Mest om svenska fjällen.

Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.

Användarnamn: Anders_sthlm

Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.

Mer på profilsidan


Bilden, fjället och jaget.

En betraktelse över fjällfotografi.

Vad är egentligen bildsinne och varför kan vissa förmedla något i fotografi, medan andras bilder framstår som stolpiga rentav tråkiga.? Andra kan förmedla det där ’extra’ som får oss att haja till, och andras fotografier lämnar oss oberörda, trots tekniska landvinningar och demokratisk spridning av nutida teknik.

Spöke och Bedragare

En fjällvandring kanske flyktigt bara handlar ofta om att förflytta sig mellan punkt A. till punkt B. och vad som händer däremellan. Om man däremot hamnar i en fjällstuga kommer den sociala biten till. Jag har ofta förvånats av allt möjligt som kan hända där. Man brukar ju säga att det är det sociala samspelet som utvecklar oss till människor. Här, är två exempel på vad som kan hända om det går fel! Här i Mårma och i Kaitumjaure....

Det är väl inte så konstigt att det spökar i Mårmastugan då bergen ser ut såhär runt om. Det här måste väl vara den värsta klippväggen i hela svenska fjällen, man kan ju bli rädd för mindre och bilden kan man ju skrämma barn med.

Hold your horses! eller, Sakta i backarna.

Hold your horses…eller Sakta i backarna!

Ljuset i Abisko 4 (4)

Ett äventyr lever bara under den korta tid det fortgår. Ska det leva vidare och kunna kommunicera längre krävs det minnen åt eftervärlden.

Hårdföra alpinister brukar säga att det är först genom och efter ansträngningen belöningen kommer. Den estetiska upplevelsen av fjället kan i viss mån graderas utifrån den prestation någon utfört. Först när toppen är nådd kan landskapet nedanför vecklas ut och beundras. Och först då när andra gett bevis på detta, kan denna upplevelse förmedlas och även kanske även konstateras. Likheten är beviset tror vi.

Ljuset i Abisko 2. (4)

Jag blir lite orolig över min expansiva och konstnärliga kvinnobekant. Gick hon och la sig, frågar jag mig eller druttade hon ihop på golvet och blev liggande. Kanske bäst att gå tillbaks och se att hon kommer tillrätta. Jag går tillbaka ner till sällskapsutrymmena för att leta.... För många fjällvandrare kan det bli för mycket att få miljöombyte. Halkar hon inte på en våt och hal spång, så snubblar hon nog nu igen på någon tröskel i restaurangen och slår sig där.

Sida: 1 2 3 4 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips