
2015-06-12 15:55   fritänkare
Menar ni att ni raderar kommentarer bara för att man tycker det är lite smålöjligt att "hela livet faller på plats" för att man går över en jävla blötmyr??

Eller varför fick inte min förra kommentar vara kvar?
 
Svar 2015-06-14 16:27   Elvah
Jag upplevde din kommentar som både stötande och inte alls vänlig i tonen. Vidare är detta ett friluftsforum och jag fann den spydiga kommentaren där du blandade in fylla och supa i bilden väldigt opassande. Men jag hade faktiskt för avsikt att svara på din kommentar och låta den stå kvar, för den får ju faktiskt stå för dig! Jag måste ha klickat fel för plötsligt var den borta. (Om inte admin tagit bort den?)

För att bemöta din åsikt som du förstås är fri att framföra utan att vara spydig, så ja, jag har verkligen mycket kvar att upptäcka och lära här i livet. Det är väl det som är livet, tänker jag, och det är en viktig del av varför jag älskar både små och stora äventyr i naturen. Jag har förmånen att kunna uppleva stora känslor även i vad du anser vara små situationer.

Det är mening då alltså. Vi är alla olika.
 
2015-06-12 21:51   fowwe
@fritänkare (som vill vara anonym). En personligt färgad blogg är inte som vissa diskussionstrådar, där man ska avgöra vad som är rätt och fel. Din upplevelse må vara en helt annan än Elvahs, men en avvikande åsikt kan ju framföras i en hövlig ton. Skribenten är för övrigt i sin fulla rätt att radera, vilket fler än Elvah har gjort.
 
Svar 2015-06-14 16:46   Elvah
Helt rätt!

Det finns en poäng i att låta kommentarer stå kvar och låta åsikten vara fri, precis som i ett forum. Men en gräns går för mig vid om jag känner mig illa berörd. Det handlar inte om känslorna i sig, personligen kan jag nog lägga fram ett svar på tal. Men det har ett namn när det satts i system: näthat. Och även om en enstaka anonym kommentar inte är på den skalan så är det helt enkelt en diskurs som jag inte vill ge luft åt. För den riskerar att hämma och tysta de som utsätts. Det är inte passande vare sig på trevliga Utsidan där friluftsintresserade hjälper varandra, eller i min blogg.

Jag kommer att radera otrevliga kommentarer i bloggen exakt som admin gör i forumet.
 
2015-06-15 06:30   PZON_390
Hej Hanna,
...
Har du vart ute och badat igen ?? ...sluta aldrig med det :-)
Själv har jag tillbringat en längre tid i ett land där fjällvandring
inte är det första man tänker på, inte heller fri tillgång till
internet etc. Skönt att vara hemma...
I det läget känns det mycket upppfriskande att läsa om hur du plumsar
fram över sjö och myr i ett badglatt tempo.
...
Jag åker upp till Bruksvallarna med hunden kommande söndag, med
tanke på hur det ser ut där just nu (vi hade tänkt oss åtminstone ett
par nätter i tält jag och min kompis) så kan det komma att bli så
att jag åtminstone i teorin kan komma att ägna mig åt direkt
konkurerande verksamhet med dig genom att bidra med ytterligare
"anekdoter från mycket blöt fjällmiljö"
...
Vi har en stuga att krypa in i ifall badbyxorna behöver torka...
...
Hare fint !! ...hälsar Pzon...
 
Svar 2015-06-16 13:42   Elvah
Något egentligt badande blev det tack och lov inte. Mer som att leka skeppsbrott varvat med pulsande i snö som emellanåt nådde nästan upp till ledkryssen. Hoppas det hunnit bli lite mer sommar tills ni ska upp. Men varje årstid har sin tjusning. Lycka till!
 

Läs mer i bloggen

Lockad av The Dark Side (del 2: turkos är det nya mörka)

Timglaset rann i sin stilla fart, hur mycket jag än skyndade, pressade och stångade mig svettig. Labyrinten av videstammar var kompromisslös. Om Stuolojågåsj skulle vara för svår och regnet skulle fortsätta så här, skulle det mycket väl varken gå att ta sig framåt eller tillbaka. Det här är del 2 om vandringen mot The Dark Side.

“Hur man ska färdas utmed floder, det vet jag nog. Man ska rida långsamt och se floden flyta fram där nere och vattnet glittra och pilträdens grenar dansa i vinden. Man ska inte färdas där med en drake i hälarna.”

Lockad av The Dark Side (del 1: ett behagligt vägval)

Idén om en färd till skuggsidan av månen hade etsat sig fast. Kärlek och skräck. Jag hade inget annat val än att ta mig an den mest frestande och skrämmande vandring: The Dark Side. Men ett behagligt vägval hotade förstöra planerna.

Det gick att stå ut medan jag var i rörelse, men så fort jag stannade kom de fram från sitt gömställe, i lä bakom ryggsäcken där de åkte snålskjuts uppe i passet, och gick till attack. Jag åt en bar gående.

Fjällvandring? En begreppsdiskussion

Fjällvandring kan innebära väldigt olika saker och jag kan sakna ett begrepp för den form som jag själv utövar. Att vi associerar väldigt olika saker med fjällvandring blir tydligt ibland i mötet med nya bekantskaper:

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg