Insikter från mina utsikter.

Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.

Användarnamn: äventyrssugen

Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva

Mer på profilsidan


Ett litet klargörande

Efter ett antal påstötningar angående sanningshalten i mitt förra blogginlägg och anmärkning på att det kan vara farligt att lägga ut vilseledande information så kommer här ett litet klargörande.

Jag har så vitt jag vet aldrig, förutom i tankarna, varit i närheten av området som beskrivs i första delen av inlägget. Kanske stämmer något i min beskrivning men troligtvis inte.

Jag undvek exakta possitionsangivelser och försökte mer formulera små upplevelser som ger närvarokänsla, en del av det tror jag mig ha upplevt.

Mierkagájsse är egenhändigt hopsatt av två samiska ord för dimma respektive berg. Om det finns någon tradition om "spökberget som ibland dyker upp ur dimman och som sen kan försvinna lika snabbt igen" vet jag inte men det borde göra det.

Jag hoppas att ingen planerar en tur enbart efter ett blogginlägg, särskilt när det innehåller så uppenbara tvetydigheter.

Bilderna är alla mina. Hopskrapat, det mesta inscannade diabilder, från diverse turer i svenska och norska fjäll. Örnbilderna är tagna på norska kusten och den svartvita i slutet, på Lofoten.

Tack igen för alla värmande komentarer.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-01-17 10:17   brigas
Faktum är att en del i din inledande berättelse stämmer,men det finns inget vitrappat hus med studsmatta.OCh du får gå rätt långt innan det blir nå lågfjällsvyer;men jag trodde faktiskt att du tagit bilden på plats,men kunde inte klura ut ur vilken vinkel eller rikting. Det går ju en stig ända mot Luovvaluokta . Och fina lågfjäll finns,men även en djävlig myrig och svårgången terräng.(Har irrat runt i området en del)
 
Svar 2012-01-17 13:09   äventyrssugen
Spännade att få veta lite mer. Kanske kommer jag dit en dag.
 

Läs mer i bloggen

Tjikko och Rödolle

Utanför bilrutan på parkeringen vid Naturum Fulufjället vräker blötsnö och regn ner. Det är som vanligt så fort jag närmar mig fjällen. Hemma lyste solen och vårvärmen hade sent omsider kommit igång.

Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Besök från yttre rymden?

Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från  avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.

En kort utsikt från kajaken.

Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.

En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.