Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Gästinlägg - Maten, den goda

Här är det utlovade gästinlägget från S om maten vi åt under årets vandring. Dock omfattar det inte bara vår tur i Abiskofjällen utan även hennes paddeläventyr i Norge så det finns en hel del tips här. Och gott är det alltihopa, vill jag lova!

———————)(———————

Drömsemester - maten

Drömsemesterns 12 tältnätter har avnjutits på underbara tältplatser. Och underbara middagar har lagats.

Mathållningen är huvudsak enligt konceptet
1) Egentillverkad frukost (omväxlande gröt, ägg + bröd, pannkaka, nypon/blåbärssoppa)
2) Färdigmat till lunch (påse som man häller varmt vatten i). Någon enstaka lunch i Norge var egenlagat i mattermosen.
3) Egentorkat till middag.

Här är min middagsmeny (ej kronologisk ordning)

1. Paella
2. Viltgryta med svamp- och gräddsås med ris
3. Pasta med ädelost, skinka och valnötter
4. Pad thai med kyckling och nudlar
5. Pad thai med soyastrips
6. Stekt kål med ölkorv till rotmos
7. Risotto m parmaskinka
8. Lax och spenatpasta
9. Pasta med lax och sparris
10. Köttfärssås med spagetti
11. Tortellini med svamp och grönkål
12. Köttfärs med bönor och ris

Till del 2 (Helgelandskusten) kompletterade jag det torkade  med färska grönsaker hemifrån (tomater, minimorötter, snackspaprika och sugersnap ärtor som höll sig väl utan kyl i 5 dygn) samt ägg.


ALLT smakade bra och kan nog återkomma på menyn. I stort sett allt var torkat för att spara vikt. Många av rätterna kan varieras, särskilt om man har möjlighet att ha med färska/konserverade ingredienser.

Lite tips i kommentarerna till bilderna (riktigt alla varianter är inte med på bild dock). Recept kommer att läggas upp i FB-gruppen ”Allt om friluftsmat” efterhand under de närmaste veckorna, så gå med där för detaljer. 

1. Paellan puttrar på 1100 m höjd...

1. Paella på torkade ingredienser
Paella är sommarens hit! Går att variera i oändlighet med vad man har i. Denna gång helt torkade/semitorkade ingredienser. Torkade räkor går att hitta på asiatiska mataffärer, det går att torka själv, men eftersom det luktar rätt mycket så köpte jag färdigtorkat istället. Välj ris med omsorg eftersom det är huvudingrediensen.

2. Viltgryta med ris
Det behövs inte så mycket renkött för att ge smak åt en hel gryta. Jag hade en liten bit rökt ren som jag torkade, och det var ca 1/3 av totala köttmängden, men det gav ändå tydlig smak.

3. Pasta med ädelost i torkad tappning
Detta är en relativt lätt- och snabblagad rätt, här i torkad tappning. Ädelost funkar faktiskt att torka, men välj gärna en lite mindre fet, men smakrik sort.

4. Pad thai med kyckling och nudlar
En rätt där allt kan vara torkat, men här hade jag färdig sås och färska ägg. Om man kör helt torkat så skulle jag marinera kycklingen i såsen, tillaga den och sedan torka kyckling och sås tillsammans. Vad gäller äggen så skulle jag i torkad form inte ha äggpulver utan lite grövre struktur.

4. Hittade pad thai kit (sås + jornötter) på asiatbutiken. Smidigt!

5. Pad thai med soyastrips och nudlar
En vegetarisk variant av pad thai. Mycket är lika som i versionen med kyckling. Jag marinerade de torra soya stripsen i pad thai sås och torkade dem sedan igen. Tyvärr måste jag säga att soyastripsen inte var någon favorit, men i af ett alternativ för den som inte äter kyckling. Här med ägget knäckt över rätten.

5. Pad thai med soyastrips och nudlar.
Topping med caschewnötter och sambal olek.

6. Stekt kål med salami till rotmos
Vanligt pulvermos kan piffas upp med torkade rotsaker. Och stekt kål är så gott! Det lagar jag ofta hemma. Vi hade med en påse med skivad salami, men det kan bytas ut mot ölkorv, sidfläsk, eller chilikryddade bönor.

7. Risotto med parmaskinka
Ibland är det skönt att ta en genväg och använda det som finns färdigt i mataffären, t ex en färdig risottomix. Vill man kan man komplettera med lite mer svamp. Skinka av typen lufttorkad skinka blir väldigt god att heltorka till ”köttchips” och det väger då väldigt lite jämfört med en obruten plastförpackning (som också förvisso håller flera dagar på turen).

8. Lax med pasta och spenat
Torkad lax är otroligt gott och lätt att både torka och tillaga. En variant på denna rätt (med sparris istället för spenat) gjorde jag också till mattermosen för lunch.

10. Köttfärssås med spagetti
Klassikern på turen! Knepet är att krydda ordentligt när köttfärsen tillagas och sedan låta köttfärsen ligga LÄNGE i blöt. Och lite parmesanost ger förstås guldkant på maten.

11. Tortellini med svamp och grönkål
Vanlig torr tortellini har lite längre koktid än vad som är optimalt på fjället, och väger dessutom en hel del. Men om det finns gott om gas och man inte behöver bära långt så är detta en höjdarrätt!!

12. Köttfärs med bönor
Denna rätt byggde jag på köttfärssås med tomatpure som kryddats vid tillagningen och sedan kompletterats med morötter och svarta bönor. Bönorna är vanliga konserverade som klämts sönder lite och sedan torkats. Det blev en mustig och god gryta!

———————)(———————

”GOD” tur allihopa!

Postat 2019-08-20 11:44 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

”The big three” i Abiskofjällen

Långtur 2019, del 1

Den första etappen av årets långtur i fjällen är nu snart till ända. I sju dagar har jag, S och sonen rört oss i området Björkliden-Katterjokk-Kårsavagge. Detta mycket trevliga, och inte särskilt stora områden har för oss varit helt okänt tidigare. Men nu får vi nog påstå att det är tämligen välutforskat för vår del.

Sonens egenhändigt gjorda schackspel. (Far-son: 2-0)

Och vi lyckades få med områdets tre stora: Låktatjåkka fjällstations våfflor, Frippes fall och Trollsjön i kvällssol.

Våfflorna. Tjocka, matiga och inte ett dugg frasiga. Supermumsiga med grädde och sylt. Faktiskt var vi förbi stationen två gånger och smaskade våfflor. Första gången var i början av turen när vi var på väg upp från Björkliden, där vår färd startade och andra gången när vi kom tillbaka efter Kårsavagge, Latnjacorrus och Måndalen. Då hägrade även bastun som lite välbehövlig återhämtning efter fem dagar på fjället.

Sonen fotograferar. Med riktig kamera.

Efter första våffelomgången i Låkta gick vi leden söderut mot Kårsavagge och stannade för natten innan sista branten ner mot vaggen. Dagen efter traskade vi bort mot Kårsavaggestugan och slog läger på sista udden väster därom.

Som ni märker gick vi korta behagliga dagsetapper. Den första, som jag inte nämnt, var bara halvvägs upp till Låktatjåkko fjällstation. Närmare bestämt så bodde vi vid lilla sjön öster om 902-sjön(sydsydväst om Kopparåsen).

Hursomhelst, åter till Kårsavagge. Detta är en väldigt vacker dalgång och särskilt på vägen ner är utsikten över deltat i västra änden av Bajimus Gorsajarvi väldigt vacker.

Ner till Kårsavagge...

Den fjärde dagen bar det av uppför, norrut, från Kårsavaggestugan. Uppför hela branten, nästan ända fram till sjön. Där vek vi av österut, för nu skulle jaktan på Frippes fall börja!

Upp från Kårsavagge...

Frippes fall, ja. Denna, här på Utsidan så mytomspunna duschinrättning var ju en given anhalt när man är de har krokarna.

Problemet var bara att vi inte riktigt visste var det låg. Kanske fanns den exakta informationen här men det enda jag lyckats läsa mig till var ett ungefärligt läge på Kårsavagges norrsluttning. Så vi traskade uppför i ett landskap som liknade den beskrivning som jag läst; släta hedar. Och så försökte vi hålla lite höjd. För man skulle inte leta för långt ner tydligen. Så vid alla bäckar gjordes nogsamma terränganalyser innan vi traskade vidare. Och plötsligt kommer sonen, som brukar ligga ett par trehundra meter före oss andra numera, tillbaka utan ryggsäck och säger att han hittat fallet. Och visst hade han det!

Ljuvligt skönt att duscha i. Inte särskilt kallt var det. Inte alls som de bäckar vi tvättat oss i ditintills i alla fall.

Vi bodde fjärde natten vid Frippes fall. Och därmed var två av Abiskofjällens stora begivenheter avklarade. Nu var det bara Trollsjön kvar på vår bucketlist.

Dagen därpå bar det av uppför. Över Latnjacorrus östra utstickare och sedan ner i en väldigt blåsig Måndalen. Målet för dagen var åter våfflorna och nu även bastun i Låktatjåkko där vi tältade utanför fjällstationen.

Dagen efter var det fredag och vi traskade iväg längs leden nordväst ut för att runda Gearggecorru. Vi försökte hålla oss på 750 metersnivån när vi rundade platån men tvingades ner en bit till för att komma in i Gearggevaggi.

Väl därinne möttes vi av turens häftigaste landskap: kull- och blockpartiet i nedre delen av dalen. Ljussättningen från vår vy snett uppifrån var hur häftig som helst. Det hela liknade en hobbitvärld fast i svart.  Urhäftigt.

Vi letade oss ner till en liten stig som går halvvägs ner till jokken och följde den fram till i höjd mad forkningsstationen där vi korsade över till dalgångens västsida där vi slog upp tältet.

Senare på kvällen gick vi upp och tittade på Trollsjön. Vid den tidpunkten var vi de enda besökarna även om vi såg tre andra tält i övre delen av dalen. Och ett sällskap med ungdomar stretade sig upp när vi sedan gick ner till tältet igen.

Därmed var även Trollsjön att räkna som en trevlig erfarenhet.

Idag när jag skriver detta har vi släntrat ner för berget och ligger strax sydöst om Katterjokk och lyssnar på malmtågens tutande i plankorsningarna.

Eftermiddagen har förutom bad bjudit på lite klädtvätt. Och god mat så klart. Som vanligt kör vi frystorkade färdigrätter till lunch och egenkomponerat till frukost och middag. S är i vanlig ordning chef över middagsrätterna och de har alla varit lite utöver det vanliga. Mums.

Gräddstuvad lax och mangoldpasta

Tror det kommer ett gästinlägg här angående maten av henne så jag skriver inte mer om den nu.

Grönkål, champinjoner och skinka. Och valnötter. Och parmesan. Och en skvätt vin. Gott så det förslår! 

Imorgon börjar del två av turen: S beger sig ner till tågstationen för paddeläventyr i Norge och jag och sonen ska runda hela alltihopa och ta oss till Abiskojaure. Där tar sedan tredje och sista etappen av långturen vid. Men det där är ju två andra historier.

Så... tills mobiltäckningen åter kommer i min väg: God tur!!!

Världens fulaste finaste kåsa. Min kåsa :-D

Postat 2019-08-03 19:40 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

The quest for the holy backpack, S6 EP37

Inför sommarens lite längre fjällvandring har jag gjort iordning en ramrygga till sonen. Blev riktigt bra. 

Grunden utgörs av den ramsäck som jag beskrev i mitt första ryggsäcksinlägg för några år sedan. Men nu är det ny ram, nytt bärsystem, ny innerficka i locket, och äntligen en mindre bärpåse nederst på ramen som jag är nöjd med. Sedan är den givetvis utrustad med en ”dumpficka” på avbärarbälter.

Är svårt nöjd med den lilla packsäcken nederst. Fick en lite Haglöfsrygga av en kompis. En 70-talare kanske. Samma färg som den stora säcken som också är en Haglöfs. En Skarja.

 Den där etiketten, ni!  

Bärsystemet kommer från en Fjällräven Trapper 65. Har inte gjort nåt annat än att ta hela bakstycket från den säcken och försett med lämpliga spännen för fastsättning på ramen. Lite onödigt tungt bärsystem kanske, men det är justerbart och sonen växer ju fortfarande...

På avbärarbältet syns dumpfickan. Den är sydd av spilltyg från nyss nämnda Trapper. Tycker att en lite större löstagbar ficka på avbärarbältet är riktigt praktiskt. Däri åker sånt man vill ha lättillgängligt och jobbar aktivt med: karta, handskar, keps, eller sånt man tillfälligt vill Lägga ifrån sig utan att lägga det på marken.

På bältets andra sida syns en liten elastisk nätficka med resår för andra mindre saker. Kåsan, påsen med nötter och sånt.

Sidofickorna är på 10 liter var och löstagbara. Är helt omodifierade och tagna från en Berghaus Vulcan 100.

Som synes fanns det sidofickor på den lilla säcken som blev till packpåse. Kunde inte med att ta bort dem helt utan jag kortade av dem bara och så fick de hänga med. Oklart om de duger till nåt, men de är snygga ;-) Tror det ganska precis går ner en rulle med toapapper i dem. Men vi får se. De kanske ryker en vacker dag.

Ramen är från en Fjällräven av någon sort som jag glömt. Stabil och bra. Aluminium.

Innerlocket har fått en stor nätficka med en tvåvägs dragkedja. Därunder finns orginal-topplocksinnerfickan kvar. Upptar lite drygt halva locket. Utvändigt finns ytterligare en orginaltopplocksficka som upptar resterande del av lockets yta.

Säcken är redan testad av sonen innan de senaste modifieringarna då han inledde sommarlovet med sin första solotur till fjälls: 5 dagar i Grövelsjön. Pojken är stor nu. Och stark. Så hädanefter är det han som bär stora tältet! :-D

God tur och kom ihåg:

Ramryggor rules!!!

Postat 2019-07-04 20:36 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Snöfattig tur i Ljungdalsfjällen

Så var det dags igen. Vinterfjäll är de bästa fjällen! Sonen och jag drog iväg på sportlovstur till Ljungdalsfjällen. Eller Helags som endel kanske säger.

Som vanligt blir det dock aldrig riktigt som man tänkt sig. Och den här gången var det snön, eller snarare avsaknaden av den, som trillskades. Som bilden visar ovan var stora delar av vidderna ovan trädgränsen renblåsta. Och det vita som ser ut som snö är i själva verket mestadels vit is. Återkommer till det där senare.

Vi gav oss i alla fall av i vår automobil av märket Volvo på lördagsmorgonen fulla av förväntan, precis som det skall vara inför en fjälltur.

Färden upp till nordligaste delen av Härjedalen är det inte mycket att orda om förutom att vi varmt rekomenderar Cineast-cafeet i Sveg. Och så en av mina favvoskyltar längs vägarna: Börtnan. Har varit där och jagat två gånger och åtminstone den ena var lite kärv med -22 på morgonen.

På den här turen hade vi dock mycket måttfulla temperaturer. Det höll sig under noll hela tiden och det var nog aldrig kallare än -5-6 grader skulle jag tro. Men så var vi ju inte i Börtnan heller... ;-)

Väl framme parkerade vi vid Kläppen och gav oss raskt av i mörkret ett par kilometer ner till Kesusjön där vi slog upp tältet.

Så där såg grundplanen ut. Dvs gå norrut från parkeringen och bo norr om höjderna vid Kesusjön. Men... en plan är just bara det; en plan. Verkligheten och förhållanden där och då avgör hur det egentligen blir. Så vi hamnade nere på södra sidan sjön istället. På söndagmorgonen vek vi däremot upp norrut och hamnade på strecket enligt planen igen. En liten stund. 

En lite stund skriver jag för det var det uschligaste av skidfören. Skidorna slant och for åt alla håll. Stålkanterna på våra nya fina plastskidor hjälpte föga. Endast fulllånga stighudar gjorde det hela någorlunda görligt. Och inte ens då blev det särskilt bra. Is och barmark om vart annat. Det var till och med så eländigt att vi surrade skidorna på pulkan och gick en bit istället.

Visst på endel läsluttningar fanns det lite drivsnö. Ett par tre centimeter eller så. Och på ett sånt ställe hade vi turen att se järvspår. Färska och fina nattspår. Kul! 

Bilden ovan är på mig som med vingliga ben drar pulkan. Pulka eller rygga på vinterfjället? Tja, pulkan har ju sina fördelar tycker jag då den rymmer mer. Vinterprylarna har ju en tendens att vara volymiösare än sommarpryttlarna. En nackdel är ju att det är meckigare att gå på skrå med pulka. Och jobbigare att dra uppför. Fast då kan man ju ordna med dubbeldrag och då går det ju lätt ändå. Så jag förordar nog pulka och vi hade således en pulka, en dagrygga och en lite större rygga på 60-70 liter att ha vår utrustning i.

Men nu åter till den där planen som inte höll. För som jag antytt ovan så hängde det ihop med föret. Det gjorde nämligen att vi redan till lunch bestämde att turen skulle kortas ner rejält. Så halvvägs till andra nattens tänkta läger stannade vi och slog upp tältet. Och ska man vara noga så var det ju inte nån särskild sträcka som var det viktiga, utan mer hela grejen att förflytta sig för egen maskin och sedan tälta. Och ha det allmänt bra! Och det uppnår man ju så fort man kommer ut.

På måndagen bestämde vi oss för att vika av åt sydväst ner mot Helags fjällstation som vi också nådde efter några timmar i hiskelig motvind. Tramsigt nog var stationen stängd i fyra dagar till och personalen höll förbrilt på att ordna för säsongsöppningen. Vi bestämde oss att stanna i den fina nödstugan över natten i alla fall. 200kr/ person om man är STF-medlemmar.

Den huvudsakliga anledningen till att vi drog oss ner mot fjällstationen var att multifuelköket börjat strula. Vi har alltid två olika system för matlagning med, just för att inte hamna i nöd om det ena börjar strula. Således hade vi med ett gaskök också med två vintergastuber. Men ursprungsplanen byggde ju på bensinen till multifuelet med. Alltså en totalmängd bränsle bestående av en flaska bensin  och två 230 grams vintergastuber. Nu föll ju bensinen ur ekvationen så vi tänkte att vi kunde köpa mer gas på fjällstationen. Men tji fick vi. 

Vi hade gått igenom köket hemma och rengjort allt. Smort pumpens läderpackning. Testat det. Men ändå började det trilskas efter ett dygn. Just nu är min chansning att det är filtret i pumpen som är igensatt. Visst har jag en reservdelssats med till och med två extra filter, men det hjälper ju föga när pumpen är av äldre modell med fast filter som inte går att byta.... Hur som helst funkar köket inte med bensinen. Däremot funkar brännaren med gas, så det är inte den som är boven i dramat. Nåja, det där ska utredas ordentligt sinnom tid.

Den begränsade bränslemängden innebar att vi begav oss av sydöst ut mot Gröndörrsstötarna på tisdagen. Vi ville ju under dessa förutsättningar röra oss ”hemmåt” så att vi hela tiden skulle kunna avbryta turen på ett ganska bekvämt sätt om det skulle behövas.

Denna dag var turens höjdpunkt. Skidföret på södra Helagsskaftet var helt okej! Och vädret helt underbart. Blå himmel. Sol. Och en ganska kraftig vind i ryggen. 

Sonen iförd förstärkningsplagg i form av puffjacka och pälsmössa under kort rast i det fantastiska vädret.

Redan klockan ett var vi framme vid en bra lägerplats och snart stod tältet där. Vinden hade gett sig och det var om möjligt ännu finare än under skidturen dit. Väderprognosen hade dock lovat storm till midnatt så vi lade mycket tid på att förankra tältet ordentligt och att bygga en redig vindmur.

Förutom den nästan manshöga vindmuren hade vi som synes några tappra björkar som ett första vindfång på vår sida i kampen mot de annalkande naturkrafterna. Om de gjorde nån nytta vet jag inte, men det kändes rätt att ha dem där i alla fall:-)

Efter nån timmes grävande och fixande med tältet blev det gott om tid till slöande i tältet. Solen stekte och 4G-täckningen var god. Det var den för övrigt under hela turen. Bekvämt men lite tråkigt. När man är till fjälls vill man ju vara lite off the grid liksom. I alla fall huvuddelen av tiden. Så jag satte av gammal vana telefonen i flygplansläge. Mestadels i alla fall. 

På onsdag morgon konstaterade vi att gasen inte skulle räcka i ett dygn till så vi beslöt att skida tillbaka till bilen och avbryta turen. Trist men nödvändigt. 

Det går ju en del bränsle på vintern för att smälta snö. Och då snålade vi ändå och fick väl i oss 3-3,5 liter per person och dygn. 5 liter är ju att rekommendera som ni alla vet. Men men...

Skidturen ner genom fjällbjörkskogen var väldigt fin. Lättåkt. Lagom medlut på skrå. Som synes rattade sonen pulkan.

Visst ser han nästan ut som en av Alf Lannerbäcks tecknade figurer i nån av Lars Fälts klassiska Utelivsböcker!?! Det är nog den gula retromössan som gör det:-)

Väl nere vid Kläppen igen käkade vi lunch i den förträffliga ombytesstugan som finns vid parkeringen, för att sedan raskt packa bilen och bege oss ner till Ljungdalens hemslöjdscafe. Vilka semlor de hade! Så gott! Och så trevligt!

Sedan tog vi in på vandrarhemmet i byn. Bastu och bad. Lite enkel lyx sådär i slutet av turen. Det känns alltid bra att avsluta med en natts sömn inne om man ska köra bil hem efter en tur. Dessutom tjänar den natten som reservnatt om man skulle bli fastsnöad på fjället. Reserv är ju ett ledord för mig när det gäller vinterfjället. Det vet ni ju som läst mina andra inlägg :-) 

Typisk vandrarhemsmat: älgfärsburgare och jämtländsk halloumi med pepparrotsvisp i tunnbröd.

Även om turen inte blev som det var tänkt så hade vi himla trevligt. Och fast det var typ riks-sämst före är ju minnet så förträffligt beskaffat att om några veckor kommer vi ändå minnas turen som helt fantastisk skidåkning över vita vidder i solsken:

Det var allt för den här gången. Hoppas ni också får komma ut på vinterfjället.

I vilket fall önskar vi god tur!

Postat 2019-02-21 08:09 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En avbruten vandring...

Bild: Solmagi

Ulf Lundell lär ju ha sagt att ”en inställd spelning är också en spelning”. Och så må det kanske vara, men en avbruten vandring... det är bara besvikelse.

Så blev det nämligen på min och sonens planerade nyårstur på Bergslagsleden. Planen var en 5-dagarsvandring från Kloten och söderut. Riktigt var vi skulle sluta visste vi inte utan framåt slutet skulle vi avvika från leden och gå ut mot RV50 och ta antingen bussen eller tåget hem från nån av de gamla bruksorterna som ligger där. 

Det var ju lite snö i trakten vid jul och nyår och detta var ju en osäkerhetsfaktor. Gå eller skida? Det var den stora frågan. Nere i Örebro var valet enkelt; gå. Frågan var ju hur snöläget skulle vara uppe på höjderna längs leden. Lite mer antagligen. Men av nån anledning valdd vi ändå att strunta i skidorna. 

Det var bitvis för mycket snö. Men egentligen för lite för skidor med. Det blev oerhört tungvandrat. Vi lyckades hålla dryga 3 km i timmen men det slet på rejält att streta sig fram i den tunga och bitvis blöta snön. 

Vi hade tält med för att inte behöva anpassa oss efter vindskydden och första natten tillbringades nån kilometer nordöst om Gillersklack. 

Bild: Lunch i solen dag två.

Dag två var rejäl kall, säkert nerråt -10-12 grader. Och snömängden ännu större. Vi började misströsta lite. I och för sig spelade inte distanserna per dag nån större roll i annat perspektiv än var man kom åt vatten. Men det var tungt att pulsa. Så vi beslöt att skippa leden och gå endel väg istället. Det bar av neråt mot Kopparberg. Rejält neråt. Och nu gjorde sig ett litet problem sig till känna som jag noterat tidigare men tydligen förträngt. Min vänsterkänga är lite för liten på bredden. Lilltån tog i. Speciellt i nedförsbackarna. Hade märkt detta problem redan i höstas och tänkt att den skulle lästas ut lite, men... ingen hade gått från tanke till handling i det ärendet.

Problemet blev så stort att det ledde till beslutet att bryta och ta tåget hem. Och det kändes inget vidare som ni säkert förstår. 

Men hem åkte vi och surade gjorde vi. Tills S kom med den briljanta ideen att vi istället skulle åka till Grövelsjön och gå på fjälltur.

Sagt och gjort. Vi sov en natt hemma, packade om och gav oss av i bilen. Låglandsled i för trånga kängor blev till skidor och pulka i fjällen! Världsklass. Plötsligt var känslan av nederlag försvunnen och den där härliga förväntan som alltid infinner sig innan äventyret fanns där på nytt!

Bild: Pulka och dagstursäck i uppförsbacke.

Vi delade upp uppfärden i två etapper: upp till vandrarhem i Mörkret dit vi kom vid tio tiden på kvällen och sen de resterande knappa två timmarna (inkl tunnbrödfikapaus i Idre) på morgonen efter.

Nyårsfirande var nu inplanerat med kompisarna med J och P i en av Sörsjöstugorna och nätterna innan och efter skulle tillbringas i tält på kalfjället. Exakt så avlöpte också det hela. Inte mycket att berätta om det hela egentligen, med undantag från stormen Alfrida som på nyårsdagen var en spännande och nyttig lärdom för oss båda. Men mest kanske för sonen som fram tills nu haft en oförskämd tur med sitt vinterfjällväder. 

Vi hade precis tagit oss upp på Långfjället från Sörsjön när vinden friskade i. Väderappen visade 18 m/s och mer i byarna. Sonen, som ju är betydligt lättare än mig höll på att blåsa omkull och snödrevet gjorde sikten mycket begränsad.  30-100 m kanske. Vi fick snabbt reducera planen från att korsa större delen av Långfjället till att försöka nå nödstugan i dess södra del vid ledkorset längs Hävlingeleden.

Fast inte ens det blev till slut realistiskt. Vinden och snön gjorde snabbt fortsatt färd riktigt obehaglig. Särskilt som vi var tvugna att hålla upp rejält mot nordnordväst för att få Hävlingeleden som uppfång och hamna på den öster om nödstugan. Detta var viktigt för att inte riskera att missa den. För om vi hamnade för långt åt väster så skulle det vara omöjligt att veta om vi skulle leta efter stugan åt höger eller vänsten längs leden på grund av den dåliga sikten. Och problemet nu var att vinden låg på från just norr. Vilket ju givetvis gjorde att vi hela tiden ”drev” av mot väst. Så av rädsla att missa stugan beslutade vi att stanna och slå upp tältet innan det blev ännu sämre väder och innan vi blivit ännu tröttare och blötare. Vi visste att vi inte kunde ha särskilt långt kvar till leden, max en kilometer, troligen mindre, men det kändes ändå som rätt beslut. Hellre stanna kontrollerat än i desperation när situationen absolut kräver det. Vilket den nog skulle göra om vi måst ha fortsatt nån timme till.

Bild: principskiss över nyårsdagens färd i stormen.

Platsen vi stod på när vi fattade beslutet att stanna var en liten sänka och snödjupet var ungefär 40cm vilket kändes okej för att sätta upp tältet på. Stora delar av marken var nästan barblåst och det är ju som bekant ett problem vid vintertältning. 

Men snart stod tältet på plats och sonen fick krypa in och byta till torra, varma kläder medan jag skottade fast tältet ordentligt och påbörjade en liten vindmur. Dessa åtgärder var vi ut och kontrollerade/ förbättrade vid  två tillfällen till under eftermiddagen och kvällen. För det fladdrade på bra i tältduken den kvällen och natten. I femton timmar låg vi i tältet. Eller i en cementblandare som det ljudmässigt kändes som.

Just där och då kändes det väldigt, väldigt bra att ha sitt 4,5 kg tunga Kerontält med sin tjocka yttertältsväv och 10mm stänger och inte nåt annat lättare alternativ. Nog för att det säkert hade funkat med Nallotältet jag har också, men ... varje milimeter på vår sida marginalen kändes rätt i stormen som rev och slet i tältduken. Ibland lät det som nästan som ett skott när en vindby snärtade till. Det enda jag egentligen var lite orolig för var en plötslig vindkantring så vi skulle få vinden snett från sidan. För det skulle nog kunna vara en sak som skulle kunna knäcka även en tjock kvalitetstältstång. Nåja, nu hände inte det, utan vi sov faktiskt rätt gott till slut.

Fram på eftermiddagen den 2 januari kunde vi krypa ut i betydligt bättre väder (om än fortfarande väldigt blåsigt) och upptäcka att vi låg 250 m från leden samt ungefär 3-400 m öster om nödstugan. Precis där vi borde vara enligt enligt vår plan.

I sådana där lägen är ju en GPS bra att ha. Och vi hade ju det i telefonen men täckningen var sporadisk så kartan laddades aldrig upp utan vår position visades bara på en tom bakgrund. Ja, jag vet att STF-appen har fjällkartor för nedladdning  och ja jag har den. Men inte just de aktuella kartorna nedladdade. Men kombinationen GPS och papperskarta är ju givetvis bättre än bara karta. (Och jag hoppas att vi alla är ense om att bara GPS inte är något alternativ!)

Tja, det var väl det som finns att berätta om själva turen. Förutom det självklara med en vinterfjälltur i mycket gott sällskap; det var ju helt fantastiskt! 

Eller jo, ett litet sidospår hinner jag med också. Turen ledde fram till beslutet att sy om vinterfjälljackan (en Fjällräven Sarek Trekking).

För här hade man lite otur när man tänkte fram designen på en i övrigt mycket trevlig och funktionell jacka. Man satte nämligen dit invändiga fickor. Problemet med sådana är att de inte rymmer särskilt mycket. Och det är i mina ögon verkligen ett problem på en vinterjacka. Men som tur var syr jag ju om min utrustning så den blir som jag vill ha den :-)

Till vänster: invändig ficka. Till höger: påsydd bälgficka.

Det var allt för den här gången. God tur!

Postat 2019-02-04 18:11 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 11 Nästa Sista 

Logga in

Tips!