Muddus 10-13 juni 2010

2009 var jag i Muddus på en solotur och jag blev glatt överraskad över området. Orörda stora skogar, lättillgängligt, välskyltade leder och fina stugor. Stugorna ligger dessutom tätt så för mig var det ett självklart val när jag nu skulle iväg med mina 2 yngsta barn, Elias 9 år och Nadja 7 år.

Året före gick jag från Skaite men stigningen upp till Muddusfallet ansåg jag vara lite för tuff för mina medvandrare så därför valde jag en annan utgångspunkt, en punkt som i och för sig gjorde att vi inte fick se Muddusfallet men däremot så fick vi en lugn och behaglig vandring. 

Utgångspunkten blev istället en skogsbilväg väster om Urtimjaur. För att ta sig dit så svänger man av mot Messaure efter att ha passerat Jokkmokk. Efter att man passerat Solaure svänger man vänster mot Urtimjaur och därefter in på en skogsbilväg. Det är faktiskt skyltat "Muddus" så det är inga större problem att hitta. Parkeringen är inte stor men det ryms ett par bilar där och med den tillströmning av vandrare som jag upplevt så är det inga problem att rymmas. 

Nåväl, med den parkeringen som utgångspunkt varr det i princip slät vandring hela vägen in mot Muddusluobbal som var det hägrande målet för vår vandring. Men vi (eller jag) hade bestämt att vi inte skulle ha bråttom mestadels av den anledningen att jag ville att barnen skulle få detta som ett positivt minne och få blodad tand. 

Första dagen gick vi till Mansonstugan, en liten stuga med 3 bäddar. Det var en behaglig liten promenad på endast 4 km, en perfekt start på turen. Vi hann titta på mycket konstigheter längs vägen såsom brunna omkullfallna träd, massor av myrstackar, konstiga pinnar och allt möjligt som barn tycker är intressant. Själv så gick jag mest bara omkring och njöt över att vara tillbaks i Muddus.

Elias hade problem med fötterna och klagade emellanåt att stövlarna inte var sköna. Vi hade bara med oss Foppa-skor som reserv men han fick testa med dom och då blev det mycket gladare miner. Han behöll Foppa-skorna på resten av vandringsturen oavsett väder och terräng. Tydligen trivdes han att gå i dom och då fick det bli så. Stövlarna hamnade i pappas packning istället. 

Vid Mansonstugan kastade vi frisbee, lekte kurragömma, kollade stigarna runtom och hade det allmänt bra. Elias skulle sova i överslafen på våningssängen och eftersom pappa är lite överbeskyddande ibland så plockade jag lös skåpluckorna och satte fast dom mellan sängen och madrassen som ett rasskydd. Jag ville ju inte att han skulle ramla ner under natten. 

Dag två gick vi så vidare mot Muddusluobbal, en sträcka på 5km. det gick lika smidigt som dag 1 med få sura miner och mest glatt pratande och tittande på konstiga saker. När vi kom fram blev vi glatt överraskade när stugan var betydligt finare än jag mindes när jag tittat in året före. Elias och nadja ville genast flytta in och dom tyckte att vi skulle stanna där länge. Tyvärr kunde det bara bli en natt eftersom vi skulle hem också. 

Vid Muddusluobbal finns det ett hiskeligt högt fågeltorn med besvärliga stegar som barnen naturligtvis skulle upp i. Det fanns ju inget annat för mig än att följa dom upp och försöka se till så att dom inte ramlade. Första gången gick jag upp med dom en och en men bara en stege i taget. Upp en stege med en unge som fick stå och vänta på plattformen medans jag hämtade nästa. Så gick det sakta men säkert upp hela vägen och väl uppe var vi en bra bit ovanför trädtopparna. Dom var rätt så imponerade över hur högt uppe dom var och hur långt man såg från toppen. Under vistelsen vid Muddusluobbal hann vi klättra upp 3 gånger och sista gången gick det hur säkert och smidigt som helst. 

Dag tre började vi med att gå "åt fel håll" dvs söderut mot Fallstugan. Anledningen till det var att jag ville visa dom den otroligt långa spång som går längs västra sidan av Muddusluobbal och där man stundtals är inne i fågelskyddsområdet. Fram och tillbaks gick vi innan vi gick tillbaks till stugan för att hämta packningen. Vi gick så tillbaks mot Mansonstugan där vi övernattade den tredje natten. Promenaden gick fint och alla var nöjda och glada. 

Dag 4 gick vi tillbaks till bilen i lite regnigt väder men det gjorde inte så mycket att vi blev lite blöta eftersom vi hade torrt ombyte i bilen. Efter byte till torra och rena kläder åkte vi in till Jokkmokk för en matbit och sedan bar det iväg hemåt till mamma och storasyskon. 

Turen var en riktig succé och barnen vill tillbaks. Så tanken är att nästa år dvs 2011 ska vi även ta med oss mamma och gå "den tuffa stigen" från Skaite upp till Muddusfallet. Om vi orkar!