Nu i våras inträffade en händelse som fick mig att minnas min första fotoexpedition. Jag var runt 16 och hade blivit med kamera, systemkamera. Nu skulle jag bli som min stora idol, Jan Lindblad, och såg framför mig ett kringflackande liv där flertalet nätter tillbringades i olika fotogömslen runt om i världen.
Rådjur, grodor och andra småkryp fastnade ibland på filmen men så ville jag ha något lite mer exklusivt. Bävern hade ännu inte blivit vanlig i mina hemtrakter utanför Falun men min morbror hade en jaktkoja i norra Värmland där det fanns gott om bäver. Han skjutsade ut mig och lämnade av mig vid kojan en eftermiddag i början av hösten. Jag skulle tillbringa två nätter där själv och det kändes lite småkymigt vill jag minnas. Några mobiltelefonerfanns ju inte på den tiden.
Bäverhydda
Bävrar var det gott om. På dagarna kunde jag se deras byggnadsverk och följa spåren av deras födosök och på kvällarna, hukande vid någon vassrugge fick jag se dem. En silverstrimma som klöv vattnet, närmare och närmare. KLICK! Otroligt vad en kameraslutare kan låta högt när man inte vill. PLASK! Bävern slog med svansen och dök.
Jo, det är en bäver som simmar där.
Plask, så dök den och fotandet var över.
Teleobjektivet var ljussvagt och mossan och träden åt upp det mesta av ljuset från kvällshimlen. Så trots att jag pressade filmen i många steg vid framkallningen blev negativen tunna och kontrastlösa. Visst fick jag se bäver och visst fick jag flera fina och spännande minnen från de där dagarna men bildresultaten var en besvikelse. Så blev jag inte heller någon ny Jan Lindblad :-)
När bävern äntligen kom ut i ljuset, så missade jag med skärpan:-(
Den bästa bilden från de dagarna blev inte på bäver utan på tre tranor som kom inflygande över en myr i tidigt morgonljus.
Så var det händelsen som väckte minnet till liv. Ja, det var en bäver som besökte oss en morgon nu i våras. Något oväntat eftersom vi har en kilometer till närmaste sjö dök den upp på gräsmattan.
Så fick jag mig slutligen en om inte bra så åtminstone rolig bäverbild.
Oj,vilken bäverbild,undrar hur den kände sej
Den gav faktiskt intrycket att vara lite uppgiven. Kände antagligen på sig att den inte kunde vare sig fly eller försvara sig särskilt bra. "Nu är det klippt". Den svängde runt och väste lite mot hunden men inte mycket mer.
Märklig hund Näcken har.
Intressant! Jag har aldrig hört att bävern skulle kallas för "Näckens hund". Men det låter ju troligt när man tänker efter.
Intressant sista-bild. Vad hände efter ? Var tog den vägen ?
Jag höll undan våran hund och bävern kröp ut under grinden (Den hade först kravlat sig in) Sen lullade den bort bakom vedboden och ut på åkern. Antagligen kom den från en liten bäck i närheten. Bävrar har en spridningsinstinkt i sig som gör att de kan ge sig ut på försök att hitta nya vatten och då kan de ge sig upp på längre vandringar över land även om det medför en stor risk för dem.
Så den är inte photo-shoppad då? :-)
Det är ju inget lodjur i alla fall;-)
Rolig läsning. Jag har varit på bäversafari och sett dem i vatten bara, det är ju en upplevelse i sig. De är ju rätt skygga, men på land är det ju svårt att gömma sig. :-)