Tänkte i detta inlägg presentera mitt stora lilla friluftsprojekt.

Måste man ha ett projekt? Efter ett tips hittade jag en artikel här på utsidan om en Hagforsbo, som gett sig på att övernatta utomhus en natt inom var och en av ett stort antal 5x5 kilometersrutor i kommunen. Se artikeln här. Och flera andra projekt har presenterats på bloggarna här. Inventering av leder, vindskydd, toppar som ska bockas av och liknande. Först tyckte jag att det verkade onödigt att ha sådana ”konstlade” mål med sitt friluftsliv men en tanke började ändå gro. Ett mål av detta slag för att locka till och aktivera friluftslivet. Eftersom jag har bara en dryg mil till Glaskogens naturreservat med sina 280 km² men av slentrian nästan alltid åkt till samma delar av det kom jag ganska snart fram till att vad jag behövde var något som fick mig att besöka hela området.

Kallebodatjärn.

Därför beslutade mig för att besöka alla Glaskogens sjöar, tjärnar och myrgölar. Att det blev så beror främst på att jag är väldigt svag för framförallt dessa småvatten. De är nästan finare ju mindre de är. De ligger så stilla inne i skogen och kantas ofta av breda remsor myr. Myrar med sina mattor av mossa i oräkneliga nyanser från djupaste rött, över gult till lysande illgrönt. Smala och knotiga martallar speglar sig i det svarta vattnet. Vita näckrosor öppnar sina exotiska blomkalkar och luften är mättad av doften från pors, skvattram och blöt mossa. Att få vila sina ögon i det mörka vattnet är som att möta blicken från ett urskogsväsen.

Lilla Skärvattnet.

Jag uteslöt alla rinnande vatten och började med hjälp av kartor på hitta.se att söka av området och numrera alla sjöar, stora som små. I information om naturreservatet står att det finns ett 80-tal sjöar inom området. När jag var klar hade jag prickat in 310 stycken. Ca 180 var namngivna, resten la jag upp som koordinater. I projektet har jag tänkt besöka dem alla, ta en bild vid var och en samt namnge de som saknar namn på de kartor jag sökt på.

Den här tjärnen hade tidigare inget namn, nu fick den heta Luringen eftersom den var så svår at hitta fram till.

Efter en första säsong kan jag konstatera att jag inte har hunnit med att besöka mer än en femtedel av dem och jag inser att detta lilla projekt kommer att räcka till många år av friluftsliv för mig. Det är förvånande att det tar sån tid att ta sig fram till många av de små tjärnarna. Visst finns det gott om stigar och leder inom reservatet men större delen av alla småsjöar ligger ändå en bit ifrån och man blir hänvisad till orientering med karta och kompass. Det är inte heller alltid som terrängen är så lättvandrad. Eftersom modernt skogsbruk bedrivs inom stora delar av naturreservatet hamnar man ibland i riktigt oländig snårskog eller täta planteringar och då undrar man vad man håller på med.

Men jag har märkt att projektet hittills haft önskad effekt. Jag tar mig ut till områden jag aldrig skulle ha besökt annars och det känns fortfarande stimulerande att ha det som drivkraft. Om jag sen aldrig får in alla 310 är kanske inte så viktigt.

"Flygbild" över Glaskogen från Google Earth. Det finns några tjärnar att besöka.