Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Nytt tält och ny ryggsäck

Så, då ligger jag och Tilja här i vårt nyinhandlade enmanstält på ett berg lite sydväst om Borlänge. Blev det ett Akto tror ni? Nä, jag gick från affär'n med ett Enan.

Var bergsäker på att jag skulle ha ett Akto när jag gick in på Naturkompaniet, men väl därinne så kom tvivlet över mig. Igen. Slog upp Aktot och kikade och jämförde. Vägde ju rätt mycket mer. Flera hundra gram. Och jag som håller mig för att inte vara gramjägare. Får väl skylla på att det saknades de små praktiska fickorna på innertältets insida då. Så de blev ett lättare tält med praktiska fickor istället. Fast nu ligger jag och har lite ågren över att det är så tunt. Jag ville ju ha ett robustare tält. Egentligen. För jag ska ju tälta under såååå extrema förhållanden ju. I mina fantasier i alla fall. Fast vi vet alla att det här tältet faktiskt tål en hel del. Och att jag antagligen kommer göra betydligt fler turer under trevliga väderförhållanden än under mer extrema sådana och ska jag ut i fjällen på vintern kommer jag ju ändå ta mitt Nallo 2GT ju. Så hade jag köpt det andra så hade jag legat här och tänkt att det vore ju bättre med ett lättare tält.

Ja, som vanligt med friluftsprylar så är jag bara nästan nöjd med dem. Tror inte jag äger en enda byxa, rygga, eller annan viktig utepryl som jag inte modifierat lite. Byxor brukar behöva ändras i bensluten av en eller annan anledning eftersom typ ingen tillverkare gör benslut som jag trivs med. Eller så sitter de helt enkelt på för långa byxben. Och att tillverka ryggsäckar utan resår- eller kardborreband för upprullning/fästning av plattbandsändar i olika spännanordningar borde kriminaliseras. 

Min goda vän som lånade ut sitt Enen till mig under Grövelsjöturen förra veckan försåg mig även med en ny ryggsäck som inte passade henne. En Osprey Exos 58. Förstår lite varför den inte passar nu efter att ha burit den några timmar under lite mer fältmässiga förhållanden. Jag tror jag också känner att den tar i lite bak vid ramen och avbärarbältet. Fast inte så det stör. Tror jag. Ska ta en omväg imorgon så den får sitta på en mil till. Tror jag har en lösning hur jag ska avhjälpa problemet om jag nu upplever det som ett problem. Jag gillar den mer och mer fast det är en typ av rygga som jag fått för mig att jag inte gillar. Den är rent bärmässigt faktiskt rätt skön och den är lätt. Och detajerna tilltänkta. (Förutom alla lösa snör- och plattbandsändar som hänger och dinglar. Som en riktig pelikanryggsäck. Fast det har jag ju givetvis åtgärdat innan avfärd med lite resårband :-) Man vill ju inte bli tagen för pelikan ju.) Som sagt var. Prylarna måste anpassas. 

För övrigt snarkar Tilja som vanligt i tältet. God natt på er :-)

Postat 2016-06-27 23:04 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kängor

Av någon outgrundlig anledning är jag barnsligt förtjust i kängor. Har alltid varit.

Eftersom jag är från generationen innan de vadderade Gore-Tex kängornas tid håller jag fast vid skalkängor även om jag haft andra sorter också, men dessa har aldrig övertygat mig riktigt. Tycker väl generellt att Gore-Tex i kängor är en rätt knasig ide. (Är inte ute efter att provocera fram någon debatt! Jag vet att det finns många därute som inte delar min uppfattning, och det är ok :-p . Var och en ska använda den typ av kängor man trivs bäst i. Det finns så det räcker till alla!)

En av det trevligaste med kängor tror jag är att sitta på förstukvisten och smörja in dem efter användning. Känslan inombords av att ta hand om vandrarens viktigaste "arbetsredskap". Den fysiska känslan i händerna av lädret som mjuknar när fettet arbetas in. Känslan av tillfredställelse av att se hur fina och välmående de verkar efteråt...

Postat 2016-06-23 14:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Fyra nätter i Grövelsjöfjällen

Solotur i Grövelsjön. Fast frågar man Tilja så var det ju ingen solotur. Vi var ju två. För hundar räknas. Faktiskt.
På vägen upp från Östergötland stannade vi i Karlstad och lånade ett Hillebergs Enan av en god vän. Jag går själv i tältköpar funderingar så det här blev en bra erfarenhet. Enan upplevdes som riktigt bra, men jag är inne på ett Akto för att få ett lite tåligare tält. De 300 grammen som skiljer dem åt orkar jag med.

Vi kom upp till fjällstationen på kvällen vid halv åtta tiden och traskade iväg upp för leden mot Storvätteshågna bara för att komma ut på fjället och hitta en bra plats för natten. Trött av bilåkandet somnade vi snabbt.

Första riktiga vandringsdagen var rejält blåsig och vi gick rakt norrut på led/stig med vinden i ansiktet till Grötvallsjön (x02y18). Därifrån rundade vi höjden på nordöstra sidan om sjön och fortsatte till en av småsjöarna söder om Nilsvålen (x04y17). Där fick det bli nattläger fast klockan bara var två på eftermiddagen.
Alla har ju sina rutiner och vanor när man är i fjällen. Mina grundlades för 25 år sedan i Helags. Även om jag ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt verksamhet som inbegriper en hel del friluftsliv och "uteverksamhet" så finns den där grunden där. Det första man får lära sig sitter i oerhört hårt. I och för sig går det kanske inte att göra på så många olika sätt. Men ändå. Till exempel så ingår tvagning i den dagliga rutinen på fjället efter avslutat marschpass. Medger inte omständigheterna att man badar så gäller minst 5-punktstvätt. Endast vid lite extremare väderförhållanden kan undantag göras. Även om det kan kännas lite motigt innan ibland så är det sååå skönt efteråt!

Andra vandringsdagen gick över Gröthognas sydsluttning mot Rönsjön i Norge. Matrast vid ån söder om sjön bland fjällbjörkarna. Solen kikade fram och kokkaffet smakade. Nästa gång jag går här får nog fiskespöt följa med. Småsjöarna längs Röa-ån såg ut som fiskeparadiset självt.
Vandringen gick vidare mot Storsteintjönnan (x01y07) ca 5 km väster om Rönsjön. Solen fortsatte lysa men det var eländig terräng att gå i. Fjällbjörk och sten och små åsar som gick på fel ledd...
Väl framme så var det dock mödan värt. Vackert som i en reklambroschyr.

Tredje dagen bjöd däremot på enkel och fin vandring. Gick rakt söderut och kom på leden med det inspirerande namnet E1 ungefär en km öster om Forborgen (x99y07). Sen blev det led ner till renstängslet vid riksgränsen (x94y14). Där slog vi läger för sista natten.
Jag är ju sån som tycker att det förvisso är trevligt att gå, men det är inte det som är huvud-behållningen med att gå i fjällen. Det är att komma fram och få mysa i sitt nattläger. Äta gott, gå en liten kvällspromenad i närområdet, tälja lite, eller bara softa i tältet om vädret trilskas. Därför gör jag gärna halt ganska tidigt om dagarna. Mellan klockan tre och fyra är lagom tycker jag. Visst skulle man kunna traska på en fem –åtta km till om dagen men då skulle det slita betydligt mer fysiskt och jag vet inte om det skulle bli så njutbart längre. Sånt trams gör jag på jobbet och kräver ett mål i slutet på marschen för att kännas vettigt. På mysturer i fjällen är 12-15 km dagsetapper lagom tycker jag.

Nu ligger vi i tältet och lyssnar på regnets smatter mot duken. Eller jag lyssnar i alla fall. Tilja snarkar. Imorgon ska vi gå de sista två-tre km ner till fjällstationen och sätta oss i bilen för färden hem. Tilja gillar inte bilåkning. Däremot verkar hon, precis som husse, rätt tillfreds med att gå på fjället!

Postat 2016-06-20 00:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera