Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Varför vi gör det...

Om ni läser det här så vet ni ju redan. Varför vi gör det alltså.

Varför vi går på fjället.

Eller sover i skogen.

Varför vi vandrar leder eller paddlar.

Skidar.

Eldar.

Eller bara vistas i naturen en magisk kväll.

Om ni inte visste hade ni inte hängt här på Utsidan.

Men även om vi alla här vet varför, är det ibland ändå svårt att förklara det för dem som inte vet. Många gånger har jag upplevt att mina ord kring detta inte når fram. Hur det positiva budskapet alltid drar det korta strået i mottagarens öron när det ställs mot det som denne upplever som de negativa umbärandena. Att och varför jag inte ser det på det sättet lyckas jag sällan förmedla. 

Vandringsvännen J skickade härom dagen några rader ur ett brev i en bok som sätter ord på "VARFÖR" med en nästan skrämmande precision. 

"... När trängseln blir för stark på gatorna, när bensinlukten sticker mig i näsan och när dånet från tusentals maskiner sjunger teknikens lovsång - då längtar jag till fjälls!
   Till den stora ensamheten, de vida utsikterna, den skiftande, gåtfulla vidden.1

"Och ibland - när bekymmer och tvivel växer sig skyhöga, när livet trasslat till sig, och när tillvaron ter sig som ett olöst problem - då reser jag helst till fjälls." 2

"Går mig trött över vidderna, tills jag återfunnit mig själv - tills allt oväsentligt mist sin betydelse, och det väsentliga åter blivit självklart.3

Den sista formuleringen tål att upprepas: "...tills allt oväsentligt mist sin betydelse, och det väsentliga åter blivit självklart."

Mer precist än så kan det knappast uttryckas om ni frågar mig. Så därmed får det också vara bra. Inget mer finns att tillägga.

Till nästa gång; må en God tur, ledat eller oledat, åter ta er till den självklara väsentligheten!

____________________________________

Citaten 1, 2 och 3 hämtade ur:

Güettler, Kalle. Frivilliga: två unga människors kamp under andra världskriget. Stockholm: Dejavu, 2016. s 15

Postat 2021-04-07 14:05 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Kycklingstuvning, fullmåne och en glad jycke

Helgen bjöd på en kort övernattningstur med vandringsvännen J. Temat var goda samtal, lyxlagat och mjuka hundöron. Platsen var ett vindskydd längs Bergslagsleden, maten var kycklingstuvning och hunden som öronen sitter på heter Mikka.

Mikka är en av de mest väluppfostrade hundar jag träffat, men som ni alla säkert förstår så var det svarta, 1,5 åriga energiknippet till vorsteh tillställningens ständiga medelpunkt och "huvudperson". 

Fast nu är det inte henne det här skulle handla om, utan maten . Närmare bestämt den franska kycklingstuvningen. Exakt vad det franska i det hela består i vet jag inte, men jag tycker det låter fränt så jag brukar kalla den så. Vart jag fått receptet från vet jag inte heller.

Lite lyxigare, lite godare blir det om vikt inte är ett issue. Så var det ju nu; vi skulle inte gå långt och hade i övrigt bara lite sovgrejor med oss så maten och köksutrustning fick väga lite. Och jag lovar; det är väl värt det. I alla fall om man som jag är glad i mat!

Receptet funkar förresten hemmavid i köket med.

Tyvärr tog jag inte så mycket bilder, men jag ska försöka beskriva den i ord istället.

Kycklingstuvning, 2 portioner:

Utrustning: gryta eller högkantad stekpanna med lock. Helst av gjutjärn. Skärbräda och kniv. Stor träslev.

1. Skala två medelstora potatisar och en morot, skär i stora tärningar och koka så de är 2/3 klara, dvs lite för hårda för att äta. (Detta gjorde jag hemma innan avfärd, men kan givetvis göras i skogen med)

2. Hacka en schalottenlök, 1-2 vitlöksklyftor. En handfull champinjoner delas i halvor eller kvartar beroende på hur stora de är. En halv röd paprika skärs i lagom stora bitar. Lagom stora är så att de harmoniserar med de andra ingredienserna i storlek.

3. Fräs på strimlad kyckling i en slatt olivolja och en klutt smör. Peppra, men vänta med salt till senare. Kycklingen behöver bara får lite färg, inte vara helt genomstekt. Jag använde en 300 grams förpackning färdigstrimlad kyckling från affären för att göra det lite enkelt.

4. I med lök, vitlök och champinjoner och fräs på under nån minut tillsammans med kycklingen.

5. Deglacera pannan (med  ingredienserna i) med en halv deciliter torrt vitt vin. Låt alkoholen koka bort. Borde bara ta några sekunder i  het panna över öppen eld.

6. I med en- två matskedar flytande kycklingfond, kanske (max) en deciliter vatten och 2,5 dl grädde. Rör om.

7. Tillsätt paprika, potatis och morot. Krydda med timjan och rosmarin. (Dragon är gott i också, men det hade inte jag den här gången) Rör om, på med locket och se till att det inte stormkokar utan puttrar lite lagom i 10 min. Rör om då och då.

8. Ta av locket och låt stuvningen koka ihop i ytterligare ca 5 min, eller tills den är lagom reducerad utifrån tycke och smak. Under detta skede: provsmaka för att se om det behövs mer salt! Antagligen behövs inte det, men man vet aldrig.

9. Servera i träskålar och strö över lite färsk persilja. Sen är det bara att hugga in. En lättare Borgonge kan med fördel drickas till.  

Som synes så är det bara att hacka lite grönsaker och sen sköter det ju sig själv så det är verkligen lätt! Och jag lovar att det är väääldigt gott!

Det var nästan allt för den här gången. Nedan följer några stämningsbilder som inte har med matlagning att göra, men som är trevliga ändå :-)

Tills nästa gång: god tur!

Det låg ännu lite snö kvar i terrängen i östra Bergslagen.

I takt med att skymningen tilltog, gav sig molnen av och natten blev stjärnklar. Fullmånen gjorde den dessutom väldigt ljus!

Klockan 07.23. Runt nollan, rejält blåsigt. Sovsäcken är sällan så varm och skön som just innan man ska kravla sig ur den på morgonen. Egentligen är det underligt att jag inte sitter där än...

Postat 2021-03-01 22:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Lördagshäng i Kilsbergen

"... Djävulen skänker sina höghus till dom, 

som skrattar åt torpet i gläntan bortom

Bäskabo skog, där gränsen är klar; 

inga höghus som byggs där får nånsin stå kvar..."

                                 (Bombyces Bryggeri) 

Ibland måste man bort från höghusen. Upp i bergen. In i skogen. Igår var en sådan dag. Dessutom bjöds det på bra väder för första gången sedan urminnes tider. Åtminstone var det så det kändes. 

Bestämde mig för att ge mig ut på en enkel "äta-ute-och-inviga-nya-hängmattan-tur". Som vanligt med bra idéer kom jag på det hela lite väl sent; framåt tvåtiden, så det var bara några få timmar kvar till skymningen. Inte för att mörker stör mig nämnvärt, men det hade ju varit trevligt att uppleva skogen i dagsljus med.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft friluftskoma ett tag nu, men glädjande nog tog det inte så lång tid att få iordning prylarna och packa maten som jag befarade. Vissa saker sitter säkert i ryggmärgen :-) Däremot skulle det handlas och åkas bil ett tag, för där jag bor är det pannkakeplatt och det står höghus överallt. Så det tog väl två timmar innan jag var på plats där ute, där höghusen inte växer och då låg skymningen på lur där borta i Värmland, bakom Kilsbergen.

Vädret var som sagt var bra och en stark halvmåne reflekterade sig härligt i snön så det gjorde inte så mycket att mörkret föll: det var mycket trevligt ändå. 

Väl ute på plats blev det lite lägerfix där givetvis den nya hängmattan av norsk modell stod i centrum. När jag köpte den så var tarparna till den slutsålda, så jag fick nu ta med den som hör till den gamla hängmattan av mer traditionell modell. Det kändes lite osäkert då jag ju inte visste om den skulle vara stor nog eller ha en kompatibel form. Visserligen var min minnesbild av den gamla tarpen att den var mer än väl stor nog, men det kändes lite osäkert ändå.

Efter ett tag satt dock både hängmatta och tarp där. Tarpen var lite onödigt stor, så mina farhågor kom på skam. Men hellre det än tvärt om...

Sedan var det dags för kvällens andra huvudnummer: maten. Hade bestämt mig för nåt enkelt men lyxigt så det blev en "bookmaker light": Timjanstekt ryggbiff på ett rostat bröd av bättre sort med dijonsenap, spenat och stekta tomater. 

Ja, den var precis lika god som den ser ut!

Sedan var det dags att krypa till kojs. 

Jag måste säga att det var länge sedan jag sov så bra ute rent komfortmässigt. När jag var yngre så spelade det där inte så stor roll; ett betonggolv och ett cellplastliggunderlag funkade bra. Men runt 30 gick det där över och nu vid 45 har verkligheten kommit ikapp på riktigt. 

Den här hängmattan medger att man verkligen ligger plant, så till den milda grad att man kan ligga på såväl sida som mage! Om man nu skulle vilja det. Min gamla mer traditionella hängmatta var rätt bekväm, men jag kom aldrig riktigt överens med den, utan att lyckas sätta fingret på vad det var som felade. Hur som helst så spelar det mindre roll nu :-D

Natten och morgonen bjöd på -2 minusgrader och en ljusgrå himmel. Efter att ha legat och myst i den varma sovsäcken ett tag så var det bara att kliva upp och packa sig iordning.

Stärkt till kropp och själ var det sedan bara att börja vandra tillbaka mot bilen för vidare färd mot höghusen på slätten bortom skogen...

Till nästa gång: God tur!

Postat 2021-01-24 14:55 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Nytt ryggsäcksinlägg!

Våren 2020 renoverade jag ytterligare en ryggsäck åt en kompis. Det blev inte så många bilder tagna men däremot spelade jag in en video om den. Så det här inlägget blir lite annorlunda: klicka på länken nedan och håll till godo med en helt oredigerad film om en ryggsäck.

https://www.youtube.com/watch?v=XukF-ZhdUU8&feature=youtu.be

God tur!!

Postat 2021-01-10 14:23 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vinterbyxor

Friluftslivet har på riktigt legat på sparlåga det senaste året. För tidig semesterperiod och studier gjorde att sommarens fjälltur inte blev av. Och sjukdom kom i vägen för vinterns. Latheten och studentens evigt dåliga samvete över att inte läsa eller skriva på var eviga minut dödade effektivt inspirationen till höstens helgturer. En gång var jag ut. En gång! Suck. Ja ja. Det får väl bli bättring.

Fast nu skulle det här vara ett utrustningsinlägg och närmare bestämt handla om mina "nya" byxor för vinterbruk.

Som synes är byxorna inte alls nya, utan ett par gamla m/59 byxor som jag modifierat. Mina gamla Fjällrävenbyxor, som hängde med i drygt 10 år, gjorde sin sista tur förra vintern. Även dessa var kraftigt modifierade för att passa mina behov och kropp.

Jag har i regel svårt att köpa byxor i standardstorlekar då benlängd i förhållande till midjemått inte harmoniserar särskilt bra med storlek medium. Några märken i friluftshandeln har ju "specialstorlekar" men då är jag oftast inte nöjd med modellen i övrigt så även dessa kräver då oftast modifiering av olika slag för att jag ska bli nöjd. Det känns sådär tycker jag att behöva sätta igång att sy i ett par nya byxor som ofta kostar 1500kr och uppåt... Därför fick det bli ett par 250 kronors överskottsbyxor. 

Med början uppifrån så blev det så här:

Hängslen av modernt snitt med fästpunkt i höjd med sidosömmarna. Mycket bekväma och lätta att lossa utan att ta av sig jackan om man måste dra ner byxorna...

Bälteshällorna på originalet klarar bara tunna bälten så dem byttes ut till större, varav några försågs med loop för att fästa karbinkrok i.

Rumpan fick ett extra lager tyg som förstärkning. Mest för att det är snyggt med svart och grönt. Allt svart tyg kommer från de gamla Fjällrävenbyxorna, så dess själ lever liksom kvar ett tag till.

Benfickor. En stor orsak till att jag inte gillar moderna köpebyxor är att nån stolle har fått för sig att benfickor ska vara små och sitta fram på låret nuförtiden. Hopplöst svårt att ha saker i och extremt obekvämt när fickan är full. Det funkar på stora överdragsbyxor tycker jag eller om byxorna är specialiserade för att man ska tillbringa huvuddelen av sin tid sittandes i ett fordon. Men det ska ju inte jag. Jag ska ju bara på fjället eller i skogen. Så 59:ornas benfickor satt bra där de satt, men på arméns modell, som jag har, är de alldelens för små. Flygvapnet hade däremot när det begav sig en variant med bälgar på benfickorna, så med dem som inspiration syddes en sådan dit baktill.

Som en följd av bälgen fick även fickornas lock göras större för att säkerställa att de täcker ficköppningen även nät fickorna är fulla.

Ett Rävlingmärke fick ta plats på vänster ficklock.

Båda benfickorna har dessutom var sin innerficka. Den vänstra, på bilden ovan, är återvunnen från de gamla byxorna och har dragkedja. I den högra benfickan finns en smal ficka för att hålla skeden på plats. På bilden ovan syns också den kardborresnutt som fick sitta på bakkanten av fickan för att hålla locket på plats. Till följd av bälgen stod de nya förlängda locken rätt ut i där annars.

Knäna fick förstärkningar i svart med plats för knäskydd av tunt liggunderlag och på underbenens utsida gjorde jag knappt 20 cm långa dragkedjeförsedda ventilationsöppningar.

Bensluten med de klassiska remmarna är så bra att de fick vara som de är utan åtgärd.

Ja. Jag vet att det finns ett märke som säljer byxor som i princip ser ut så här och jag övervägde en kort stund att köpa ett par. Men då skulle de ju ändå inte bli som jag ville med alla detaljer och dessutom har jag för mig att storlekarna inte var till belåtenhet. Dessutom är det rätt kul att pyssla lite :-) 

Pysselbild

Avslutningsvis kommer en bild från höstens enda helgskogstur.

Höstmyr någonstans i Bergslagen

Till nästa gång:

God tur!!

 

Postat 2021-01-05 17:59 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 12 Nästa Sista 

Logga in