Idag var jag och gumman ute och rekade en del av Skäppträskån där jag har förhoppningar på att åstadkomma en vandringsled. Vi hade kört den nedre delen tidigare med bil men den övre delen tordes vi inte eftersom vägarna där är så dåliga.
Vi hade bestämt sedan tidigare i veckan att vi skulle ut idag och när vi klev upp blev vi inte så jätteglada åt vädret. Regn igen! Men vi hade ju bestämt oss så det var bara att ta bilarna och åka iväg. Vi lämnade en bil längst ner och åkte uppströms längs norra sidan ån till Kronoborgskojan där vi lämnade den ena bilen.
Så här såg planen ut enligt kartan:
De heldragna röda linjerna är efter skogsbilvägar och den prickade är genom terräng. Det visade sig ganska snart att den första delen av vägen var dålig och chansen (risken) att möta en bil där är närmast obefintlig....
Här har det inte kört nån på länge....
Snart blev det ospårad terräng och det visade sig vara lite mer komplicerat eftersom det var en hel del ungskog där. Inte ett bra vägval för en eventuell led eftersom man först och främst inte ser något och sen så förändras det så fort att leden snabbt försvinner vid eventuella gallringar och liknande. Nåväl, det var bara att fortsätta framåt och strax innan vi kom fram till nästa väg kom vi in i äldre skog och där skulle det nog gå bra att dra en led. Lite långt från ån däremot så lite funderingar får vi nog ta.
Ut på nästa väg som var lite bättre ur bilsynpunkt men definitivt inte vältrafikerad.
Här går det att köra bil men det verkar inte vara så tätt mellan bilarna.
Nu när vi var uppe på vägen igen gick det fortare att gå och stundtals var det riktigt vackert bredvid vägen dvs när ån var inom synhåll. Tyvärr så gör ån en massa krokar hit och dit medan vägen går rätt så rakt. Det gör ju att man ibland är lite väl långt från ån för att det ska vara roligt att gå.
Men titt som tätt kom man nära ån och det är lite speciellt med strömmande vatten (betydligt roligare än regnet....).
Strax innan vi kom fram till bilen så passerade vi en kraftledning, inte bara en gång utan två gånger. Inte kul! Där måste vi nog reka lite mer. Att vi ska passera den en gång är tvunget eftersom den går tvärs över ån men två gånger känns onödigt. Dessutom passerade vi en sån här:
Såna här är ju inte direkt vackra att titta på, däremot är dom intressanta eftersom dom hör till det som en gång i tiden var världens längsta linbana. Den fraktade malm mellan gruvan i Kristineberg och anrikningsverket i Boliden. Den togs dock ur drift för länge sedan och endast en del av den används idag. Inte för att frakta malm utan turister.
Nåväl, det var en kul dag idag men för att det ska bli en bra led så krävs det lite omdragningar. Där det är möjligt vill jag gå närmare ån, gärna så att ån är i sikte hela tiden. Det är nog inte möjligt eftersom det är mycket myrar utmed ån men jag ska i alla fall försöka.
Under nästa rekognosceringstur längs den delen ska jag försöka gå utmed ån hela tiden och bara gå längs vägarna när det inte går att gå i skogen bredvid ån.
Ha det!
