Eriks utflykter och äventyr

Naturskådning och friluftsliv i stillsamt format. Har alltid varit ute i olika former, mest i hemmamarkerna vid Bottenvikskusten. Fotar och dokumenterar gärna mina små äventyr.

Användarnamn: scandiaca

Intressen:

Mer på profilsidan


MUDDUS - En vintertur

Fem dagar vid månadsskiftet februari-mars skidade jag i södra delen av Muddus nationalpark, med start i Sarkavare i sydöst. Temperaturen hade legat ordentligt lågt i ett par veckor, men såg ut att börja mildras något. Landskapet, in till varje barr, var inbakat i snö. Väldigt vackert, men samtidigt väldigt svårorienterat.

Vägs ände i Sarkavare

Jag tänkte vid ett par tillfällen hålla mig längs sommarleden, vilket dock visade sig svårt då de oranga målningarna på trädstammarna låg helt dolda under tjock snöbark. Det gick helt enkelt inte se var jag befann mig. Istället höll jag mig längs vinterlederna över myrmarkerna, vilket ju samtidigt gick så mycket lättare då där fanns skoterspår att följa. Snön i terrängen var förhållandevis bärkraftig, men med en tung pulka i släptåg var skillnaden ändå som natt och dag.

Kall skymning vid parkgränsen

Jag sov ett par nätter i stugorna vid Nammavare och Muddusfallet, annars under bar himmel och i tält. Första natten var den kallaste och låg på -24°C.

Nammavarestugan. En liten mysig koja som fort blir varm.

Folk såg jag inte mycket av. Tre skotrar passerade utan att stanna i närheten av Måskoskårso. I övrigt tycktes jag ha hela parken för mig själv. Ödsligheten är väl en del av tjusningen med Muddus, men samtidigt lite synd, med tanke på hur fint här är. Tillsynsmannen hade varit förbi och fyllt på gas och ved i stugorna samma dag som jag kom in.

Ett par dar gammalt lodjurspår över klipporna vid Muddusfallet.

Spår i snön av liv fanns lite här och var, men känslan var att det mesta antingen låg i dvala eller hade flytt landet. Lappmes 2, Tjäder 2, Havsörn 1, Dalripa 1, Korp hörd, Tretåig hackspett 1, Sparvuggla 1, sammanfattar allt jag såg av fåglar. Skogen var väldigt tyst.

Muddusfallet

Video från turen

/E

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-03-09 10:33   OBD
Tack för en liten högtidsstund! Väldigt fina bilder och som vanligt en fantastiskt fin film. (Skulle kanske ha varit fint om allt tal hade varit på engelska. Eller enbart svenska).
 
Svar 2018-03-09 19:25   scandiaca
Tack Bertil. Det blir allt knaggligare med engelskan ju tröttare jag blir när jag är ute :-)
 
2018-03-09 15:30   hansnydahl
Oerhört stämningsfulla vinterbilder! Samtidigt mer krävande att fotografera i kylan. Har inte hunnit se videon än, så jag har det att se fram emot. Själv har jag planerat in ett veckolångt besök i Muddus till sommaren. Då slipper man kylan, men har i stället myggen att tampas med. Har nyss läst Muddos Nationalpark av Ola Engelmark, vilket gav inspiration.
 
Svar 2018-03-09 19:37   scandiaca
Tack Hans. Ja allt blir jobbigare i snön och kylan. Jag var ständigt trött på den här turen av allt pulsande och det fysiskt krävande. Bara att gå på toa blir ett smärre projekt. Ja till sommaren får du andra delikata små besvär att hantera :-)
Jag har inte sett den boken. Ska försöka få tag på den. Sen finns ju också den gamla boken Muddus av Lennart Arvidsson och Edvin Nilsson.
 
Svar 2018-03-09 19:51   hansnydahl
Boken är med på bokrean för endast 109 kr.

https://www.adlibris.com/se/bok/muttos-muddus-nationalpark---obandig-mangfald-kulturarv-och-skogshistoria-9789187283352

Förstår pulkadragandet. Min enda vintertur var i april 2016 och nysnön hade drivit ihop halvmeterdjup i den uppförsbacke som inte var för brant. Orkade med 15 cm nysnö, men när det blev 50 cm körde min pulka på 54 kg fast. Fick vända 4:e dagen.

Videon var jättefin - nattbilderna med stjärnhimlen, månen och stugan var ju rena julkorten.. Korslagda skaklar? Är det för att få dämpning för pulkan i nedförsbackar?
 
Svar 2018-03-10 18:11   scandiaca
Tack för tipset!
Korslagda skaklar underlättar i svängarna och ger lite mer stadga.
 
2018-03-12 10:40   fowwe
Fantastisk vinterskog och din film gör att man förflyttas dit. Instämmer med de andra, du har fångat ödsligheten, livet som knappt kan anas under de snöklädda träden, värmen vid lägereld och innebrasa. Bra att stugorna är öppna för besökare. Förresten, är tillsynsmannen från Laponiaförvaltningen? Eller är det en särskild person för just Muddus?

Det här med fuktspärr i skorna har jag aldrig provat, har gått bra ändå. Men kan ju bero på vilken typ av skor man använder. Och kylan är sällan något problem vid förflyttning, man producerar enorma mängder värme när man rör sig. Inte minst i en ospårad skog som du visade lite av!
 
Svar 2018-03-13 07:15   scandiaca
Tack Hans! Tillsynsmannen jobbar så vitt jag förstår åt Laponia.
Över lag är det trevligare med helt torra skor när tempen ligger rejält lågt, inte minst när man ska försöka sparka värme i skorna på morron i -24! Fuktspärr må kännas lite olustigt till en början, men man vänjer sig, och så fort man har bytt sockar så känns det torrt och skönt igen.
 
2018-03-14 08:24   undvall
Hejsan,

Fina bilder och fin film som väcker trevliga minnen. Skulle verkligen vilja göra en sådan där massor-av-lössnö-överallt tur i Muddus!! Såg för övrigt väldigt trevligt ut med den där portabla eldstaden, definitivt något att fundera på inför framtiden!!!

Passerade genom Muddus (på väg upp till Abisko via Sjaunja) nästan exakt för fyra år sen. Som tur var får vår del (blir ju en del packning på en 21-dagars tur...) hade det varit ett par dagar med blidväder precis innan vi åkte upp och sen fick vi samma väder som du hade, fast något 10-tal grader kallare som kallast. Helt perfekt skare!

Ett litet tips för framtiden kan kanske vara att skaffa längre skidor och tillika pulka (eller ta allt på ryggen).

/ Stefan
 
Svar 2018-03-14 16:35   scandiaca
Jag gillar min Firebox, fast ibland när jag var trött, eller i tältet, så saknade jag ett snabbt och enkelt kök. Och man blir svart om fingrarna! Den största fördelen är att man får värme samtidigt, och att bränsle finns överallt.

Hade ni haft lössnö på eran tur så hade ni nog fått planera om lite. Föret gör verkligen all skillnad! Jag funderar allvarligt på ryggsäck till nästa tur, om jag inte vet säkert hur föret ser ut. Man tvingas samtidigt till mindre packning, vilket ju inte behöver vara nånting dåligt. Mvh
 
Svar 2018-03-15 08:12   undvall
Jo för egen del är ett bra bensinkök lite av ett måste på vintertur, så jag såg mest fire boxen som ett trevligt komplement. Äger faktiskt en liknande, men har konstigt nog aldrig reflekterat över att ha med den på vintern.

Och jo hade vi haft "bottenlös" lössnö hade vi definitivt inte tagit oss till Abisko. Men det är ett enkelt faktum, som jag påpekat xxx antal gånger här på utsidan, att på vintern får man alltid vara beredd att modifiera sina planer :-)

Men jag har skidat genom Sjaunja i sådan snö och då var jag mycket nöjd att ha mina 2.7 meter långa Tegsnäs skidor på fötterna. Packningen brukar jag i det läget dela upp, typ 20 kg på ryggen och resten i pulkan. Har man sen en tillräckligt stor pulka (min är 1.9 meter lång) brukar den flyta ganska hyfsat, men lätt blir det aldrig!

/ Stefan
 
2018-03-18 16:59   Kogoyo
Vackra bilder. Inspirerande läsning. Dock e jag rätt säker på att d e vargspår (som e symmetriska, till skillnad från asymmetriska lodjursspår).
Har haft Muddus i kikarsiktet ett tag. Kanske blir av nästa vinter.
 
Svar 2018-03-19 08:08   scandiaca
Tackar. Området kan rekommenderas! Spåren var dock för små för varg, och de var asymmetriska med indragen mellantå, på typiskt lodjursvis, vilket dock inte framgår så tydligt på just denna bilden.
 

Läs mer i bloggen

Porten till Sarek - Ett Soloäventyr i Nedre Rapadalen

Tjaktjajavrre, degraderat till vattenmagasin, och såhär strax innan vårfloden helt tömt på vatten. Isen ligger vrapperad över sjöbottnen. Ingen uppmuntrande syn. Snön är isigt hård och skidåkningen går snabbt den dryga milen upp till magasinets nordvästra hörn. Där viker jag in i skogen mot skoterspåret längs ”cykelstigen” till Laidaure.

Bygga egen fjärilshåv

Småkryp har alltid fascinerat mig, men det har tilltagit på senare år. Som med allt annat i livet så växer ett intresse ju mer man lär sig om ämnet. Den enorma mångfald och variation som dessa utgör är imponerande! Och skönheten hos de flesta gör dom dessutom till lockande motiv för den som likt mig har ett stort fotointresse.

Ruonekvagge - 5 dagar i blomster och fjärilseldorado

Ruonekvagge. Om dalen verkligen heter så vet jag inte, på kartan har den inget namn, men jåkken heter Ruonekjåhkå, så med enkel logik så får det bli Ruonekvagge! Platsen ligger i Arjeplogsfjällen strax väst Vuoggatjålme och nordväst Sädvajaure, där jag tillbragte fem fina och varma dagar i början av juli detta år. Lättåtkomligt från väg 95 aka Silvervägen.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.