<% if (!$currentUser): %> Logga in <% else: %> Logga ut <% endif %>

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Skogen

Skogen. Den lugna rogivande. Den mörka och skrämmande. Den lilla skogsholmen. Den stora som börjar i Bergslagen och slutar i norra Finland. Vildvuxna naturreservat med riktig urskog, sterila täta granplanteringar och högstammiga tallhedar.

Tänk att den kan vara så olika. 

Regnskogsliknande urskog i södra Dalarna med hundliknand ko som äter gräs.

En helt annorlunda miljö. Ombergs sydsluttningar berstår till stor del av bokskog.

Det de alla har gemensamt är ju träden. De flesta är oansenliga så till vida att de är ett i mängden, men lite varstans står ett karaktärsträd. Stor, litet, udda eller med någon spännande form. Alla har vi väl något enskilt träd som vi känner just som individ.

 Inte så spektakulärt kanske, men ändå ett karaktärsträd.

Ibland när man råkar befinna sig på rätt plats, vid rätt tidpunkt kan man ha turen att se skogens rikedom blänka likt en guldskatt. Solenstrålar som bryter in genom trädkronorna eller när de gör furornas stammar förgyllda är bland det vackraste jag vet. Bland det mest harmoniska och hoppfulla jag vet. Med en sådan morgon vet man att dagen blir bra.

Den där känslan på älgpass en småbister morgon i slutet på oktober precis när solen bryter igenom....

Den finns där jämt. Men det är bara när solen står rätt man ser den. Guldskatten. 

Om man bara betraktar skogen på håll så är den inte mycket mer än ett grönt kollektiv av träd som ofta mest tjänstgör som fond till annat vi människor ställt ut i naturen.

Kanske den vanligaste bakgrunderna till det mesta i mellan- och norra sverige och Småland med för den delen...

Men alla vi som gått in i en skog vet ju att den är full av platser. Ni vet Sigges grinda, Pelles pass, Spånlådan och Råmhålsmyran. Eller där den där jättegranen står, där på rågången in mot Sockna. Där man gärna sätter sig och eldar en stund i väntan på upptag nere vid Normans stugorna.

Vi har kyrkstigar och Messmörsstenar, gamla fäbovallar och sedan länge bortglömda kallkällor. Endel utmärkta med en gamal gisten skylt som berättar att det är en "Kjella".

Andra platser har många namn. Farfar kallade ett ställe för Paradiset, jag och min far benämner samma plats för Olssons stuga fastän det är Johan som äger den. Sånt förekommer bara i en skog.

"...hav vördnad för odalmannen". Nog känner man vördnad allt när man står bland torparenparet Johanssons gamla fruktträd mitt i skogen. 

De mest magiska platserna i skogen är vid vattnet. Att stå vid stranden av en sjö eller liten skogstjärn och lyssna på tystnaden är en bra medicin för oroliga själar som fler antagligen borde nyttja sig av. Dessutom är den receptfri. Och gratis.

Svartputten. En av de platser dit skogsfrun, enhörningar och troll fortfarande kommer för att bada, dricka eller bara spegla sig i vattnet...

Ja skogen bjuder många fina platser och sköna rofulla stunder. När jag tänker på det så har jag i hela mitt liv haft en ganska nära relation till den.

Som barn tjärnade den som lekplats. Vi byggde kojor av alla tänkbara modeller i skogen upp mot kalkbrottet. 

Även som vuxen får man faktiskt bygga kojor. Här ett skärmskydd som jag och sonen bygde i vintras. Och ja, vi sov där också...

Som tonåring kom intresset för jakt och friluftsliv. Intressen som hållt i sig genom livet, om än att de har tillämpats i varierande grad genom åren. Skogen har hela tiden utgjort den huvudsakliga platsen för båda delarna.

Nyttigt med motion. Och roligt. Kan med fördel ske i skogen...

Även en mycket stor del av mitt yrkesliv har jag haft förmånen att få tillbringa i granar och tallars närhet. Nu för tiden har dock skrivbordsgörat tagit överhanden på arbetet, men det kompenserar jag för så mycket jag kan på fritiden. 

När ens undermedvetna försöker säga en att man snart har förbrukat veckans skärmtid...

Kort och gott: Oavsett sammanhang så trivs jag i skogen. Oavsett skogstyp. (Granskog har oförtjänt dåligt ryckte om ni frågar mig.) Skogen är bra för själen och om ni inte är där så ofta så rekommenderar jag starkt att ni genast beger er dit! Har ni tur hittar ni en ny favoritplats. Kanske lika vacker som den här:

Så ha nu en riktigt god skogstur!

Inlagt 2016-11-03 14:46 | Läst 4479 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-11-03 15:54   oldtimer
Stämningsfullt och kärleksfullt beskrivet; bitvis lite magiskt. Snyggt jobbat!
 
Svar 2016-11-03 17:34   Nyingen
Tackar :-)
 
2016-11-07 14:46   ulindh
Ja det är verkligen härligt i skogen, fina bilder också!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!

<% if (false): %> <% endif %>