Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

En pensionärs vedermödor i Djupdalshöjden Placerad på karta

I mitt förra blogginlägg berättade jag att min kompis Svante och jag hade tänkt besöka Djupdalshöjdens naturreservat vid vår vårtur 2014. Några andra platser runt Nittälvsdalen hade då högre prioritet och när vädret blev uselt några dagar fick Djupdalshöjden utgå. Vid vår vintertur i januari 2015 passerade vi reservatet och jag tog den här bilden:

Den lockar mig till besök. Det gör också de berättelser som Håkan Friberg har skrivit om området här på Utsidan, se tex Födelsedag i Djupdalshöjden och På snöskor längs Nittälven.

Han använde snöskor och det gjorde mig nyfiken på att testa att gå med sådana. Jag läste en del om snöskor på nätet men tyckte att de var ganska dyra. Jag var också tveksam till bärigheten och hur stora skor jag skulle skaffa. Men så hade XXL rea på sina enklare snöskor och då slog jag till och köpte ett par för 250 kr. De skulle väl i alla fall duga för att pröva snöskor i fält. Men så kom bakslaget i det tidiga vårvädret och det det blev kallt igen med snöoväder. Därför väntade jag ett par veckor på att det skulle bli bättre. Det blev det sakta också och tisdagen 24 mars bar det av upp till Djupdalshöjden från Uppsala där jag bor. Det var i senaste laget om det över huvud taget skulle bli av eftersom hela familjen skulle åka till Paris 29 mars.

Snön var helt borta i Kopparberg och Ställdalen som ligger ca 2 mil från reservatet. Längs vägen upp dit ökade snabbt mängden snö längs vägen och i skogen. Där skogen var tät var det inte så mycket men vid glesare skog och öppna ytor var det fortfarande 3-5 dm. Vid parkeringsplatsen såg det nu ut så här:

Skyltarna gick nu att läsa.

Här ser det ju ut som om jag inte skulle behöva snöskorna alls utan att stövlarna skulle räcka. Jag gick in lite i skogen och rekade. Jo, nog fanns det snö alltid. Snöskorna behövdes men när jag packade upp ryggan upptäckte jag att jag inte hade snöskorna med! När jag åkte på morgonen hade det blivit en del strul och jag hade behövt uträtta en del ärenden i all hast innan jag åkte. Resultatet: snöskorna var kvar hemma!

Vad skulle jag nu göra? Planen hade varit att första dagen gå till Hallmarkshöjden och övernatta i vindskyddet. Andra dagen skulle jag gå runt i reservatet och övernatta i stugan vid Hjortronbergsmossen om den var öppen, annars gå tillbaka till Hallmarkshöjden för övernattning igen. Tredje dagen åter till bilen och hemresa. Jag beslöt mig för att försöka gå åtminstone till Kullberget och se på utsikten. Där skulle jag sen besluta om att fortsätta eller gå tillbaka till bilen.

Vandringen upp till Kullberget blev mycket besvärlig. Det tog lite drygt 1 timme att gå 600 m . Min GPS visar att jag gått 900 m. Jag måste ha irrat mig fram sökande efter bärande snö. Den var nästan bärande. För det mesta brast den precis när jag skulle kliva upp på den. Istället sjönk jag ner 3 dm. Det var som att gå i en trappa och inte veta om trappsteget skulle försvinna när man klev på det. Dessutom var trappstegen 3-4 dm höga. Väl uppe på toppen var snötäcket inte så tjockt och just där gick det lite bättre att gå. Det fanns till och med några barmarksfläckar. På toppen finns ett toppröse:

Några betongfundament och järn fastsatta i berget markerar rester efter någon slags anläggning.

Från toppen är utsikten vid åt söder över ett skogslandskap och sjön Stora Kumlan syns några km bort.

Vyn kommer att försvinna inom några år då granskogen på hygget i söder vuxit upp. Vill man då ha utsikt får man gå till utsiktstornet som ligger ca 1 km söderut vid Älvhöjden. Dit finns ingen stig härifrån och tornet ligger inte inom reservatet. Däremot finns en stig från en parkeringsplats vid gården med namnet Älvhöjden. Stigen finns med på terrängkartan. Jag har besökt tornet några gånger tidigare, senast för ca 20 år sedan. Tornet syns från Kullberget.

En incident inträffade. Jag tappade mina nya progressiva glasögon som jag haft hängande i kameraväskans rem medan jag tog några kort med kameran. När jag sedan satte mig ned för att vila upptäckte jag att de var borta. Efter ett frenetiskt letande i en kvart hittade jag dem 10 m bort i ljungen. Puh!

Nåväl. Klockan var halv fyra när jag bestämde mig för att fortsätta till Hallmarkshöjden för övernattning. Sträckan dit ska vara ca 1 km och när jag kom fram vid femtiden visade GPS:en att jag gått ytterligare 1,5 km, alltså ca 1 km/timme. Snön var ännu djupare på den här sträckan, men samtidigt så var bärigheten något bättre. Jag fick snö i stövlarna och fötterna blev blöta och kalla.

Snöskoteråkning är förbjuden i naturreservatet men det verkar inte vara något att bry sig om.

Barmark och blöta mossar utgör inte heller något hinder för snöskotrar.

Framme vid vindskyddet gjorde jag genast upp eld. Det finns yxa, såg och någorlunda torr ved i ett vedskjul. När jag är ute så här har jag alltid med en egen liten handyxa, en hopfällbar såg och ofta lite egen tändved. Den här gången hade jag för första gången med mig några små kutsar braständare inköpta på Jula. De fungerade bra och jag behövde bara en tändsticka och en kuts för att tända brasan. Jag bytte till torra strumpor och sockor och började värma mina blöta och kalla fötter.

När jag väl fått ordning på brasan kände jag hur trött jag var. Jag var för trött för att äta. Det smakade helt enkelt inte. Den känslan var en ny erfarenhet för mig. Tidigare har mat alltid smakat bra efter ha vandrat.

Efter en timmes vila kunde jag grilla ett par tjocka korvar och efter ytterligare en timme orkade jag koka kaffe och äta några mackor. Sedan började jag få tillbaka orken och njöt av brasan, skymningen, halvmånen och en sparvugglas pipande. Innan jag somnat vid 10-tiden hann jag också lösa tisdagens stora korsord i Upsala Nya Tidning

Natten blev lite för kall för att min sovsäck med en komforttemperatur på +2°C skulle räcka till. Jag fick ta till min dunjacka och dunväst för att kunna sova ordentligt.

Jag vaknade vid 6-tiden, gjorde eld och åt en rejäl frukost. Nattens kyla gjorde att snön frusit ihop och när jag testade att gå runt lite så bar den nästan överallt. Att gå bort till Hjortronbergsmossen enligt plan var dock inte att tänka på med mina erfarenheter från gårdagen. Även om snön skulle hålla att gå på ett tag så skulle den säkert mjukna lite senare fram på dagen och då skulle jag ha ännu längre väg tillbaka. Jag beslutade mig därför att gå tillbaka till bilen medan snön fortfarande bar.

På vägen tillbaka tänkte jag välja den stig som enligt kartan ska gå strax norr om Kullberget och inte över det. Men jag hittade inga markeringar på träden som för den andra stigen och valde istället att gå ut till reservatets norra gräns där det finns en angränsande låg tallplantering. Utsikten mot norr är vid.

I norrläge och skydd av reservatets höga skog låg snön djup i kanten av planteringen. Snön täckte över alla ojämnheter och eftersom den bar nästen hela tiden så gick det rätt bra att gå. Jag följde reservatsgränsen nästan hela vägen tillbaka till bilen dit jag kom vid 11-tiden. GPS:en visar att jag gått totalt 6,2 km under turen. Hur det kunde bli så långt förstår jag inte då det enligt pilarna vid parkeringen borde ha blivit ungefär 3,2 km. Det senare stämmer bra överens med kartan.

Det får bli ytterligare ett besök i Djupdalshöjdens naturreservat. Utan snö.

Vägen hem gick via Västerås och där besökte jag min mor som bjöd på en mycket god middag. Hon har nu hunnit bli 97 år.

Postat 2015-04-19 13:30 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Årets vintertur till Bergslagen - 2015 Placerad på karta

Min kompis Svante och jag har sedan flera decennier försökt att träffas två gånger om året för en helgtur tillsammans. Det brukar bli en hösttur och en vinter/vår och resmålet brukar vara någon plats i Bergslagen. Den ligger inte alltför långt bort för någon av oss eftersom han bor i Vänersborg och jag i Uppsala. Resan tar ca 3 timmar med bil. Med Bergslagen menar jag här Nittälvsdalen, Kindlahöjden, Svartälven och trakterna kring Säfsen och Fredriksberg. Andra destinationer har också förekommit. Aktiviteterna har varit friluftsliv, vandring, kanoting, skidåkning och lite fågelskådning. Ibland har vi tältat, ibland övernattat i slagbodar, vandrarhem eller hyrt någon stuga. Vår första tur till Nittälvsdalen gjorde vi hösten 1967, några månader efter att jag tagit körkort. Vi bodde då båda i Västerås.

Årets vintertur gjorde vi ovanligt tidigt, 19-23 januari. Det berodde på att vi nu sedan knappt ett år är pensionärer båda två och ville göra ytterligare en tur till området när det blir vår. Vi bokade boende i Gillersklacks stugby utanför Kopparberg och den här gången blev det hela 4 nätter, söndag - torsdag, eftersom vi nu är fria att disponera vår tid själva och inte är hänvisade till bara en helg. Målet var att skida över ett antal myrar/mossar i Nittälvsdalen och dess närhet. SM-veckan i skidor pågick samtidigt i Tiveden. 

Söndag 19 januari. Svante väljer att åka tåg från Vänersborg upp till Ställdalen istället för att åka bil. Jag möter honom vid tåget och vi tar oss till den restaurang i Kopparberg där vi åt vid förra årets tur. Restaurangen var nu nerlagd som mycket i Kopparberg, men vi lyckades i alla fall få tag på var sin pizza. Kvällen förflöt sedan i stugan med öl, diskussion av världsläget etc och sång. Sängdags strax efter 02.

Måndag 20 januari. Vi är inte direkt pigga på morgonen men kommer iväg vid 10-tiden. Målet är Nittenmossens naturreservat på gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Mossen omges av sjöar som utgör Nittälvens upprinningsområde. Temperaturen är 2-3 grader plus och snön som faller är blöt och vi anar ett riktigt klabbföre.

På vägen dit passerar vi ett antal andra naturreservat, men vi stannar bara till vid Djupdalshöjdens naturreservat. Snön som fallit de senaste dagarna har varit mycket blöt och fastnat på allt. Träden är tyngda av snön. Det är mycket vackert.Informationstavla vid Djupdalshöjdens naturrservatInformationstavlan vid Djupdalshöjdens naturreservat.

Vägskyltar vid Djupdalshöjdens naturreservatSkyltningen är mycket tydlig under snön. Visst ser det lockande ut!

Vid vår tur till Nittälvsdalen våren 2014 var Djupdalshöjden ett av de tilltänkta målen, men på grund av uselt väder en av dagarna kom vi inte dit. Den här gången åker vi vidare då vi tror att den lösa och blöta snön tillsammans med det kuperade landskapet i reservatet skulle bli för jobbigt för oss. Håkan Friberg har förtjänstfullt beskrivit turer i reservatet här på Utsidan, se tex Födelsedag i Djupdalshöjden.

Väl framme vid Nittenmossen besannas omedelbart vår misstanke om att det skulle bli tungåkt. Båda har vi vallningsfria turskidor men glidet är obefintligt. Snön är djup och lös och vi sjunker djupt ner. Efter ett tag, när mina skidor blivit riktigt blöta, har jag ett minst 1 dm tjockt snölager som fastnat under skidorna. Det måste jag lyfta vid varje steg. Det hjälper inte att ta bort snön för vid nästa steg är det likadant igen. Min kompis har lite nyare skidor och har det något bättre. Jag har aldrig varit med om något liknande klabbföre, inte ens när man var liten och åkte på helt ovallade trävita skidor. Vi går en tur på ca 3 timmar innan vi är nöjda. Det blev dock inte särskilt lång sträcka.

I Nittenmossens utkantI kanten av Nittenmossen. Längre ut fanns blöthål där vatten trängde upp i våra skidspår.

Informationstavla om Nittenmossens naturreservatInformationstavlan vid parkeringen till Nittenmossens naturreservat.

På vägen tillbaka till Gillersklack stannar vi till några timmar vid Uvbergsbron vid Nittälven. Där finns slagbodar och medan mörkret sänker sig grillar vi korv.

Korvgrillning

Väl tillbaka i stugan igen i Gillersklack blir det mer öl, diskussioner och sång till in på småtimmarna.

Tisdag 21 januari. Vädret är strålande. Solsken från klar himmel och några minusgrader. Kan inte vara bättre. Men det kunde vi vara. Vi kommer i alla fall iväg på förmiddagen och tar oss till startpunkten för dagens skidtur. Den här gången är det att skida ner till Römyren med start strax väster om Kolbron vid Nittälven. Vid myren ska det finnas ett rastställe som används för fågelskådning och vi vill söka upp det för att senare i vår åka dit. När vi ska skida iväg upptäcker vi att vi glömt kartan i stugan. Vi får klara oss utan den, vi har ju varit i området många gånger förr, om än inte gjort exakt den tur vi ska göra nu. Skulle vi komma fel så kan vi ju alltid följa vårt spår tillbaka till bilen.

Där vi startar går en ca 15m bred och 800m lång rak oplogad väg genom skogen. Den var tidigare start- och landningsbana för flygplan som användes vid skogsgödsling. Då vi passerade en gång för många år sedan fanns det ett stort upplag av konstgödsel vid sidan av banan.Startbanan för flygplan i bakgrunden.Startplatsen vid flygrakan.

Vi skidar på den oplogade flygrakan och upptäcker nästan omedelbart mycket tydliga spår av varg. Efter flygrakan fortsätter vi på vägen i ytterligare 3km till dess slut. Vargspåren följer oss hela tiden med vissa mindre avbrott. Vi ser också några spår av hare, räv och älg. Inga spår av människor.

Tassavryck av vargTassavtryck av varg, 8-9 cm stort.

Spår av vargSpår av varg, ca 70cm mellan avtrycken.

Solen lyser, men den står så lågt så här i januari att det mest är trädens toppar som får direkt sol. Där smälter snön och blöter tallarnas stammar. Ibland rasar den ner i form av fina pudermoln som skimrar i motljuset.Paus i motlusTill skillnad mot dagen före är det bra glid trots att vi får göra spåret själva. Men ibland behövs en paus.

Vi hittar inte stigen in till raststället och det finns inte någon skylt. Hade vi haft kartan hade vi kunnat hitta rätt eftersom vi vet var på kartan det ska ligga. När vägen tar slut tar vi oss ut på myren och äter lite frukt.RömyrenRömyren. På eftermiddagen börjar dimmorna lägga sig över myren.

Det börjar bli sent på eftermiddagen och vi vänder åter till bilen. Längs vägen vi skidat har vi sett helt ny märkning på träden som anger att området utgör ett naturreservat. Det finns dock ingen informationstavla uppsatt än och Römyren finns ännu inte med på Länsstyrelsen lista över naturreservat. Men det kommer väl.

KaggabäckenDet är ordentligt med vatten i Kaggabäcken.

Väl tillbaka till bilen tar vi vägen längs Nittälvens västra sida från Kolbron upp till Uvbergsbron. Vägen är inte plogad efter det senaste snöfallet och det är knappt vi tar oss fram. Vid Uvbergsbron blir det åter en kväll med korvgrillning innan vi återvänder till stugan. Nu är vi trötta och lägger oss i mer normal tid.

Onsdag 22 januari. Snöfall och plusgrader igen. Men nu blåser det ordentligt också och det bildas drivor på vägen utanför stugan. Vi blir sittande inne och ser på SM i skidor i Tiveden. På eftermiddagen går vi upp till badet i centralanläggningen och kopplar av. Kvällen avslutas med besök i anläggningens restaurang.

Torsdag 23 januari. Det är fortfarande plusgrader, snöfall och blåst. Vi städar stugan och packar ihop våra pinaler inför hemresan. Det är dåligt plogat vid stugan och vi kör fast i en driva. Skottning. Vi beslutar oss för att inte åka skidor idag. Äter mat på en lunchrestaurang i Kopparberg innan jag lämnar av Svante vid tåget i Ställdalen. Jag besöker min 96-åriga mor i Västerås på hemvägen och får god mat. Hemresan till Uppsala tog en timme extra på grund av det dåliga väglaget.

Våra planer nu den 9 april är att återvända till Römyren för fågelskådning i slutet av denna månad.  Vidare blir det kanoting på Svartälven och besök vid Västeråsmossen. Då blir vi uteliggare och inte några mesiga stugsittare.

Postat 2015-04-09 02:18 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in

Tips!