Det är väl inte så konstigt att det spökar i Mårmastugan då bergen ser ut såhär runt om. Det här måste väl vara den värsta klippväggen i hela svenska fjällen, man kan ju bli rädd för mindre och bilden kan man ju skrämma barn med.
Mest om svenska fjällen.
Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.
Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Abisko, Annat, Bilder av Fjäll, Fjällen, Fjällfunderingar, Fotografi, Funderingar, Gotland, Hund, här och där i Arjeplogsfjällen, Indonesien, Jämtland/Härjedalen, Kaitum, Kebnekaise, Kungsleden, Motivation, Mårma, Naturvård, Sarek, Stora Sjöfallet, Svenska Fjällklubben, Tältning, Ur minneslådan, vandring
2025:
Juli
2024:
April
2023:
September, Oktober
2014:
Januari, Februari
2013:
Oktober
2012:
Januari, Februari, Mars, Juli, Augusti, September
2011:
Januari, Mars, Juni, Augusti, November
2010:
Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2009:
Februari, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November
2008:
November, December
Juli
2024:
April
2023:
September, Oktober
2014:
Januari, Februari
2013:
Oktober
2012:
Januari, Februari, Mars, Juli, Augusti, September
2011:
Januari, Mars, Juni, Augusti, November
2010:
Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2009:
Februari, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November
2008:
November, December
Spöke och Bedragare
En fjällvandring kanske flyktigt bara handlar ofta om att förflytta sig mellan punkt A. till punkt B. och vad som händer däremellan. Om man däremot hamnar i en fjällstuga kommer den sociala biten till. Jag har ofta förvånats av allt möjligt som kan hända där. Man brukar ju säga att det är det sociala samspelet som utvecklar oss till människor. Här, är två exempel på vad som kan hända om det går fel! Här i Mårma och i Kaitumjaure....
Du, jag och dom andra....
Blåsten rycker och sliter i staglinorna i den lilla ynkliga stugan. Dörren knarrar, går ideligen upp, Elden dånar i kaminen och golvplankorna och brädorna i stugan tycks berätta om alla andra som varit här tidigare. Mössen kryper fram på natten . Märkliga färdmedelanden från dåtid sitter fästade på väggarna. Oftast i någon kortfattad form som lämnar mycket åt fantasin. Berättelser och tips om bestigna toppar på små gulna lappar, kulspetsteckningar i gamla minnesböcker, som blir som mentala isberg när dom läses många år efteråt..‘ Vad hände här då?’
Historier som kan bli större än vad dom själva, eller en gång var menade att vara.
Från Årosjokk till Abisko. 31 Juli till 13 Augusti, 2007
Att vandra själv har sina sidor. ...upptäcker jag när jag på den överfulla Nikkalouktabussen stiger av i hällregn vid Årosjokk mitt ute på asfaltvägen för att vandra uppåt och över mot Leavasjokk och platån dit.. En proppfull busslast med Kebnekaisevandrare som helst nog av allt kommer kura resten av dagen, inne på matstället i Nikka’ innan dom sedan drar vidare. Dom glor förvånat på mig som stiger av innan slutmålet och i hällregn.
