Mest om svenska fjällen.

Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.

Användarnamn: Anders_sthlm

Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.

Mer på min profilsida


Ojnare ska du också glömma.

Jag går med mitt barnbarn och min hund på skogsvägen. Där vägen tar slut öppnar sig en stig. När stigen tar slut går vi fritt i skogen. Inget är så fantastiskt fritt som att gå med en hund och en frågvis unge. Vi går planlöst. Vi behöver ingen karta. Skogen här är för oss tre något välkänt. Upplevelsen har inget mätbart värde, i alla fall inte i pengar.

'Ojna' betyder på gotländska ’Lamma’. Lammar gör fåren här på vårvintern här ute på karga hällar i snöslasket. Skogen här är ungefär mer som en buskskog. Gotlands bondeskogar är sådana. Namn finns på nästan varenda glänta eller stenmur här. Namnen är uråldriga. Stäike, Utoje, Alning. På äldre kartor finns än mer namn, än mer glömska och än mer frågor.

Lika mycket frågor ställer jag själv mig en dag som denna här i Ojnareskogen

I skogen här och på dom knastertorra markerna växer sällsynta och sårbara växter. Naturvårdsverket planerade här en gång en nationalpark.

Ängshöken flyger ovanför oss på eftermiddagen när vi går ned mot Bästeträsk i sensommarljuset

 

Senare på kvällen sitter jag hos min brorsdotters familj i hennes kök och dricker kaffe i den gamla släktgården. Köksklockan tickar mot en framtid som den alltid gjort. Vi pratar ekonomi pengar och skuldsättning. Realiter för dom som bor här. I det tjocka gamla familjealbumets fotografier radar trötta gubbar upp sig, som arbetat på det intilliggande kalkbruket i Bläse, med hackor och släggor. Den karga marken kunde knappt försörja de som odlade på den. Kalkbruket ingav i stället hopp. Hårt arbete gav dom stenlunga och alkoholism.

Kalkpatronerna som kom utifrån gav kredit till skuldsatta., eller fortsatt hopp om arbete till bygden som svalt.

Stockholmare, tyskar och ryssar kom och investerade i nya stenbrott. Konkurserna kom sedan. Namn som: Bonde, du Rietz. Cleve med flera både lurade och lovade. Och i dag familjen Rettig med Nordkalk som ger löften om en ny lönsam framtid för trakten.

Nåväl. Ett Gotlandstorp här i Fleringe står högt i pris nu idag när fastighetsmäklarna bjuder ut det, till och med här på norra Gotland. Men dessa hus i den expanderande turismindustrin är bara åtråvärda så länge som de vetter mot ljusa lyckor och välkänd allvaridyll.

Ett kalkbrott är inte någon utsikt för en sommargotlänning med fet plånbok att ha.

För att folk och deras djur de håller här ska kunna fortsätta bo kvar och leva, behövs dessutom ett fungerande dricksvatten, inte saltsmakande eller odrickbart.

Ibland tänker jag på att mycket kanske skulle vara vunnet om kunskapen om vad som växer och lever i landskapet vore större bland oss.

Det man inte ens vet att det finns, kan man ju inte sakna och man har inget intresse av att skydda det heller.

Kanske är det inte bara vackra bilder vi behöver att förstå ett landskap.

Inte Utsikter, utan Insikter.

 

Hamnen i Storugns 1914.

(©)Stiftelsen Bläse Kalkbruk Industriminne

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-09-08 14:49   äventyrssugen
Nordkalk lovar jobb i 20 år vilket kan låta lockande. Men om satsningen hade kommit igång 1990 hade vi stått där idag. Utan jobb men med ett stort hål i marken och all miljöpåverkan med det i många tusentals år frammåt. Kampen runt Ojnareskogen är viktig, inte bara för Norra Gotland, utan för oss alla eftersom det hanlar om hur vi ska prioritera och vilka tidsperspektiv vi ska arbeta med.
 
Svar 2012-09-08 22:54   Anders_sthlm
Tack för svar Erik, det uppskattas.
Det är en knepig fråga det hela. Hänsyn till lokalbefolkning eller rikets bästa- som det brukar heta.. Det visar lite detta med Ojnare hur det kan gå med dåligt tagna beslut och illa genomtänkt laggång. På något vis pekar det hela även mot en riktning mot andra områden runt om i landet som ligger intill skyddade Natura 2000 områden.
Men på något vis..’Ser vi detta?’ ‘Vad vill vi?’ och framför allt: ‘Berör det mig?’
Var finns svaren på dom frågorna?
Vi ser i dag ett enormt ökat självfixerat friluftsintresse, där orörd ‘natur’ ersätter begreppet kultur- ‘landskap‘. Där nu jaget och den egna upplevelsen ersätter samhället och det gemensamma.


I det sammanhanget kan det vara svårt för var och en, att greppa vad Ojnare leder till.

Det hela är faktiskt väldigt infekterat kan jag gott säga. Båda sidor har ju mobiliserat sina egna experter kring ämnet.

Vi är således långt ifrån ‘Almarna och Kynnefjäll’ på sjuttiotalet. Det kan påminna om detta, men likheten är ytlig.

Men som sagt. Rent praktiskt. Ett förlorat dricksvatten här blir nog inte aktuellt förrän politiker drabbas själva utav det.
Politiker i dag, tror jag rent ut sagt skiter i om kräken inget vatten har eller om bönderna i bygden får hämta sitt eget dricksvatten i bil.
 

Läs mer i bloggen

You only live twice.

You only live twice...

Fjällmassiven har olika personligheter, olika typer av karaktärer, ungefär som om dom har något av obekanta sällsamma egenskaper vi vill locka ur dom.  Vissa tilltalar oss, andra inte. Vissa känns trygga, andra definitivt inte. En del skrämmer. Vissa har namn som: ’Sjuodji’, ett väsen som både ser och hör allt, särskilt när någon skryter eller talar illa om någon. ’Äpar’ ungefär vid samma plats, som kanske många vet, är namn på en myling, ett dött barn som skriker. Längre in i Sarek vid Sarvesvagge finns fjället ’Kalme’, en plats där nån legat obegravd. Vissa namn är fortfarande besjälade med mystik och undanhåller det outsagda.

Tanklöst, Omoget och Egoistiskt.

Graustäde Fiskeläge Fleringe. Gotland

Vi lever i uppmärksamhetens tidevarv

Endast uppmärksamheten räknas.

Vi har nu här fått en värdegrundsdiskussion här om STF som är ett exempel på detta med hur mycket uppmärksamhet ett ämne kan få, och hur genomtröskat det blir, innan det spottas ut och en ny diskussion uppstår... Värdegrunden har idag blivit ett älskat objekt för att skapa en affekterad rörelse bland läsarna, vare sig det rör sig om ett angrepp på något, eller avvisande av fakta, så visar det hela hur lite det behövs för att sätta hjulen i rullning.


Bra saker för din krislåda

Prepping handlar om kunskap och utrustning för att klara en krissituation. Har du allt som behövs när något oväntat skulle hända?