Min tränare Niclas Oppäng  är ju den som så att säga bygger upp mig, och shit, faktiskt, det börjar bli muskler. Eller vågor som jag kallar det. Så Niclas äger min bakdel även på skalbrallorna.

Men på benen, där får det plats lite av varje. Jag tänkte att om någon vill så varför inte låta er hänga med. Ja för tusan, nu kör vi en byxspecialare!



Jag ”säljer” ju Gasherbrum II’s alla metrar för 10 kr metern. Alla får sina egna numrerade metrar och på metrarna lottas det ut grejer och service och alltmöjligt från mina sponsorer. Det är verkligen allt möjligt, värstingbehandlingar  hos min hårfrissa Hair, träning av olika slag hs Military Fitness, träningströjor, spabehandlingar hos datorer från DataNova, termosar från Primus, t.o.m. tatueringar från min tatueringssponsor Gothia Ink Tattoo. Det trillar in nytt hela tiden och dels lottas det ut grejer var tusende meter så desto tidigare man är med desto fler lotterier är man med i, och dels ett stort lotteri på äventyrshelgen när jag kommer hem. Det kommer snart mer info om äventyrshelgen men kan redan nu säga att den blir första helgen i september så paxa den helgen i kalendern redan nu!!

Sponsrar man med 25 meter så får man dessutom ett tackkort. Hjälper man till med 50 metrar så är tackkortet förhoppningsvis taget på just de metrarna, plus en poster, och 100 meter, ja, då kommer det med två föreläsningsbiljetter också.  

Jag tog helt sonika tavlan under armen och gick en runda på mässan. Jag sa vem jag var, vad jag gjort, höll upp tavlan och sa att jag fått den dagen innan, att jag hade en blogg på Sveriges främsta forum för uteliv, att jag skulle skriva om helgen och att jag ville göra en kul grej av det här dörröppnargrejset och sa att om de vill får de stoppa nåt i min plastpåse och så kommer de med i mitt blogginlägg och om det är friluftsprylar så även på min hemsida under utrustningsspons. Ett in-real-ife-test för att se vad tavlan gick för.

Jag minns inte vad Janne gjorde, men jag stack till en polare inne stan där jag skulle sova. Vi tjötade lite som bara tjejer tjötar och stack sen till Berns och käka asiatiskt och spanade in stället och utan tvekan så snackade vi ännu mer sånt som bara tjejer snackar om, herregud, men jag kan väl säga så här, helt klart skön avslappnad stämning där på Berns så bjuder du ut mig dit så är jag förmodligen på!

Dagen efter var ju lång så det blev inte sent, vi promenerade hem, men shit, när vi kom hem fick för mig att börja röja på min hemsida. Jag har en hemmasnickrad hemsida som behöver fräschas upp men jag har väntat med förhoppning att kunna få en sponsor som kan hjälpa mig med den en dag, men nu fick jag för mig att det i alla fall behöver rensas bort lite info eftersom jag ju numera har både facebook och den här bloggen. Sagt och gjort, jag tog tag i det där och då. Klockan var halv tre när jag var klar. Herregud vilka ryck man kan få. Hur som helst, mycket av det som är bortrensat dyker upp här i bloggen framöver, inklusive mina favvoprodukter och sånt.

Jag tänkte att det är vanliga människor som läser mina artiklar osv, så varför inte försöka få vanliga människor att sponsra, i första hand, framför företag. Så en sponsormodell har varit att jag har sålt metrarna på Cho Oyu för 10 kr metern. Cho Oyu är alltså nästa äventyr, världens sjätte högsta berg och jag ska solo och utan utrustning på berget i förväg försöka tälta på toppen. Berget är 8 201 m högt och får jag hjälp med alla metrar blir det 82 000 kr vilket kommer att räcka till själva resan, tillståndet och sånt. Alla får sin egen numrerade meter, och beroende på hur många metrar man köper så får man lite annat också, vykort, biljetter till föreläsningar längre fram, mm.



När jag drog igång det var det meningen att det skulle bli något mer men jag hade inte klurat ut vad. Snart kom jag på något kul. Det tyckte i alla fall jag. Alla har ju metrar, så låt alla ha chans att vinna produkter från mina sponsorer på sina metrar! Jag jobbar på samarbete med företag som inte bara handlar om prylar utan allt möjligt så låt det lottas ut sånt också, tänkte jag.

Ja, så får det bli, tänkte jag. Sen hände tusen grejer, i våras dog min mor, nu har nyligen den man jag älskar dött, totalt har jag haft 6 dödsfall omkring mig i år och då räknar jag inte folk som dör omkring mig i bergen. Min skapare vad saknad gör ont och kaos och pannkaka och det har inte blivit mycket vettigt gjort mer än att få tillvaron att fungera, och knappt det.



Nu i helgen fick jag besked om ytterligare ett dödsfall och nu känns det som att jag är nere för räkning och höll på att kasta in handduken alldeles gällande det här med äventyren. Bara hålla på själv utan att så att säga bjuda på det utåt och skulle stänga ner mitt facebook-konto. Nej nej, sa en god vän, såna beslut fattar man inte när allt är upp och ner och mutade mig med spa och lite av varje för att få kontrollen över min facebook ett tag. Och så kör du på med dina metrar som planerat, sa han. På skarpen. Efter förmåga just nu, men du kör vidare. På värstingskarpen.



Så det blir så. Jag finns kvar men i lite specialanpassad version just nu. Jag har fått många stekpannor svingade i skallen genom åren, har det i alla fall känts som, och jag har lärt mig att jag alltid reser mig. Så ge mig lite tid så reser jag mig.



Så det blir lotteri på metrarna. Jag ska då få fatt i samarbetspartners som kan hjälpa till med det jag behöver till lotteriet och jag har hunnit reka av läget och konceptet verkar vara uppskattat så det kommer nog gå bara bra och jag har redan lite kul i potten, faktiskt lite värstinggrejer. Det blir bara sådant som jag själv använder.

Meningen är att det blir ett lotteri var tusende meter och sen ett kalaslotteri när jag kommer hem. Först tänkte jag att det bara skulle bli kalaslotteri om jag kom upp men sen kom jag på att man måste ju våga testa här i livet, och då ingår ju att misslyckas också. Har man misslyckats behövs kalas så man blir glad och får kraft att försöka igen, så ja, det blir kalaslotteri när jag kommer hem oavsett om jag kommer upp med mitt tält eller inte. Glädje rules!



Nu är det ju så att de som sponsrat med de första 1 000 metrarna inte har vetat om det här utan har bara varit underbara människor som bara har velat hjälpa mig. Så de kommer att få special glad-treatment framöver! För att de har vågat satsa på något nytt. Jag tycker det är helt fantastiskt  - vanliga människor fast i special edition - mitt största tack till er - och ni har något alldeles eget att vänta!



Jag är alltså inte på banan än men har så smått börjat jobba på det här med samarbetspartners. Ge mig lite tid till så ska det bli ordning. Eller för all del, det blir nog inte klart förrän det är dags för kalas-lotteri, för som jag förstått det kommer nog fler samarbetspartners vilja vara med desto närmare vi kommer. Jag kommer väl inte tacka nej så länge det är sånt jag använder eller nyttjar och förhoppningsvis har vi en rejäl pott att lotta ut till sommaren.