Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

En vinterhelg i november

Det blir ett litet bonusinlägg eftersom jag ju har lite fina vinterbilder från mitt vackra Dalarna. Helgen vecka 45 är de tagna.

Solen är officielt uppe sen en timme ungefär, men den får kämpa på rejält för att klättra upp över de trädklädda bergen. Ån slingrar sig helt stilla genom det vita landskapet. Allt är lugnt. Allt är stilla.

Precis under den lägsta punkten i trädridån kan man skymta en gammal foderhäck. 

Jag och farfar vid samma foderhäck. Gissningsvis 1978 eller -79. Då låg den i storskogen. Och det var oäääändligt långt att gå dit. I själva verket är det hela 150 meter... 

En aspekt på längtan: Att stå på pass i -11 grader i skuggan och sakta, sakta se solen krypa närmre...

Ett av naturens alla underverk: en myromgärdad skogstjärn. Lika vackert oavsett årstid.

Upplega. Rent, fluffigt och inbjudande.

I ingressen till den här bloggen står det ju att den skulle handla om bla kängor. Har inte blivit jättemycket av den varan, men här kommer lite grann i alla fall. På lördagen hade jag mina vanliga vandrarkängor, men då frös jag också om fötterna. Men eftersom jag lovat mig själv att sluta frysa när jag är ute så gjorde jag slag i planen att köpa ett par bra vinterkängor. En tur till en ledande svensk kängtillverkare från Jämtland, med butik i Insjön, resulterade i ett par sådana. Filtladdar och filt/cellplast innersula. Ändå plats för sockor. Kräver rymlig läst.

Hade helst köpt ett par liknande fast från en annan, mindre, svensk kängtillverkare från Västerbotten, men de är så rysligt svåra att få tag på numera, sen Försvarsmakten blivit storkund där. Nåja, de här är säkert lika bra... Frös inget på söndagen kan jag ju säga.

Ett annat sätt att bli varm är ju förstås att elda. Tjärvedsstubbar är lite roliga: karva loss lite flisor från kanten och börja med sen kan man elda direkt på stubben och det tar sig ändå.

Kaka!!!! *mums, mums*

Önskar jag kunde önska er alla en snar god vintertur, men eftersom riktig vinter snart är lika ovanlig som lottovinster i större delen av landet får jag nöja mig med att önska er alla åtminstone några dagar med snö någon gång under säsongen. Eller en lottovinst om ni nu hellre föredrar det. 

Postat 2016-11-22 21:44 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Fredagskväll i Enantältet...

Längs djupa ändlösa skogar,

bakom urberg stupande grå,

bortom svindlande ändlösande hedar,

där dagarna dödstysta gå,

där jäser i smältvit hetta ett bål under stubbade bryn

och silar ur hundrade gluggar sin grå rök mot skyn.

---

                       /Dan Andersson

Igår var det älgjakt på programmet. Jaktmarken ligger en bit hemmifrån och det skulle vara tjejkväll hemmavid, så jag bestämde mig efter endel velande för att det fick bli en tälttur på fredagkvällen för att slippa gå upp så tidigt. Inte för att jag har nått emot tjejer ;-) men kände mig asocial och lite sliten efter mycket jobb de senaste veckorna.

Beslutet fattat. Ryggan packad.

Vid sextiden begav jag mig iväg via ICA Maxi för proviantering, ner till jaktmarken dryga timmen söderut. Har ett par trevliga platser där som jag brukar sova vid ibland.

Kvart över åtta sprakade brasan och röken tårade ögonen på sedvanligt vis där jag satt lutad mot ryggan i hyfsat lä bakom storstenen. Såklart var stekpannan med och eftersom klassiskt svenskt fredagsmys består av mexikansk-texasmat så fick det ju naturligtvis bli quasadillas. Fast eftersom jag numer måste räknas som gubbe fick det bli med klassiska svenska smaker som gör sig bra i novembermörkret. 

Så här följer då receptet på Novembergubbquasedillas:

1. Sätt av ut i skogen en mörk novemberkväll. Just att det är november är helt avgörande. Det är möjligt att det blir nån annan sorts quesadillas, men inte Novembervarianten om man nu skulle få för sig att göra detta nån annan gång. Och de är säkert goda, men inte lika goda.... (taskigt av mig va, att lägga ut det här med bara några dagar kvar till december... skynda er, annars är det ett helt år till nästa chans!)

2. Eld. Som vanligt bygg stabilt så den bär stekpannan.

3. Provsmaka vinet. Bäst är nog nåt lite rustikare. Eller inte. Är man osäker så lägg flaskan på bortsidan om dig från elden sett så blir det för kallt och då spelar det ingen roll. Vet man med sig att det kommer passa, eller kör på tur som jag, så lägg det på eldsidan om benet tills det når lämplig temperatur enligt tillverkarens rekomendation eller egen magkänsla. 

4. Smör och viltskav.

5. När skaven är klar så, ... förresten, skav. Undrar var ordet kommer ifrån. (Går säkert att Googla, men hur kul är det?!?) Jag brukar skära upp fruset kött när jag ska göra skav. Låt det ligga framme en halvtimme och gå lös på köttbitens ena hörn. Bitarna blir föredömligt tunna!  

Hur som, när skaven är klar så maka den lite åt sidan i pannan, håll emot med stekspaden och häll bort överflödigt fett och vätska.

6. Låt skaven ligga hopskrapad i ena ändan och lägg i en mini vetetortilla bredvid. Låt ligga 15-20 sekunder. Vänd. Det kan vara bra att flytta pannan lite nu så den inte är jättehet. Eller rättare sagt innan man lägger i bröd.

Snabbt på med lite, eller ganska mycket, riven Västerbottenost. Därefter på med skav. När det nästan är klart, efter lagom lång tid, som oftast är ganska kort för att det inte ska bli bränt, lägg på en tortilla till och vänd hela härligheten. 

7. Ät med en sträng pepparrotsvisp uppepå.

8. Repeat.

Är man lite driven kan man multitaska och påbörja nästa medan man äter den första. Glöm inte vinet till.

Om quesadillas är rätt namn på det här har jag ingen aning om i tortilla-burito-fajita-quesadilla-taco-enchilada-djungeln. Eller hur det nu stavas... Men vi kallar dem så hemma hos oss i alla fall. Går säkert att Googla också. Men det får bli imorgon.

Hur som helst; framåt tiosnåret var magen full, veden slut, vinflaskan tom (halvflaska), så det var dags att slå upp tältet. 20 min senare hade jag gonat in mig i sovsäcken och lät mig sövas av vindens brottningsmatch med tältduken.

Morgonen var lite mindre blåsig och himlen var om inte klar så åtminstone ljus.

En favvoplats.

Särskilt kallt var det inte heller. Och dagen bjöd sen på en ganska spännande stund i älgskogen.

Typisk älgskog

Om man har några favoplatser som man är hemtam med så är det inte så svårt att komma ut. Inte ens om det är lite "sent". Som vanligt handlar det mest om att bestämma sig. 

Så bestäm er redan till helgen som kommer och ge er ut till er favvoplats i närområdet. Ni har ju prylarna som behövs, mat finns å köpa i affärn om inte annat och ved ligger det å dräller överallt i skogen. Så nån ursäkt har ni inte!

Go tur, och kom i håg att ni bara har några dar på er innan det dröjer innan ni kan njuta Novembergubbquesadillas igen!

Postat 2016-11-20 11:51 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Skogen

Skogen. Den lugna rogivande. Den mörka och skrämmande. Den lilla skogsholmen. Den stora som börjar i Bergslagen och slutar i norra Finland. Vildvuxna naturreservat med riktig urskog, sterila täta granplanteringar och högstammiga tallhedar.

Tänk att den kan vara så olika. 

Regnskogsliknande urskog i södra Dalarna med hundliknand ko som äter gräs.

En helt annorlunda miljö. Ombergs sydsluttningar berstår till stor del av bokskog.

Det de alla har gemensamt är ju träden. De flesta är oansenliga så till vida att de är ett i mängden, men lite varstans står ett karaktärsträd. Stor, litet, udda eller med någon spännande form. Alla har vi väl något enskilt träd som vi känner just som individ.

 Inte så spektakulärt kanske, men ändå ett karaktärsträd.

Ibland när man råkar befinna sig på rätt plats, vid rätt tidpunkt kan man ha turen att se skogens rikedom blänka likt en guldskatt. Solenstrålar som bryter in genom trädkronorna eller när de gör furornas stammar förgyllda är bland det vackraste jag vet. Bland det mest harmoniska och hoppfulla jag vet. Med en sådan morgon vet man att dagen blir bra.

Den där känslan på älgpass en småbister morgon i slutet på oktober precis när solen bryter igenom....

Den finns där jämt. Men det är bara när solen står rätt man ser den. Guldskatten. 

Om man bara betraktar skogen på håll så är den inte mycket mer än ett grönt kollektiv av träd som ofta mest tjänstgör som fond till annat vi människor ställt ut i naturen.

Kanske den vanligaste bakgrunderna till det mesta i mellan- och norra sverige och Småland med för den delen...

Men alla vi som gått in i en skog vet ju att den är full av platser. Ni vet Sigges grinda, Pelles pass, Spånlådan och Råmhålsmyran. Eller där den där jättegranen står, där på rågången in mot Sockna. Där man gärna sätter sig och eldar en stund i väntan på upptag nere vid Normans stugorna.

Vi har kyrkstigar och Messmörsstenar, gamla fäbovallar och sedan länge bortglömda kallkällor. Endel utmärkta med en gamal gisten skylt som berättar att det är en "Kjella".

Andra platser har många namn. Farfar kallade ett ställe för Paradiset, jag och min far benämner samma plats för Olssons stuga fastän det är Johan som äger den. Sånt förekommer bara i en skog.

"...hav vördnad för odalmannen". Nog känner man vördnad allt när man står bland torparenparet Johanssons gamla fruktträd mitt i skogen. 

De mest magiska platserna i skogen är vid vattnet. Att stå vid stranden av en sjö eller liten skogstjärn och lyssna på tystnaden är en bra medicin för oroliga själar som fler antagligen borde nyttja sig av. Dessutom är den receptfri. Och gratis.

Svartputten. En av de platser dit skogsfrun, enhörningar och troll fortfarande kommer för att bada, dricka eller bara spegla sig i vattnet...

Ja skogen bjuder många fina platser och sköna rofulla stunder. När jag tänker på det så har jag i hela mitt liv haft en ganska nära relation till den.

Som barn tjärnade den som lekplats. Vi byggde kojor av alla tänkbara modeller i skogen upp mot kalkbrottet. 

Även som vuxen får man faktiskt bygga kojor. Här ett skärmskydd som jag och sonen bygde i vintras. Och ja, vi sov där också...

Som tonåring kom intresset för jakt och friluftsliv. Intressen som hållt i sig genom livet, om än att de har tillämpats i varierande grad genom åren. Skogen har hela tiden utgjort den huvudsakliga platsen för båda delarna.

Nyttigt med motion. Och roligt. Kan med fördel ske i skogen...

Även en mycket stor del av mitt yrkesliv har jag haft förmånen att få tillbringa i granar och tallars närhet. Nu för tiden har dock skrivbordsgörat tagit överhanden på arbetet, men det kompenserar jag för så mycket jag kan på fritiden. 

När ens undermedvetna försöker säga en att man snart har förbrukat veckans skärmtid...

Kort och gott: Oavsett sammanhang så trivs jag i skogen. Oavsett skogstyp. (Granskog har oförtjänt dåligt ryckte om ni frågar mig.) Skogen är bra för själen och om ni inte är där så ofta så rekommenderar jag starkt att ni genast beger er dit! Har ni tur hittar ni en ny favoritplats. Kanske lika vacker som den här:

Så ha nu en riktigt god skogstur!

Postat 2016-11-03 14:46 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

 

Logga in