Insikter från mina utsikter.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Kategorier:
Länkar:
Annan aktivitet, Cykling, Fiske, Foto, Fågelskådning, Löpning, Paddling, Skidor, Skridsko, Stavgång, Vandring
Länkar:
Projekt Sy en Hammock - Sidan 2 - Forum - Utsidan, - Utsidan, Visa medlem, Bygga träpulka - Forum, Höstvandring - Sylarna, Första Sarekturen - 1977, Vid gudabergets fot, Vandring i Skäckerfjällen - Fjällfunderingar..., Tips på vegetarisk mat på expeditionen - Forum#post499922, En metod att lära känna sin hemtrakt, Bestiga berg med begränsad budget? - Forum, Hur mycket gas behöver man? - Forum#post493593, Framfotalöpning - Sidan 3 - Forum, Att tillverka en vandringsstav. Hur göra? - Sidan 2 - Forum, Recept på fjällbröd - Fowwes blogg, En genväg från Pårte till hyllan under Loametjåhkkå och vidare%u2026. - BeesBlog, Coverboots - Forum, DIY Wool blanket anorak - Forum, Färdspår Brattforsleden
Ett blåbär bakom paddeln
- Hon är stabil som en lastpråm, försäkrar kompisen Janne när vi hjälps åt att lasta av det som i mina ögon mest ser ut som ett blixtrande fartvidunder. Vi är i hamnen i Åmål och ska med kajak ta oss en tvådagars tur söderut på Vänern till Köpmannebro. Jag får en snabblektion i hur man packar, sätter på kapell och hanterar rodret. Nu har vi fått några åskådare och det känns lite genant när Janne tipsar om att jag håller paddeln uppochner. Men vips sitter jag i och glider ut på vattnet. Janne kliver i sin hembyggda träkajak som jag och alla vi möter slänger lystna blickar efter. Trä och båtar är en fin kombination. Det måste vara de mjukt böljande linjerna och formerna som gör sig så bra i trä.
Sista inlägget
Varje år när våren kommer vaknar den lille fågelskådaren i mig till liv. Jag packar termos, ostmacka, kamera och kikare och ger mig iväg ut för att bocka av några pippisar. Den här dagen är jag lite tidigt ute känner jag. Lärkor och tofsvipor flyger över en flock kanadagäss på åkern. Men strandängen där jag tar mig fram är frusen och ute på sjön ligger isen. I den fuktiga luften bildas dimma som driver in som tjocka sjok mot stranden.
Fadern, Sonen och det heliga Friluftslivet
Det är tryckande tyst runt frukostbordet. Manne petar i gröten, Saga ser lite besvärat ut genom fönstret och Alma himlar med ögonen. Jag har just frågat om vi ska hitta på något idag…? En tur i skogen…? Grilla korv…? När vädret ser ut att bli så fint…?
- Nähä! Nån som vill åka till Charlottenbergs shoppingcenter då?
- JA, JA, JAA!!!
Projektvarning!
Tänkte i detta inlägg presentera mitt stora lilla friluftsprojekt.
Måste man ha ett projekt? Efter ett tips hittade jag en artikel här på utsidan om en Hagforsbo, som gett sig på att övernatta utomhus en natt inom var och en av ett stort antal 5x5 kilometersrutor i kommunen. Se artikeln här. Och flera andra projekt har presenterats på bloggarna här. Inventering av leder, vindskydd, toppar som ska bockas av och liknande. Först tyckte jag att det verkade onödigt att ha sådana ”konstlade” mål med sitt friluftsliv men en tanke började ändå gro. Ett mål av detta slag för att locka till och aktivera friluftslivet. Eftersom jag har bara en dryg mil till Glaskogens naturreservat med sina 280 km2 men av slentrian nästan alltid åkt till samma delar av det kom jag ganska snart fram till att vad jag behövde var något som fick mig att besöka hela området.
I vargskogen
Jag står på vargens sida. Det är lika bra att skriva det från början. Jag bor i Värmland, på landsbygden, i ytterkanten på ett av länets till ytan största vargrevir. Men jag är inte jägare. Jag känner ibland ett behov av att visa var jag står i vargfrågan.
Jag vill att det ska finnas varg och andra rovdjur i skogarna där vi bor. Utan rovdjur känns naturen stympad. Möjligheten att få se spår efter varg och lo höjer upplevelsen många pinnhål när man rör sig ute i markerna.
