Den kommer! Men hörrni, se här!

Boken består av tre delar. 

Så kom jag på. Hur ofta hade jag innan tänkt på allt jag hade kunnat göra om jag hade haft tre händer och femtom fingrar? Hur ofta hade jag deppat för allt jag inte har kunnat göra för att jag inte har tre händer och femton fingrar?

Bara livet vet vad som är sant. Jag vet bara vad som händer i mitt snurriga medvetande. Sanningen är alltid sann även om jag inte tror på den eller vill veta av den. Ibland verkar sanningen för osannolik så nänä, det köper jag inte. Men ibland gör den för ont. Framför allt den om mig själv.

Så här skrev jag på min facebook efteråt. Jag har justerat det lite. 

Det hände något i tv i går som jag tänkte att jag lämnar direkt och bara går vidare. Men nu när jag har sovit på saken så tycker jag att det är ett viktigt problem att lyfta fram.

Jag har inget betalt för att vara med i ett sånt här program. Min betalning får bli att jag får möjlighet att lyfta fram något jag tycker är viktigt.

Jag hade ett krav som handlade om ramar för samtalet. Det var att vi inte skulle fokusera på problemen utan på vägen tillbaka. Jag krävde att vi skulle börja att prata om vad jag gör i bergen. Vitsen med det är att jag vill att tittarna ska få det som ett första intryck. Sedan går vi in på det trasiga men inte mer än vad som behövs för att positionera utgångsläget inför att jag sedan börjar min väg tillbaka, och det är där fokus ligger. Att jag berättar om hur jag tänkte och hur det tog mig framåt.

Programmet har många daglediga tittare och många av dem är säkert arbetslösa eller sjukskrivna. Då blir det något positivt för tittaren. De får med sig verktyg att förändra sin egen situation, osv. Att bara prata elände är inget som ger något konstruktivt eller positivt för tittaren.

Dessutom vill jag inte prata om de trasiga åren som om jag är ett offer. Jag vill göra det på ett konstruktivt sätt som kan leda till förändring. Jag kan t.ex. tänka mig att prata om brister i sjukvården och vad som behöver förändras men Efter tio är inte rätt forum för satt prata om det på ett seriöst sätt.

Ibland knorras det lite, bakom kulisserna i mejl och sånt, att jag inte ska skriva om negativa saker jag gör, att jag måste tänka lite mer på att jag är en förebild osv. Jag har funderat på det där och har bestämt mig för att förebilden får kliva lite åt sidan för att ge företräde för verkligheten. Jag har en väldigt speciell historia och jag är också lite annorlunda som människa och jag gör udda grejer så jag tänkte att det faktiskt kan vara intressant att följa mig ocensurerad.