Bloggar > TERRA INCOGNITA > Om Axel Hamberg i sitt ...

TERRA INCOGNITA

mest om svenska fjällen.

Om Axel Hamberg i sitt Sarek.

Oundviklig är faktiskt årets fjällbok.

För alla oss Sarekälskare är den nu nyutkomna boken om Axel Hamberg ett måste på alla sätt och vis!

Uppsala Universitet har gett ut en lysande bok under redaktion av Lars Andersson. Fantastisk på alla sätt och vis och som sagt omistlig för oss fjällälskare och Sarekvandrare.

(©) Foto: Las Andersson. Uppsala Universitet.

I boken har hela gardet av kunniga professorer i landet ställt upp och skrivit initierat om legenden Axel Hamberg. Här kan vi lägga oss nu tillrätta i soffan, med trötta ben kanske efter vandringen i sommar, eller i en skön säng och bara läsa och njuta., och återigen läsa, läsa om Hamberg i alla möjliga skepnader. Som polarforskare, som glaciolog och som framförallt som Sareks store geograf.... Här finns just i artiklarna, och framför allt den initierade närvaron i Hambergs’ anda, som exempelvis den artikeln av geologen Olaf Svenningsen om Sarekskollans mörka svarta stenar, eller Per Holmbergs’ om dess blåkalla jöklar. Dessa två artiklar är kanske de bästa berättade i antologin, då dom två ju vistats där en avsevärd tid dessutom.

Inte bara det, hela läsningen av boken blir som en ny ‘julafton’ så här på sensommaren, om än något akademisk. Vart man än tar med sig boken och tar upp den, känns den ideligen aktuell, läsvärd och intressant. Boken får på nått vis ett skeende och ett vetenskapligt liv för nästan hundra år sedan, att leva upp igen. Dom svartvita fotografierna känns idag ovanliga, spänstiga och rentav overkliga och talande till oss, på ett språk som inte nutida färgfotografi ens kan nå.

Man kan tycka att Sarekskildringarna genom åren har blivit mer privata och upplevelseinriktade. Vandringar, som numera skildras har ju nu nästan kantrat över till underhållningsgenren under de senaste åren. Faller inte folk ner i Sareks strida jokkar eller ramlar ned i snösprickor, så har dom åsikter om ditt och datt’. Beskrivningarna har dessutom på senaste tiden dessutom kommit mer och mer att handla om speciella färder, personliga spår, eller att fånga ett ovanligt fotografiskt ljus någonstans. Berättelserna handlar mer och mer om vandrarna själva än om platsen. Sarek har blivit till en slags emotionell avtrycksplatta för moderna och fartfyllda samtida fjällvandrare som vill göra egna avtryck, och söka sin egen spänning och attraktion. Mytologin om området blir i dessa påfrestande, ibland rentav ointressanta och nästan löjeväckande då dom uppträder i bloggvärlden.

Axel Hamberg är på nått vis Sareks början. Precis som ett luddigt, dunkelt svartvitt fotografi, ett efter ett annat, dyker bild efter bild upp. Sarek får en gestalt, blir tydligt och inte bara en hägring.

Alex Hamberg på Sarektjåkkå 1895, tillsammans med Tourda, Rassa och Ribbja(©) Uppsala Universitetsbibliotek.

På något vis bor det en Axel Hamberg i oss alla Sarekälskare tror jag.Och många är väl dom som vill och anser sig ha anspråk på miljön numera utan att egentligen ha några kunskaper eller tillföra något. Är det inte numera guidade turer, så är det nyutgivna böcker som mer och mer banalt och innehållslöst knaprar på och antastar Nationalparken ifrån alla möjliga håll och kanter.

Är det Sareks öde att sluta som en slags äventyrspark för adrenalinjunkies? Att bli en ‘Adventurepark‘.

Dagens bloggare söker äventyr i Sarek baserat på sin egen intensitet och sitt egna bildflöde. Någon vetenskaplig originalitet eller äkthet saknas ofta dessa blogginlägg. Den nutida blicken blir, då Vetenskapen lämnat området rentav banal kanske.

Sareks landskap fylls av alltmer och delvis även nya grupper efter Axel Hamberg. Trängseln ökar i markerna och alltfler gör anspråk på att antingen företräda landskapet eller avbilda det på rätt sätt: påfallande många försöker göra det båda.

Men även Hamberg ansåg att Sarek var hans eget revir och bara hans. I boken stöter man ett par gånger på ‘det kyliga svaret’ han gav till andra forskare: ’Sarek-det är mitt’!.

Boken ger en bra och uttömmande beskrivning utifrån detta. Man frågar sig då man lägger ifrån sig boken. Hur kom det sig att något nationellt och gemensamt kom att förvandlas till något ‘privat‘, just under en tid av nationalistisk självmedvetenhet. Genikult och respekt kanske ifrån forskarvärlden. Boken tar sitt just sitt avstamp i Hambergs arktiska tidiga forskning och just när Sarek blir nationalpark och beskriver utförligt dom energiska vetenskapliga tillvägagångssätt Hamberg använde för att samla ihop sina data under sina decenniers tålmodiga vistelser där. Hyddor byggs, meteorografer, barografer ristar kurvor på pappersrullar och hydrometerografer snurrar och knarrar bland fjällbjörknas löv och jokkarnas brus. Hamberg själv bestiger toppar med en osedvanlig tåga för att vara akademiker, rentav ett tjugotal det andra året 1896, de flesta över 1800 meter styckena vid 30års ålder. Och han är först på dom. Bara det en prestation. Vetenskapsmannen blir till bergbestigare och alpinist.

Döma av interiörbilderna röks det en hel del under årens lopp. Sitter inte Hamberg själv och blossar på en fet Havanna så är det Edlund eller Hofling eller någon annan forskare eller inbjuden samegubbe som blossar nöjt i ‘upptäckartrivseln’ på sina sura snuggor. Men detta är ju år 1916, och då är det är långt bort i framtiden till vårt eget egendomliga självcentrerade friluftsliv med lättviktiga plasttält och egendomliga spartanska hälsoråd.

Oscar Edlund och Manne Hofling i hemtrevnad, rökandes i Pårtetjkåkkå.

1916.(©) Uppsala Universitetsbibliotek.

En teodolit.1908 (©)Foto Lars Andersson, Uppsala Universitetsbibliotek.

Som Sarekskildare är Hamberg magnifik, energisk och underhållande även att läsa för oss idag. Det vet säkert alla som läst hans lilla viktiga turisthandbok (Sarekfjällen, 1922) och kanske till och med gett sig själva tid att läsa hans berättelser i tidiga STF böcker. Men dock, hans stora vetenskapliga material är ännu idag outgivet. Hans dagboksanteckningar är tyvärr inte utgivna i tryck heller, -mer än på den mycket informativa Hambergsidan- och hans fotografier ca: 1800 stycken är inte katalogiserade nämnvärt. Hambergs fotografiska gärning utanför den rent vetenskapliga är heller inte vidare utredd vad det verkar, och utlagd i ett fotohistoriskt perspektiv utanför seminarierummen.

Och vi vet inte om eller när en sådan fotografisk forskning är möjlig. Men man tycker ju det. Hamberg är ju en otroligt noggrann fotograf. Och säkert var kameran hans bästa vän. Svensk tidigt landskapsfotografi och den bildvärld och dess kontext den befann sig i borde locka kanske någon akademiskt fotografiskt skolad att gräva djupare, inte bara i hans bildvärld utan även i denna fjällnatur som format vårt lands identitet vid denna tid.

Det känns därför befriande och nästan överraskande nytt att någon nu försöker sig på en sammanfattning, utav den geografiska vetenskapliga delen. På så sätt är väl i alla fall första steget taget mot en bättre bild av Axel Hamberg. Och den kan eller kanske kan rentav en ge oss en ny upptäckt om Hamberg bortom år 2012, bortom den idag rådande snäva och privata vandringsberättelsen man möter på upplevelsebloggar. För någonstans tror även jag att Sarek och Hamberg är kanske två olika saker. Bortom detta eviga tröskande om upplevelser i bloggosfären och privata upplevelser som mer och mer dominerar vårt läsande numera, finner vi i alla fall här i denna mästerliga bok en solid forskartradition baserad på kunskap och vetenskapliga principer som framkallar något gemensamt som vi kan värna om.

Detta vårt gemensamma kulturarv är således en resurs för oss alla. Storslaget, nödvändigt och värt att återupptäcka.

Inlagt 2012-08-16 17:40 | Läst 59354 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-08-16 20:42   janstj
Ett måste för Sarek-älskare. Jag har beställt boken via Uppsala Universitets bokhandel. Liten upplaga, 300 böcker.
Tack för en gedigen recension!
 
Svar 2012-08-17 17:29   Anders_sthlm
Jo vi som gillar Sarek är ju många. Hoppas boken når ut utanför Uppsalas akademiska horisont..
 
2012-08-16 21:30   Bandersson
Vilken fin recension. Självklart ska man ha boken om man är intresserad av Sarek och Axel Hamberg. Ändå måste jag säga - efter att ha läst boken - att den var en liten besvikelse. Den saknar liv på något sätt. Om man ska göra Axel Hamberg rättvisa kanske det behövs en stil som man återfinner i hans egna skrifter. Allt sådant finns att läsa direkt på http://www.axelhamberg.se/Default.aspx?pageid=22
Till exempel http://www.axelhamberg.se/pdf/Hamberg_STF1897.pdf
Det kanske handlar om att författarna själva har vistats i Sarek. Precis som du tycker jag att Olaf Svenningsens kapitel tillhör de bästa i boken.
 
Svar 2012-08-17 17:30   Anders_sthlm
Tack själv för fint svar.
Ja Svenningsens artikel är ju just otroligt intressant. Just att han väljer att även ta med sprängskisser, teckningar och förklara för oss hur saker och ting ser ut, och varför det ser ut på ett speciellt sätt. Han verkar vara en duktig pedagog och har en drivkraft för sitt ämne. Han skriver ju dessutom tydligt och begripligt och inte tillkrånglat. Fjällens geologi är ju komplicerad och att kunna centrera sig och formulera sig kring detta är nog en gåva.
Och förvisso är det som du säger att man måste ha ett antal decenniers erfarenhet utav vistelser i Sarek för att förstå Hamberg och även levandegöra honom både inför sig själv och andra. Det är ju därför kanske det blir lite omständligt i boken att vissa data tjatas om igen i varje artikel. Men så blir det. Lars Andersson skriver ju i sitt förord att det heller inte är en monografi och att ta sig an Hambergs totala och komplexa gärning är svår. Det går inte att få en person att göra det, Så på så vis får varje bidrag i boken stå som enskilt.
Visst kan man säga att man saknar vissa ämnen, förutom analysen av hans fotografier, hur dom presenterades och hur dom publicerats. Vidare kan man ju önska vidare utvecklig av namngivelserna på toppar och hur själva landskapet förvandlas ifrån en vetenskaplig karta till ett vandringseldorado för oss nu i vår tid. Det är således väldigt mycket ‘institution’ över boken. Den har en tydlig avsändare om man så säger.
Staffan Tengnér och Tore Abrahamsson var ju dom som gav Sarek sitt slutliga ansikte ifråga om Sarek som vandringsplats just för oss vanliga fjällknoddar. Men ingen utav dom verkade ju inom någon akademisk institution .
 
2012-08-17 11:27   tbergman
Tack för ditt blogginlägg Anders! Jag har nu lagt boken på min läslista.

Speciellt intressant tycker jag det är när du förhåller bokens forskningsbaserade innehåll till de personligt hållna betraktelser som präglar fjällbloggvärlden. En kontrast som inte talar till bloggarnas fördel.

För egen del blir din text särskilt aktuell. Under mina egna försök till bloggande och i min egen fjällfotogärning har jag tampats med frågan vad mervärdet är av ytterligare ett personligt porträtt av den slitna Sarek-symbolen.

Snart ska jag återigen upp till Sarek, laddad med minneskort och för mig nya kunskaper inom bildbehandling. Men vad är det jag söker skapa? Och, framför allt, hur originellt blir det?

Som amatör behöver jag kanske inte bry mig alltför mycket i dessa frågor. Men förhoppningsvis bidrar insikten det egna fotograferandets traditionsbundenhet i alla fall till en klädsam ödmjukhet.
 
Svar 2012-08-17 17:31   Anders_sthlm
Hej på dig Thomas.
Det är en gåva att själv få rå sig i Sarek, som du nog säkert vet. Man lär sig ju kommunicera med sig själv
på att sätt som idag man kan anse nog bara vara ett stort privilegium. Det spelar inte så stor roll om man ligger i ett inregnat tält i tre dagar eller om något oförutsätt händer. Överraskningarna är ju många och oväntade.
Jag kom själv hem ifrån Padjelanta för någon dag sedan och det var väldigt blött regnigt och kallt. Men det är ju bara en vandring bland många. När man lägger ihop det man gör idag med det man gjort förut och samtidigt ser framåt positivt så blir ju varenda vistelse betydelsefull för en själv. Det är väl därför vi är amatörer vi. Det är vi som älskar det vi gör så att säga.
 
2012-08-17 22:09   dHANScan
Mycket intressant med ännu ett tip om Hambergboken från Uppsala. Vi som är Sarekvandrare vet ju vi har mycket bakgrund från de vandringar han och hans team jobbade med för hundra år sedan.
Länk #2 i Björn's kommentar (#3) har jag redan tittad på och gömd på datorn. Det är mycket läsvärd med en reseberättelse från Hamberg själva. Det vill jag titta på till vinter.
 
Svar 2012-08-17 23:47   Anders_sthlm
Ja onekligen! Hamberg var en mångfacetterad person. Det framkommer inte minst i boken.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar