Framför mig breder ett hygge ut sig med jämngamla granplantor spretande ur snön. Skymningen kom tidigt eftersom blygrå moln hänger tungt strax över trädtopparna. Svetten på ryggen ångar sakta ut genom lager av ylle och dun. Det var jobbigt att pulsa upp hit med tunga skidor, hugga och släpa en björk, kapa och skotta. Jag har tagit med torr ved hemifrån men drygar ut och blandar med råbjörken, så det pyser och röker något alldeles vedervärdigt från brasan. Tårarna rinner i floder då den förut helt omärkliga vinden nu visar sig driva all den vassa röken rakt över mig.
Mörkret tätnar, brasan pyser och svetten ångar. Annars händer just ingenting. Tankarna vandrar. Det är tråkigt. Det är faktiskt väldigt tråkigt att sitta här och svettas, lyssna på survedspys och torka röktårar från kinderna. Men just nu kan jag inte känna att jag har tråkigt. När jag tänker efter är det nästan alltid tråkigt att vara ute så här, men det gör inget. Är det en skillnad på att det är tråkigt och på att man har tråkigt? Eller är det så att känslan av att ha tråkigt kan upplevas så olika beroende på miljö och omständigheter runt om en?
Jag grillar några korvar och klämmer ur senap ur den nästan tomma tuben. Det blir ingen större smaksensation. Tänker på reklamen för bl.a. de kläder jag har på mig. Den är alltid så otroligt snygg, actionfylld, häftig. Högpulsaktiviteter heter det. Och visst får även jag lite högre puls när jag ser de häftiga bilderna och filmklippen. Vet inte hur många gånger jag tittade igenom reklamtrailern för årets Banf. Det är lockande och attraktivt. Folk som kastar sig utför klippor, hänger i isyxor, störtar utför kanjons i små kajaker och kämpar upp mot de yttersta gränserna. Allt fångat i snabba klipp och till häftig musik.
Värmen från brasan får snön att smälta på kängorna och jag sparkar ihop dem några gånger för att vattendropparna inte ska tränga in och bilda ispansar under den kommande natten.
Tidningar, annan media och reklam vill få oss att tro att friluftslivet är så himla häftigt hela tiden. Det lockar och förför oss med adrenalinstinna äventyr, fantastiska utsikter och spännande möten och allt ser så snyggt och proffsigt ut. Att ha tråkigt är nästan bannlyst i vår kultur. Vi har all världens möjligheter runt om oss hela tiden. Har man tråkigt har man misslyckats och är man misslyckad är man en Looser.
Jag flyttar om bland vedträna och röken blir outhärdlig så jag får dricka mitt Liptonpåste stående. En stor jävla Looser. Ja, jag vet att en del skulle kalla en för det om man tillbringar en fredagkväll på det här viset. Jag känner en del av dem personligen. Men kanske är det detta som är verklighetens cliffhanger, en av de största utmaningar vi kan utsätta oss för. Att våga ha tråkigt. Våga avstå från yttre stimulanser och istället låta tankar tänkas klart. Våga möta det som kanske dyker upp från de inre känslorna och framförallt, låta det uppstå en stunds mentalt tomrum. Våga avstå från lockelsen att ta upp mobilen. Stanna upp och acceptera att man inte är på väg någonstans.
Nu är inte jag den som söker mig ut i naturen ”bara” för att uppleva andlighet, sinnesro eller mindfulness. Nej, jag hade gärna sett att mitt friluftsliv var lite äventyrligare, gärna upplevt och pressat gränserna lite mer. Men jag får för det mesta nöja mig med lugnare utflykter i skog och mark. Antagligen är jag för lat.
Det snöar lätt och jag packar ihop det mesta av min utrustning innan det är dags att krypa ner i sovsäcken. De fuktiga björkklabbarna glöder många timmar än. Sover lite halvtaskigt och natten blir lång. Det är inte kallt men snöflingorna kittlas i ansiktet hur jag än ligger.
En sparvuggla visslar mjukt i gryningen. Annars är det tyst, lugnt, stilla och väldigt händelselöst. Snöfallet har upphört men molnen hänger ännu lägre än igår och sveper in träden i ett grått dis. Äter en enkel frukost och packar ihop mitt läger. Nere på vägen igen får jag se färska tassavtryck i nysnön. Jag som hoppats få höra vargarna yla under natten och så har istället en av dem tyst följt mina skidspår sen kvällen innan och passerat bara hundra meter från mig där jag låg och sov.
Kanske, tänker jag när jag skidar tillbaka mot bilen, kanske är även mitt friluftsliv, om än på ett stillsamt vis, lite häftigt ibland.
(Bild 2,3 och 4 är knyckta från Internet)
Stillsamheten och "nästan" upplevelserna ÄR häftiga.vargspår... (skulle jag se sån i mina hemtrakter skulle jag måsta hålla tyst).
Nej, där är det nog inte lätt att vara varg.
I stillheten händer det mycket i våra tankar och känslor. Känner igen mig i det mesta. Om några timmar bär det av för några dagar....håller på och packar....
Härligt Jesper...men du lär få det blött med tanke på kraftigt blidväder.
Otroligt bra skrivet! Jag själv är en av dem som oftast vill pusha lite mer, alltid vara på väg någonstans och inte fastna på en och samma plats där allt står stilla och det du skriver anser jag väldigt nyttigt och vettigt, bra jobbat!
Tack. Självklart ska man gå vidare och anta nya utmaningar. Men jag tror att båda sidorna måste finnas med.
Ja , he-he..det är ju bara att titta på bilderna, jämföra ’internetbilderna’ med dina ‘egna’, så ser man ju hur verkligheten gestaltar egentligen sig. På reklambilden ser det ut som ett slags skyltfönster- tydligen det vi vill efterstäva.-Det som får oss köpa kajaker, plasttält och märkliga resor. Och det är ju många som är fångna i detta märkliga fotografispråk för att skapa sin friluftsidentitet.. Det ser ut som något slags plastigt skyltfönster, det tycker säkert alla.
Det är således en hel radda med märkliga visuella stationer och situationer för hur våra upplevelser skapas. Det är nog en del som tycker Internetbilderna är vackra...och därmed sanna.
Dom som ideligen ropar på vackra bilder borde nog få sig en tänkeställare här efter ha läst din tankvärda text.
Anders.
Det är till en del dina texter som gjort att jag fått upp ögonen för hur bilderna vi matas med påverkar mig och mina förväntningar på upplevelserna.
Så lite tillspetsat, ditt äventyr ligger i att njuta i alla väder? (menat med glimten i ögat). Har man möjlighet att gå ut när det är fint väder så gör man väl det, och då blir det per se fina "blå-himmel-bilder". Bra förhållanden är dessutom en säkerhetsfaktor. När det gäller reklam hållerr jag bara delvis med; vissa kläder är verkligen tillverkade för sin sak, säg isklättring eller kajak,och i sådana fall är det intressant för mig som konsument med vettig, relaterad reklam. När man faktiskt gör något som man knappt vågar så vill man faktiskt hemskt gärna ha lämpliga utrustning... (sen finns det liksom överallt annars mindre vettig reklam också, men man kan ju inte hänga upp sig på allt).
Att det "ska vara action"... Jaså? Friluftslivet blir ju vad man vill göra av det - hurtigt eller lugnt beroende på humör och preferenser. Jag var inte alls intresserad av randonné för ett par år sedan, än mindre isklättring, men efter att ha testat så har jag hittat stora värden i bådadera. Och det handlar så klart INTE om att få fina bilder med sig hem, utan går mycket, mycket djupare. Alldeles särskilt sådant som upplevs vara "på gränsen". "Man växer som person" brukar ju många säga, och då menar de inte egot utan saker som självkännedom, beslutsfattande, ansvarstagande... Jag förespråkar definitivt inte "action" jämt och ständigt utan tycker att allt har sin plats. En picnic på närmsta kulle kan också vara fantastisk, på sitt sätt.
När jag skrivit klart texten tyckte jag själv att det "luktade lite sur gubbe sitter och grubblar". Visst är det så att reklamen kan vara väldigt inspirerande och verkligen locka oss att utvecklas. Själv skulle jag som jag skriver gärna vilja att mitt friluftsliv innehöll mer av utmaning och gärna lite action. Men sidan med lugnet, tråkigheten, händelselösheten, som faktiskt är en stor del av mångas friluftsliv visas sällan eller aldrig i dessa sammanhang. (Det säljer nog inte så bra).
Texten och bilderna i din blogg skildrar en helt annan miljö där det actionfyllda och spektakulära naturligt finns närvarande hela tiden.
Jag tycker din text är...
Nej, jag hittar inte riktigt det ord jag letar efter. Viktig? Ja... för mig i alla fall. Den är tveeggad. Jag kan le igenkännande och tänka att så där skulle jag också skriva... om jag kunde. En stund senare kan jag känna mig lite, lite... träffad. Din text plockar ner mig på jorden igen - där jag ska vara. Du är en av få skribenter här på Utsidan som har förmåga att formulera en Insida också. Gött.
Tack Håkan. Jag konsumerar också en del i förhopning om att det ska innebära en förändring mot något ideal. Ofta blir inte förändringen så stor som jag hoppats. Men vi är ju lite häftiga redan;-)
Så nära på kornet det går med rök i ögonen och verkliga vargspår. Tack för att vi fick vara med.
Tack själv.
Helt underbar läsning!
Ditt inlägg kom så bra i tid för mig. Jag tog en promenad på eftermiddagen i dag i ett fantastiskt fint väder. Men, jag kände mig faktiskt som en Looser. Varför vet jag inte. Tack för din text!
Så kan det vara vissa dagar. Ofta när man fått en negativ bekräftelse.
Men tack ska du ha.
Klockrent! Kan också känna att särskilt friluftstidningar tycker att man ska grottkrypa, extremskidåka, downhill-mountainbike:a, skärmflyga osv. Gärna samtidigt. Lite sådär "det har blivit så ängligt" som Lundell skrev om Stockholm. Om man inte har minst gått på glaciär i Sarek på semestern och istället har fiskat lite och filosoferat under tarpen så är det knappt värt att nämna. För mig som är 40+ var det klockrent. Finns inget bättre än en brasa. Förrförra veckan sov jag i kåta i Hotagen i Jämtland och i helgen får det duga med vindskydd norr om Stockholm. Blir nog fine. Endast sova, äta gott och ha en brasa igång tills det är dags att knoppa. Jag läser dina funderingar med god behållning.
Tack så mycket. Hoppas du fick en fin helgtur.
Den som kan glädjas åt det lilla har mycket att glädjas över. Du är en mycket lycklig människa. Grattis till varg känningen.
Tack, det värmer gott. Det är väldigt kul att jag fått "kontakt" med vargarna här i vinter. Häromdan påstod sig en granne till mig ha hört dem yla alldeles ovanför oss i skogen. Rovdjur ger en extra dimension åt naturupplevelserna även om ett möte med en uggla, en skogsmus eller något annat djur kan vara nog så givande.
Visst brer reklamen på, och nog vill man ibland lyfta sig ett snäpp över det vanliga. Men genom att bara ta sig ut så är det ju faktiskt så att äventyret står på lut, man vet aldrig vad som väntar riktigt. Vargspår är spännande och ugglor och andra djurmöten också. Även årstidernas växlingar när vatten, träd och mark förändras under året förhöjer upplevelsen.
Tack Ulrika. Jag tror nog de flesta av oss känner en viss ambvivalens iför alla prylar och grejor vi omger oss med i friluftssammanhang. Som du skriver så är det viktigaste ändå att man tar sig ut vare sig det är med superutrustning eller ej.
Egentligen är det så jag vill ha mitt friluftsliv. Antingen ensam, eller i mycket litet sällskap, bara vara ute och sova i tält eller under bar himmel och peta in en pinne brasan lagom ofta och bara vara. Inget pråligt eller djupsinnig heller (inte avsiktligt i alla fall). Helst så långt ut att inget samhälle eller väg kan höras. Blir tyvärr alldeles för sällan.
Jag hade gärna kommit ut lite oftare jag också. Men eftersom jag bor på landet så får jag mig en daglig dos natur ändå så jag ska inte klaga.
Tid för eftertanke behöver vi var och en lite då och då. Jag kommer att tänka på en av böckerna med Alfons Åberg, där han och hans pappa har tråkigt. Farmor som är på besök förklarar hur viktigt det är att ha tråkigt i bland för att förstå när man har roligt. Fast jag skulle inte "ha tråkigt "i ordets rätta bemärkelse om jag befann mig i samma situation som du beskriver i texten. Just nu i denna skrivande stund inser jag att jag har tråkigt och längtar ut men eftrsom jag jobbar under helgen kan jag inte ge mig av nu utan får ha tråkigt några dagar till.
Nej, det är lite lustigt det där att det uppstår en skillnad på att "ha tråkigt" och på att det "är tråkigt". Många gånger är det tråkigt i meningen händelselöst, intrycksfattigt mm men ändå känner man sig väldigt tillfreds, man har inte tråkigt.
Tack för en fin text som så bra beskriver naturupplevelse utan stora åthävor. Jag tycker att det låter som en skön natt i skogen. Inget märkvärdigt för dig kanske men ack så exotiskt för de flesta storstadsmänniskor. Ingen av mina vänner skulle komma på tanken att sova ute i skogen helt ensamma och än mindre under bar himmel.Har själv just haft en helt underbar helg i Smålands djupa skogar med kall natt i månsken och härligt slöande i lä i solen idag. Ingen häftig action mer än vandring, mat och eld men så skönt och tyst!
Tack själv. Det är fantastiskt hur mycket fint väder vi haft ett tag, åtminstone i de här delarna av landet. Fint både på dagarna och på nätterna med månskenet. Det är bara att njuta så mycket man förmår.
Precis så här "tråkigt" längtar jag efter att ha det just nu... Många "måsten" i vardagen kräver saker och utrymmet att bara vara och ha tråkigt krymper och krymper. Suck... Man får väl nöja sig med att läsa sådana här små berättelser och drömma sig bort... Tack!
Din situation låter alltför bekant. Jag hade själv en tid när jag bara kunde sitta där och dregla över alla andras friluftsliv och äventyr. Hoppas du kan slita dig loss och ta dig tid att komma ut.
Bra läsning!
Bra läsning!
Fortfarande ett av mina favorit inlägg - Så klockrent!