Bloggar > Det fria livet > Med Norrskenet som täcke

Det fria livet

Eriks utflykter och äventyr

Med Norrskenet som täcke

November är vanligtvis mörker och ett besvärligt mellanläge av höst och vinter. Men ibland kan den trots det glänsa till. De få timmar av sol man får på dagtid kan vara helt enastående, med långa, hårda, blå skuggor mot den bruna färgskalan i landskapet. Och nattetid, med lite tur, vackert ljus på himlen i form av norrsken. Det gäller bara att lyckas acceptera och bejaka mörkret och hitta dom positiva delarna med det.

Jag packar ryggsäcken framåt kvällen för en enkel övernattning i skogen ett par mil utanför Skellefteå. Redan vid fyratiden på eftermiddan börjar det vara mer eller mindre svart ute, och jag får leta mig fram i pannlampans sken. Det är något märkligt med att vandra i skogen i mörker. Det begränsade synfältet som ljuskäglan skapar får en att fokusera på vägen, och man vandrar förvånansvärt enkelt, liksom genom en ljustunnel utan att bekymra sig så mycket åt vad som finns runtomkring.

---

En pärluggla hälsar med ett kort "pjá". Alla varelser som skulkar i mörkret kittlar fantasin. Man kan med tur höra dom, eller se spår efter dom. Men visar sig gör dom sällan. De som lever sina liv helt och hållet här i skogen. Denna natt känner jag mig välkomnad och som en del av detta. En ytterligare skum figur som skulkar i novembernatten.

Ett tecken på att jag kliver in i de andras värld. Är jag värdig?

---

Jag gör mitt kvällsbestyr så stillsamt och respektfullt jag kan. Eldar och värmer mig vid min "eldbox", aka Firebox. Grillar en korvbit. Äter mina mackor. Över himlen brinner norrskenet i grönt och purpur. I öster stiger månen.

Mitt täcke för natten

---

---

Lägret blir det enklast tänkbara, ett par liggunderlag direkt i kråkriset. Det är stilla och ingen nederbörd ska komma i natt. Tre minusgrader. Med norrskenet som täcke somnar jag snart. 

Mitt enkla läger, direkt i kråkriset

---

Men innan jag slutit ögonen helt sveper en stor, svart skugga över mig och landar ljudlöst i ett träd cirka femton meter bort. I silhuett mot norrskenet blir jag ingående granskad av ännu en nattens varelse. En lappuggla. Den morrar ljudligt några gånger och sveper sedan vidare. Märkliga möten som man kan få när man sover under bar himmel.

Jag vaknar tidigt. Sömnen har väl inte varit så god, och jag vill upp. Jag är inte här för att sova! Vid morgonbestyret ropar sparvugglan sitt stigande höstläte. Gång på gång på avstånd. Vid åttatiden stiger solen. Dagsljuset återvänder, de skulkande nattfigurerna bleknar bort, och jag känner mig lättad över att ha bestått provet och visat mig värdig. Eller, det är åtminstone vad jag försöker intala mig. En fantastisk upplevelse har det iallafall varit.

---

/E

Inlagt 2017-11-09 19:17 | Läst 624 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2017-11-09 22:33   OBD
"Oh vilken natt" och vilken underbar film! Och norrsken dessutom. Det är ganska bra aktivitet på norrsken nu men här nere (Mälardalen) syns norrskenet bara straxt ovanför horisonten.
Tack för att du tar dig tiden och besväret med att skapa sådana fina filmsnuttar.
 
2017-11-10 06:03   enSAM
Som vanligt, toppen.
 
2017-11-10 09:55   ulindh
Jättefin film som vanligt, och en härlig naturupplevelse från kväll till morgon!
 
2017-11-10 17:46   Christofer Bruhn
Javisst stillheten väcker känslan av något större .
Upplevelsen förstärks ? Kanske lite kusligt ibland ? Ett vedkök verkar skonsamt , rogivande .
 
2017-11-10 20:29   hansnydahl
Stämningsfull "skogsmagi" skildrad med känsla. Och ett praktfullt norrsken dessutom. Läste nyligen att samerna kallar norrskenet "guovssahas" - "ljuset som kan höras". Vetenskapsmän har avvisat detta som vidskepelse, men jag som anser mig vara i avsaknad av vidskepelse, har hört ett svagt fräsande ljud vid ett tillfälle - ett solfläcksmaximum i augusti 1972. Gamla tiders samer borde väl veta - de som tillbringat ändlösa nätter med att vakta sina renar från vargen.
 
2017-11-12 21:09   scandiaca
Tack för kommentarer! Det har inte varit många klara nätter här i höst, men jag hade tur att pricka av en av dom, och med ett vackert norrsken dessutom. I kombination med ugglorna så blev det en riktigt fullträff och fantastisk upplevelse. Mörkret gör allt lite mer besvärligt, men bidrar samtidigt med stämning. Det gäller bara att packa sina lampor och ljus och he sig ut! Mvh
 
2017-11-12 21:20   Swift
Stämningsfullt i kubik! Och triss i ugglor i trista november, inte illa. Ser kallt ut, men du verkar ju vara väl rustad. Tack för både texten, bilderna och filmen!
 
2017-11-12 22:13   fowwe
"Acceptera och bejaka mörkret", det ligger mycket i det. Mörkret innehåller många olika saker, det visar du fint i både ord och bild. Man hör ofta sägas att vi människor instinktivt är rädda för mörkret. Jag vet inte om det är sant, men i den mörka, folktomma skogen finns egentligen ingenting att vara rädd för. Tack för att jag fick följa med.
 
2017-11-14 18:20   Fraktal
Som vanligt bra och inlevelsefullt skrivet. Fotona håller som vanligt hög klass 10/10
 
Svar 2017-11-15 08:24   scandiaca
Tack för det! Höres
 
2017-11-18 11:54   URB65
Vad är det som gör det så svårt att få det att bli av att komma ut i skogen på det sättet? Trotts att man inte vill något hellre, är det som osynlig kraft som hindar varje ansats.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!