Insikter från mina utsikter.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Kategorier:
Länkar:
Annan aktivitet, Cykling, Fiske, Foto, Fågelskådning, Löpning, Paddling, Skidor, Skridsko, Stavgång, Vandring
Länkar:
Projekt Sy en Hammock - Sidan 2 - Forum - Utsidan, - Utsidan, Visa medlem, Bygga träpulka - Forum, Höstvandring - Sylarna, Första Sarekturen - 1977, Vid gudabergets fot, Vandring i Skäckerfjällen - Fjällfunderingar..., Tips på vegetarisk mat på expeditionen - Forum#post499922, En metod att lära känna sin hemtrakt, Bestiga berg med begränsad budget? - Forum, Hur mycket gas behöver man? - Forum#post493593, Framfotalöpning - Sidan 3 - Forum, Att tillverka en vandringsstav. Hur göra? - Sidan 2 - Forum, Recept på fjällbröd - Fowwes blogg, En genväg från Pårte till hyllan under Loametjåhkkå och vidare%u2026. - BeesBlog, Coverboots - Forum, DIY Wool blanket anorak - Forum, Färdspår Brattforsleden
En sista chans
Vintern tog slut i ett nafs. Plötsligt var snön borta, knoppar sticker fram ur gräset och vårvintern blev vi snuvade på, åtminstone i mina trakter. Jag tog en sista chans att få uppleva lite av den och kanske få möjligheten att se vargspår eller höra vargyl och åkte upp på Glaskogen tillsammans med hunden och ryggsäcken.
Under bar himmel
Lyckades pricka in årets hittills kallaste natt när jag i fredags kväll tog sovsäckarna med mig och knatade den dryga kilometern genom skogen ner till sjön. Den lilla ön Hönsholmen låg som en svart jätteval och badade i det skarpa månljuset. Tände en brasa för mysfaktorns skull och rullade ut liggunderlag och säckar. En svag men ändå isande nordanvind gjorde att jag valde lite lä bakom en knotig tall. Månen stod över Orion, min väktare i vinternatten.
Ett litet klargörande
Efter ett antal påstötningar angående sanningshalten i mitt förra blogginlägg och anmärkning på att det kan vara farligt att lägga ut vilseledande information så kommer här ett litet klargörande.
Jag har så vitt jag vet aldrig, förutom i tankarna, varit i närheten av området som beskrivs i första delen av inlägget. Kanske stämmer något i min beskrivning men troligtvis inte.
Drömtur till Mierkagájsse med ödesdiger miss och oväntat slut.
Jag kan knappt tro att det är sant. Jag sitter på bussen upp mot Kvikkjokk, på min första tur till de svenska fjällen på många år och det mest fantastiska av allt, vädret ser skapligt ut. Annars har jag alltid förföljts av regn och blåst så fort jag närmat mig fjälltrakterna.
Många av passagerarna ser ut som de ska på fjällvandring. Jag sitter i smyg och försöker bedöma dem, vad de är för fjällvandrartyper. Erfarna rävar, optimistiska nybörjare, friluftsgourmander med packningen full av delikatesser, notoriska toppjägare, sega långvandrare eller avslappade dagsturare. Antagligen prickar jag inte rätt på en enda.
I år kom vi ut
För ett år sen skrev jag ett inlägg som jag kallade "En fegis på isen" där jag beklagade mig över att jag aldrig hann ut med skridskorna innan snön.
Men igår, på Trettondagen, tog sig familjen upp på en tjärn på skogen. Isen var lite tunn aldeles vid kanten men nästan en decimeter utepå. Lite knottrig eftersom snö hade smält och frusit fast. Men vi är inte kräsna av oss. Det blev en skön eftermiddag med lågt stående sol, korv och varm choklad. I skymningsljuset återvände vi med kallfrusna fingertoppar, rosiga kinder och snorande nästippar.
