För ett år sen skrev jag ett inlägg som jag kallade "En fegis på isen" där jag beklagade mig över att jag aldrig hann ut med skridskorna innan snön.
Men igår, på Trettondagen, tog sig familjen upp på en tjärn på skogen. Isen var lite tunn aldeles vid kanten men nästan en decimeter utepå. Lite knottrig eftersom snö hade smält och frusit fast. Men vi är inte kräsna av oss. Det blev en skön eftermiddag med lågt stående sol, korv och varm choklad. I skymningsljuset återvände vi med kallfrusna fingertoppar, rosiga kinder och snorande nästippar.
Visst sjutton är det fint ut i skog och mark nu. Några skridskor var det mycket längesen jag stod på, ser härligt ut. Vad jag "gillar" med isar (förutom alla mönster) är dess ljud som den "kan" ge ifrån sig. Ibland ena riktiga "knallar"....
Vad härligt att det börjar komma is på sjöarna. Idag hittade vi en sjö med fin is i Stockholm. Imorgon kommer vi att åka dit med skridskorna (vi hade inga med idag). /H
Det ser ju jättefint ut!
Det var åtskilliga år sedan jag åkte skridskor. Skulle jag göra det nu borde jag nog ha en hjälm som täckte hela kroppen. :-)
Åh! Jag är för feg. Jag behöver fler kalla dagar innan jag törs.
vår issäsong för året var kort och fin,över sen länge,nu kanske det dröjer åratal till nästa gång skridskoisarna ligger.Härliga blankisbilder!