Det går inte att vara i Padjelanta och inte känna att man vill tillbaka igen. Upplevelsen är enorm när man är i de stora vidderna.

Jag kände en stor tacksamhet när jag vaknade vid Sårjåsjaurestugan, en tacksamhet över att vara där jag var. Den känslan följde med till Jiegnaffo, eller foten av den.

Efter gårdagens känning av flimmer var allt bra igen. Morgonen, ja vad ska man säga om den? Återigen sol och värme.

Vi hade en lugn morgon och åt frukost i solsken.

Planen för dagen var att fortsätta en bit på Nordkalottleden och sedan avvika från den, gå obanat mot Sarek.

Vi packade ihop tälten och började vandra. Bilden nedan är en blick bakåt.

På bilden nedan ser man hur häftigt landskapet i Padjelanta är. Jag gillar det här, och skulle vilja utforska det mer...en annan gång får det bli.

Eftre att ha vandrat ett tag kom vi fram till bron över Veijejåhkå. Det var sista bron innan Nordkalottleden fortsatte mot Stáloluokta.

Efter att ha gått över Viejejåhkå var det dags för bad och lunch. Det var inte så djupt, så det handlade inte om att simma.

Solen torkade oss och vi lunchade, så vandringen fortsatte efter det på leden, men bara en liten bit till. Vi skulle inte gå fram till Stáloluokta. Siktet var nu Padjelantaleden och bron över Bållávrjåhkå.

Vi följde en höjdlinje runt toppen 1359 m, och fick tampas en del med vide.

Det var lätt att vandra där det inte var vide och väldigt vackert. Man ska uppleva Padjelanta!

Så var vi nere på Padjelantaleden, och skulle gå till bron över Bållávrjåhkå.

Vi kom till ett gammalt brofundament och såg den nya bron en bit framför oss. Vi fortsatte till den.

De här broarna föredrar jag, jämfört med de i Norge. De här känns stabilare.

Det hade hunnit bli eftermiddag så vi gick inte vidare direkt, utan letade upp en fin plats (fanns ju överallt), och slog upp tälten.

Middag!

Solen var framme, men jackan åkte på ändå. Så skönt att kunna sitta ute och planera hur vi ska gå. Kartan användes också för att identifiera sådant man ser och såg under dagen. Det går så snabbt att skaffa sig en överblick över det man ser om man har en papperskarta, jämfört med att se en karta på ett litet mobilskärm. 

Kvällen var ganska lång och vi tog en liten promenad för att se hur vi skulle fortsätta vandringen dagen därpå.

Solen försvann ned bakom bergen efter klockan 22, och det brukar vara dags att lägga sig då också.

Det var återigen en så bra vandringsdag. Vädret var magiskt och allting man upplevde var fantastiskt. Härligt att kunna bada också, och sola också. Jag tror inte vi mötte någon denna dag.

Gonatt!