Insikter från mina utsikter.

Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.

Användarnamn: äventyrssugen

Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva

Mer på profilsidan


I år kom vi ut

För ett år sen skrev jag ett inlägg som jag kallade "En fegis på isen" där jag beklagade mig över att jag aldrig hann ut med skridskorna innan snön.

Men igår, på Trettondagen, tog sig familjen upp på en tjärn på skogen. Isen var lite tunn aldeles vid kanten men nästan en decimeter utepå. Lite knottrig eftersom snö hade smält och frusit fast. Men vi är inte kräsna av oss. Det blev en skön eftermiddag med lågt stående sol, korv och varm choklad. I skymningsljuset återvände vi med kallfrusna fingertoppar, rosiga kinder och snorande nästippar.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-01-07 20:36   thegedd
Visst sjutton är det fint ut i skog och mark nu. Några skridskor var det mycket längesen jag stod på, ser härligt ut. Vad jag "gillar" med isar (förutom alla mönster) är dess ljud som den "kan" ge ifrån sig. Ibland ena riktiga "knallar"....
 
2012-01-07 21:20   Thomas Traneving
Vad härligt att det börjar komma is på sjöarna. Idag hittade vi en sjö med fin is i Stockholm. Imorgon kommer vi att åka dit med skridskorna (vi hade inga med idag). /H
 
2012-01-07 22:39   OBD
Det ser ju jättefint ut!
Det var åtskilliga år sedan jag åkte skridskor. Skulle jag göra det nu borde jag nog ha en hjälm som täckte hela kroppen. :-)
 
2012-01-07 23:02   Håkan Friberg
Åh! Jag är för feg. Jag behöver fler kalla dagar innan jag törs.
 
2012-01-08 09:00   brigas
vår issäsong för året var kort och fin,över sen länge,nu kanske det dröjer åratal till nästa gång skridskoisarna ligger.Härliga blankisbilder!
 

Läs mer i bloggen

Tjikko och Rödolle

Utanför bilrutan på parkeringen vid Naturum Fulufjället vräker blötsnö och regn ner. Det är som vanligt så fort jag närmar mig fjällen. Hemma lyste solen och vårvärmen hade sent omsider kommit igång.

Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Besök från yttre rymden?

Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från  avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.

En kort utsikt från kajaken.

Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.

En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.