Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Äntligen - tredje gången gilt!

Nu ni!! Så där ser en färdig igloo ut. Den här gången, vid tredje försöket, lyckades jag och sonen att färdigställa det efterlängtade snöhuset.

Långfredagsvädret vid Storulvån var minst sagt strålande och det höll i sig hela helgen. Sonen har numera en något skev bild av vinterfjällen; han har nästan bara sett dem under magiskt perfekta förhållanden...

Varsin lätt rygga och en inte alltför tung pulka hade vi med oss. Vinterutrustningen är ju rätt bulkig så ryggorna såg stora ut men de var fjäderlätta. Min vana trogen hade vi ingen termometer med, men på nätterna kröp det nog bitvis ner till -15–20 grader ibland. Dagtid var det nästan för varmt under den stekande solen.

Natt ett tillbringade vi i tält. Vårt HB Keron 3GT visade sig helt lysande för vinterbruk. Vilket inte borde förvåna det minsta: det är ju typ det här de är gjorda för... 

Trots det fina vädret och god prognos gjorde vi allt enligt konstens alla regler och då även en vindmur. Det blåste precis ingenting just då så vi ställde den lite på måfå västnordväst om tältet. Det är ju typ därifrån det brukar blåsa. 

Fullmåne över Tjallingån nån gång framåt sjutiden på Långfredagen.

Senare på natten var den ännu mer magisk mot den klara svarta himlen. Full sikt bort mot Syl- och Helagsmassiven hade vi fast det var mitt i natten. Tyvärr tog jag ingen bild då. Så ni får föreställa er det hela istället. Har ni inte tillbringat en fullmånenatt på fjället någon gång tycker jag att ni ska prioritera om nästa fjälltur: tajma in månen, tälta och njut. Är man osäker kan man ju alltid bo några hundra meter från fjällstationen första gången. Man lär sig snabbt! 

Tältmys i solen.

Ursprungsplanen var att flytta oss några kilometer västerut dag två och där bygga snöka eller igloo beroende på förhållanden och lust. Vi bestämde oss dock på påskaftonsmorgonen att bli kvar på samma plats, på Lill-Ulvåfjällets norrsluttning och bygga igloo där.

Och snart var första varvet på plats i förmiddagssolen...

Sonen visade sig vara en synnerligen duktig blocksågare. Och byggare. Och grävare. En synnerligen värdig blivande iglooist alltså.

Bara två tredjedelar kvar av sista varvet... Den här gången gjorde vi blocken större, främst högre än jag gjort vid tidigare försök. Som synes på bilden ovan så räckte det då med 5 varv mot de 7-8 som jag annats gjort  och då har jag ju inte ens blivit klar...

Och slutligen: bara toppblocket kvar!

Någon timme senare var vi installerade i kvällens nya boning. Innermåttet var i minsta laget och det var knappt vi kunde ligga raklånga. Men vad gjorde väl det. Vi skulle ju få sova i igloo!

Och när man ligger i sin sovsäck, i sin egenhändigt byggda igloo och tittar upp i taket och ser den här vyn... då, ja då, är antagligen ögonblicket man blir iglooist! 

God tur!

Postat 2018-04-02 15:00 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

 

Logga in

Tips!