Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Decemberkväll i brasans sken

Elden, den värmande. Den fascinerande. Den trollbindande. Den som inbjuder till de goda samtalen och den behagliga, naturliga tystnaden. 

I måndags kväll satt jag och en god vän vid ett vindskydd längs Bergslagsleden och stirrade in i elden. Samtalade och teg. Om det lätta. Det svåra. Det roliga och det ledsamma. Ja, vi pratade om det mesta. Och ibland satt vi bara tysta.  Precis som vi brukar göra de gånger vi träffas. Precis sådär som eldens dansande lågor och glödande kol inbjuder till. 

Glöggen smakade och värmde inombords. "Lammkebaben" i de omöjliga pitabröden mättade men kvällens kulinariska höjdpunkt var naturligtvis våfflorna! Våfflor med grädde och blåbärssylt. 

Leta på loppis efter ett gammalt våffeljärn för eldstaden vet jag! Det var inte särskilt krångligt alls att göra våfflor ute. (Det var min första gång) Smeten blandas med fördel i en plastpåse och likaså kan grädden skakas tjock i en plastpåse bara man ser till att det finns luft kvar i den innan man knyter ihop den. Shaken, not stirred... :-)

Så. Juluppmaningen lyder: ta en god vän, ett våffeljärn, gå ut och gör en eld. Ät er proppmätta på våfflor i vinternatten. Samtala om livet. Se djupt in i elden och lyssna på tystnaden. Känn hur harmonin sprider sig i själen. Ta er sen an framtiden med jul- och nyårsstök med förnyad kraft och energi!

God jul!

Postat 2016-12-22 11:04 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Förmiddagskaffe i stillheten

Förra helgen hade vi inget särskilt för oss för första gången på flera veckor, så jag och hustrun bestämde oss för förmiddagskaffe ute. 

Det här var en dag som hämtat ur boken "Stackars Pettson". Inte så att nån var sur, men vädret och känslan ute var precis som på sista uppslaget... 

"Sjön var grå, himlen var grå, skogen stod mörk runtomkring. Höstens guldlöv hade fallit till marken, naturens starka färger hade dragit sig tillbaka för vintern. Allt hade övergått till brun-grön-grått i olika nyanser. Men den fuktiga luften gav färgerna skärpa och djup och fick dem att lysa." (Sven Nordqvist)

På väg in i det tysta. Det stilla. Det brun-grön-grå.

En sån där plats där tiden stannade. En ögonblicksbild ur ett svunnet Sverige mitt i nutiden. Undrar hur och när den sista roddturen var. Antagligen hade de brottom eftersom de inte tog ur årorna. Eller så var de fulla. Och så var det nog på 90-talet någon gång. 

Vindskydd med tjejerna i familjen. 

Svepskälet för att åka i skogen den här gången. Kaffet. Egentligen var det ju naturen vi ville åt. Fast det sa vi inte. Utan vi sa att vi skulle koka kaffe.

Isen låg sedan nån vecka över sjön. Tunn, klar och slät. Förrädiskt inbjudande. En kollega såg ett rådjur gå ner sig i grannsjön till den här veckan innan...

Ytterligare en gammal relik. 25 öre fick man för de här nya burkarna i aluminium. Det räckte till ett Hubba-bubba på Lill-Ica. Plåtburkarna som skulle fasas ut gav bara tio. Lyllos den som bara hade aluminium i sin påse...

Den fuktiga luftens lugn. 

Dagar som denna är inte jättevanliga. Och ofta har man inte tid att gå ut de dagarna ändå. Ta då fram barnens exemplar av "Stackars Pettson", för där förmedlas allt det här på ett oöverträffat sätt. Och skulle man av någon anledning vara på dåligt humör så går det också över när man läser den. 

God ("fiske")tur!

Postat 2016-12-21 09:44 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in