Dag 1 flugfiske och pontonpaddling i Kaitumälven
Rotorbladen skar knivskarpt genom luften. I ett ögonblink lättade Helikoptern och sköt iväg som en kanonkula mot horrizonten. drygt Tio sekunder varade tystnaden, sedan kom Myggorna...
Helikoptern lättar, vi är nu ensamma i 5 dagar. Vi blir upphämtade 2 mil längre ner... Hoppas vi hittar dit!
Kvicksilvret visade 23 grader celsius värmen var tryckande.
Tröttheten började göra sig påmind. Resan med flyg från Arlanda upp till Kiruna med vidare biltransport till helikoptern var krävande. Innan avresa var vi tvugna att göra en smärre matupphandling och uthämntning av pontonbåtspaketet i Kiruna, tidsschemat var superpressat. Nu hade vi precis lossat helikoptern ute på den fuktdränkta myren och Tobbias stretade på med vår 70 kg tunga packning. Att bära 70 kg de 100 meterna till den plats där vi valt att lägga vår första lägerplats kräver sin man.
Värmen i kombination med myggtät klädsel samt ett tiotal vändor gjorde att Tobias första klädesbyte fick genomföras efter 20 minuter.
Som alltid när man landar med helikopter i fjällbjörkskog känns det lite lustigt. Två meter innan helikoptern sätter ner sina medar på marken känns det som om man har en total överblick på hela omgivningen, landskapsbilden är övergripbar. Det är lite som att titta på en satellitkarta på internet. De sista två metrarna går fort, tempot är högt. Man åker likt en hiss ner bland trädgrenar, landar, tankarna far runt i huvudet och det gäller att få ur all packning från helikoptern. Helikoptern lättar och vips inser man att man inte ser ett dugg. Man kan se de närmsta björkarna och den lilla plätt öppen myrmark där man hade sitt "drop off" Thats it! Det var tur denna gång att forsen var så stark att vi kunde höra bruset från den.
Då stora, mörka, tunga moln snabbt gled in över omgivningens fjälltoppar blev det till min uppgift att slå upp vårat tält. Vi hade valt att placera tältet bland fjällbjörkarna i närheten av älven. Med oväder kommer ofta stormar och då är det bra att ha lite skydd och möjlighet att surra fast tält och packning.
Tältresningen gick utmärkt. Tältet, ett nyinköpt, begagnat Vaude Ferret III står stadigt med stormlinor och allt. (Det är min andra tur med tältet. Den första var en helgtur med familjen på Finnhamn i Stockholms skärgård. Vädret var fantastiskt, vindstilla och sol alla dagar...) Nu, helt plötsligt slår vädret om där vi står. Jag berättar för Tobbe att tältet är oprövat i regnväder. Tyst ser han på mig och knyter sin hand, jag gör likadant. Hårt och bestämti kör vi ihop dom på ett slags Amerikanskt Hollywoodvis, knytnäve mot knytnäve. Med gesten visar han att han helt och hållet litar på mitt omdömme att införskaffa tält. Det känns skönt att regnet kommer. Den tryckande hettan är näst intill outhärdig. Tröttheten från dagens resor är stor. Vilket regn vi får. Någon öppnar ett hål i himlen och häller golfbollsstora regndroppar över mitt begagnade tält. Sovsäckar och liggunderlag är framstuvat och mysigt utlagda i tältet. Jag sitter nervöst i absidern och känner, först med handen sedan med kinden och pannan mot tältduken. Allt jag kan notera är en svag fuktdusch. De abnorma dropparna försöker penetrera tältduken men lyckas inte. Efter 10 minuters ihärdigt hällregn kryper jag lättad och glad in i sovdelen. Jag tar av mig i bara kalsongerna, lägger mig ovanpå sovsäcken och sluter ögonen. Myggorna har tystnat det ända som hörs är forsens rogivande läte som blandas med Tobbes vidriga snarkning. Men vad gör det Jag somnar direkt. Om ett par timmar börjar kvällsfisket och då ska vi vara på tårna...
Tältet höll tätt, lite slakare spänning än innan superovädret, men fortfarande snustort innuti, härligt!
Läs fortsättningen den kommer snart...
Alla delar av bloggen som tllhör denna resa kommer att kunna läsa under TURER / Pontonpaddling och flugfiske i Kaitumälven
Första delen finns också på
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/15822.htm
