Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Midsommarfjäll

Midsommartur till Grövelsjön med B och S. Jobb och annat begränsade turen till tre nätter på fjället. Nytt för den här gången var att vi hyrde Packrafts av Experience Grövelsjön.

Dessa flytetyg tillförde en helt ny dimension till fjällvandringen.

Det vatten som annars varit begränsande blev nu färdväg. Rörelsemönstret över fjället blev helt annorlunda än vad det brukar.

Det är bra att ha en stark son; han bar två packrafts :-D

Utsikt i NO riktning vid första nattens tältplats.

Många stenar var det...

Turens godaste mat. Färsk lax med pasta, spenat och broccoli!

Naturen är bara helt fantastisk. Var annars skulle ett så rakt snitt i en sten uppstå!?!?

Fjällnära skog på väg ner mot Hävlingen.

Tittut!

Samma träd som ovan fast de nedre två metrarna. Undrar om någon kloförsedd krabat använt det här trädet för att klättra i...

Kasta loss, mata kölsvinet och se upp för giftiga sälar!

Packraftarna, eller vad det nu kan heta på svenska i plural, var förvånandsvärt lättpaddlade.

Till nästa gång: God tur!

Postat 2021-07-11 20:47 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Påskfjäll

Påsken 2021 tillbringades med S och B i Grövelsjöfjällen. Dessa våra närmast fjäll är en riktig gåva. Lätta, lättillgängliga och framförallt nära. Kräver ingen större planering. Bara en dag i bilen, sen är man där. Den här gången var dagen i bil Skärtorsdagen.

På vägen upp har det numer blivit lite av en vana att ta en övernattning nånstans i närheten av slutmålet, så att vi går ut på fjället på förmiddagen istället för alldeles för sent efter en bilkörardag. Den här gången sov vi på vandrarhemmet i Mörkret. En trevlig inrättning som jag gästat några gånger nu. Trevligt. Eftersom det är ljust länge på kvällarna redan vid påsk så begav sig jag och S upp mot Njupeskär på kvällen för att få röra lite på oss efter allt bilåkande. Vi gick fram till lilla raststugan strax innan fallet. 

Sonen med den gula mössan

På Långfredagen var det busväder uppe på kalfjället. Upp kring 20 sekundmeter i byarna och vi tillbringade större delen av eftermiddagen åt att sitta och mysa i Oskarsstugan. Framåt kvällningen gav dock vinden med sig och vi skidade 500-600 meter österut, precis utom synhåll från stugan och slog upp tältet i skymningen. 

Bra snöförhållanden var det och planen var att ägna Påskafton åt att bygga en igloo. 

Tältmys i mörkret.

Påskafton bjöd på kanonväder och snart var igloobygget igång. Det var den bästa blocksnön jag varit med om hittills under min begränsade iglooist-karriär.

Eftersom vi var tre fick vi ta till omkretsen ganska rejält vilket tillslut blev orsaken till att vi inte lyckades färdigställa den. För att inte göra den för hög för att kunna nå att arbeta med den måste vi alltså börja skapa en väldigt kraftig lutning för att få till kupolformen och det var där proportionerna blev fel. Framåt fem tiden på eftermiddagen insåg även den siste av oss, sonen B, att det nog inte skulle gå, och gav upp med en högljudd svordom.

Kakfika i tältet under iglobygget

När vi väl gett upp igloobygget så använde vi byggmaterialet till att utöka vår vindmur. Den blev jääääättestor! Men det kändes bra för eventuellt skulle vinden vrida lite under natten och då är det ju bra om muren skyddar i mer än ett väderstreck.

Påsk innebär ju påskmat. Så även på fjället :-D

På vägen upp stannade vi Särna och köpte lite torkat renkött. Det är ju så sjukt gott. Och så är det ju liksom mysigt att sitta och karva på med kniven.

En väldigt bra sak med att ha en stor och numera väldigt stark son är att jag numera inte behöver dra pulkan längre. Det får nämligen han göra. ;-D 

På Påskdagen började vi skida tillbaka ner mot stationen igen. Här på bilden ovan bygger vi en liten vindgrop för förmiddagsfikarasten.

Efter några timmars lätt och fin skidåkning, som vi förlade i en liten omväg för att få ut lite sträcka (det blev väl strax över en dryg mil eller så) slog vi upp tältet precis nedanför trädgränsen inför sista natten. Mindre än en kilometer från fjällstationen där bilen stod. Detta naturligtvis bara för att maximera tiden till fjälls och för att komma iväg i bilen i skaplig tid dagen efter. Det är ju ändå 8-9 timmars åkande för att komma hem igen.  

"Hej då fjällen... ses nästa gång!"

Väl hemma vid köksbordet på kvällen gör man vad man kan för att hålla kvar känslan från fjällen lite till... här med hjälp av den sista snutten renkött.

Hoppas ni också fick till en påsktur av någe slag!

Till nästa gång: God Tur!

Postat 2021-05-05 22:15 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Varför vi gör det...

Om ni läser det här så vet ni ju redan. Varför vi gör det alltså.

Varför vi går på fjället.

Eller sover i skogen.

Varför vi vandrar leder eller paddlar.

Skidar.

Eldar.

Eller bara vistas i naturen en magisk kväll.

Om ni inte visste hade ni inte hängt här på Utsidan.

Men även om vi alla här vet varför, är det ibland ändå svårt att förklara det för dem som inte vet. Många gånger har jag upplevt att mina ord kring detta inte når fram. Hur det positiva budskapet alltid drar det korta strået i mottagarens öron när det ställs mot det som denne upplever som de negativa umbärandena. Att och varför jag inte ser det på det sättet lyckas jag sällan förmedla. 

Vandringsvännen J skickade härom dagen några rader ur ett brev i en bok som sätter ord på "VARFÖR" med en nästan skrämmande precision. 

"... När trängseln blir för stark på gatorna, när bensinlukten sticker mig i näsan och när dånet från tusentals maskiner sjunger teknikens lovsång - då längtar jag till fjälls!
   Till den stora ensamheten, de vida utsikterna, den skiftande, gåtfulla vidden.1

"Och ibland - när bekymmer och tvivel växer sig skyhöga, när livet trasslat till sig, och när tillvaron ter sig som ett olöst problem - då reser jag helst till fjälls." 2

"Går mig trött över vidderna, tills jag återfunnit mig själv - tills allt oväsentligt mist sin betydelse, och det väsentliga åter blivit självklart.3

Den sista formuleringen tål att upprepas: "...tills allt oväsentligt mist sin betydelse, och det väsentliga åter blivit självklart."

Mer precist än så kan det knappast uttryckas om ni frågar mig. Så därmed får det också vara bra. Inget mer finns att tillägga.

Till nästa gång; må en God tur, ledat eller oledat, åter ta er till den självklara väsentligheten!

____________________________________

Citaten 1, 2 och 3 hämtade ur:

Güettler, Kalle. Frivilliga: två unga människors kamp under andra världskriget. Stockholm: Dejavu, 2016. s 15

Postat 2021-04-07 14:05 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kycklingstuvning, fullmåne och en glad jycke

Helgen bjöd på en kort övernattningstur med vandringsvännen J. Temat var goda samtal, lyxlagat och mjuka hundöron. Platsen var ett vindskydd längs Bergslagsleden, maten var kycklingstuvning och hunden som öronen sitter på heter Mikka.

Mikka är en av de mest väluppfostrade hundar jag träffat, men som ni alla säkert förstår så var det svarta, 1,5 åriga energiknippet till vorsteh tillställningens ständiga medelpunkt och "huvudperson". 

Fast nu är det inte henne det här skulle handla om, utan maten . Närmare bestämt den franska kycklingstuvningen. Exakt vad det franska i det hela består i vet jag inte, men jag tycker det låter fränt så jag brukar kalla den så. Vart jag fått receptet från vet jag inte heller.

Lite lyxigare, lite godare blir det om vikt inte är ett issue. Så var det ju nu; vi skulle inte gå långt och hade i övrigt bara lite sovgrejor med oss så maten och köksutrustning fick väga lite. Och jag lovar; det är väl värt det. I alla fall om man som jag är glad i mat!

Receptet funkar förresten hemmavid i köket med.

Tyvärr tog jag inte så mycket bilder, men jag ska försöka beskriva den i ord istället.

Kycklingstuvning, 2 portioner:

Utrustning: gryta eller högkantad stekpanna med lock. Helst av gjutjärn. Skärbräda och kniv. Stor träslev.

1. Skala två medelstora potatisar och en morot, skär i stora tärningar och koka så de är 2/3 klara, dvs lite för hårda för att äta. (Detta gjorde jag hemma innan avfärd, men kan givetvis göras i skogen med)

2. Hacka en schalottenlök, 1-2 vitlöksklyftor. En handfull champinjoner delas i halvor eller kvartar beroende på hur stora de är. En halv röd paprika skärs i lagom stora bitar. Lagom stora är så att de harmoniserar med de andra ingredienserna i storlek.

3. Fräs på strimlad kyckling i en slatt olivolja och en klutt smör. Peppra, men vänta med salt till senare. Kycklingen behöver bara får lite färg, inte vara helt genomstekt. Jag använde en 300 grams förpackning färdigstrimlad kyckling från affären för att göra det lite enkelt.

4. I med lök, vitlök och champinjoner och fräs på under nån minut tillsammans med kycklingen.

5. Deglacera pannan (med  ingredienserna i) med en halv deciliter torrt vitt vin. Låt alkoholen koka bort. Borde bara ta några sekunder i  het panna över öppen eld.

6. I med en- två matskedar flytande kycklingfond, kanske (max) en deciliter vatten och 2,5 dl grädde. Rör om.

7. Tillsätt paprika, potatis och morot. Krydda med timjan och rosmarin. (Dragon är gott i också, men det hade inte jag den här gången) Rör om, på med locket och se till att det inte stormkokar utan puttrar lite lagom i 10 min. Rör om då och då.

8. Ta av locket och låt stuvningen koka ihop i ytterligare ca 5 min, eller tills den är lagom reducerad utifrån tycke och smak. Under detta skede: provsmaka för att se om det behövs mer salt! Antagligen behövs inte det, men man vet aldrig.

9. Servera i träskålar och strö över lite färsk persilja. Sen är det bara att hugga in. En lättare Borgonge kan med fördel drickas till.  

Som synes så är det bara att hacka lite grönsaker och sen sköter det ju sig själv så det är verkligen lätt! Och jag lovar att det är väääldigt gott!

Det var nästan allt för den här gången. Nedan följer några stämningsbilder som inte har med matlagning att göra, men som är trevliga ändå :-)

Tills nästa gång: god tur!

Det låg ännu lite snö kvar i terrängen i östra Bergslagen.

I takt med att skymningen tilltog, gav sig molnen av och natten blev stjärnklar. Fullmånen gjorde den dessutom väldigt ljus!

Klockan 07.23. Runt nollan, rejält blåsigt. Sovsäcken är sällan så varm och skön som just innan man ska kravla sig ur den på morgonen. Egentligen är det underligt att jag inte sitter där än...

Postat 2021-03-01 22:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Lördagshäng i Kilsbergen

"... Djävulen skänker sina höghus till dom, 

som skrattar åt torpet i gläntan bortom

Bäskabo skog, där gränsen är klar; 

inga höghus som byggs där får nånsin stå kvar..."

                                 (Bombyces Bryggeri) 

Ibland måste man bort från höghusen. Upp i bergen. In i skogen. Igår var en sådan dag. Dessutom bjöds det på bra väder för första gången sedan urminnes tider. Åtminstone var det så det kändes. 

Bestämde mig för att ge mig ut på en enkel "äta-ute-och-inviga-nya-hängmattan-tur". Som vanligt med bra idéer kom jag på det hela lite väl sent; framåt tvåtiden, så det var bara några få timmar kvar till skymningen. Inte för att mörker stör mig nämnvärt, men det hade ju varit trevligt att uppleva skogen i dagsljus med.

Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft friluftskoma ett tag nu, men glädjande nog tog det inte så lång tid att få iordning prylarna och packa maten som jag befarade. Vissa saker sitter säkert i ryggmärgen :-) Däremot skulle det handlas och åkas bil ett tag, för där jag bor är det pannkakeplatt och det står höghus överallt. Så det tog väl två timmar innan jag var på plats där ute, där höghusen inte växer och då låg skymningen på lur där borta i Värmland, bakom Kilsbergen.

Vädret var som sagt var bra och en stark halvmåne reflekterade sig härligt i snön så det gjorde inte så mycket att mörkret föll: det var mycket trevligt ändå. 

Väl ute på plats blev det lite lägerfix där givetvis den nya hängmattan av norsk modell stod i centrum. När jag köpte den så var tarparna till den slutsålda, så jag fick nu ta med den som hör till den gamla hängmattan av mer traditionell modell. Det kändes lite osäkert då jag ju inte visste om den skulle vara stor nog eller ha en kompatibel form. Visserligen var min minnesbild av den gamla tarpen att den var mer än väl stor nog, men det kändes lite osäkert ändå.

Efter ett tag satt dock både hängmatta och tarp där. Tarpen var lite onödigt stor, så mina farhågor kom på skam. Men hellre det än tvärt om...

Sedan var det dags för kvällens andra huvudnummer: maten. Hade bestämt mig för nåt enkelt men lyxigt så det blev en "bookmaker light": Timjanstekt ryggbiff på ett rostat bröd av bättre sort med dijonsenap, spenat och stekta tomater. 

Ja, den var precis lika god som den ser ut!

Sedan var det dags att krypa till kojs. 

Jag måste säga att det var länge sedan jag sov så bra ute rent komfortmässigt. När jag var yngre så spelade det där inte så stor roll; ett betonggolv och ett cellplastliggunderlag funkade bra. Men runt 30 gick det där över och nu vid 45 har verkligheten kommit ikapp på riktigt. 

Den här hängmattan medger att man verkligen ligger plant, så till den milda grad att man kan ligga på såväl sida som mage! Om man nu skulle vilja det. Min gamla mer traditionella hängmatta var rätt bekväm, men jag kom aldrig riktigt överens med den, utan att lyckas sätta fingret på vad det var som felade. Hur som helst så spelar det mindre roll nu :-D

Natten och morgonen bjöd på -2 minusgrader och en ljusgrå himmel. Efter att ha legat och myst i den varma sovsäcken ett tag så var det bara att kliva upp och packa sig iordning.

Stärkt till kropp och själ var det sedan bara att börja vandra tillbaka mot bilen för vidare färd mot höghusen på slätten bortom skogen...

Till nästa gång: God tur!

Postat 2021-01-24 14:55 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 13 Nästa Sista 

Logga in