Jag och min frilufsvän köpte då varsin Fjällräven Trapper 65. Denna ryggsäck skulle jag vilja påstå är en föregångare till Kajkan. Och samtidigt i sin tur en kopia av och vidareutveckling av en Berghaus Vulcan. 

 I lördags var det dags att börja utforska vad Örebro län har att erbjuda för friluftsivet. Vi skulle ha Grabbhelg, jag och sonen. En fyrbent tjej fick hänga på, men hon kör i mångt och mycket sitt eget race och säger inte så mycket... om hon inte anser sig orättfärdigt behandlad på matfronten förstås. Så det räknades som grabbhelg ändå.

Så. Till slut. Efter nästan två månader lyckades det äntligen bli av att komma ut i skogen igen. 

Sysslar man med bushcraft om man gör en egen såg för  friluftsbruk? Har alltid slöjdat och hållit på med friluftsliv. Alltid varit intresserad av gamla tekniker. Alltid haft "pälsjägardrömmar". För några år sedan fick sånt ett namn: bushcraft. Hippt så det förslår. Men jag har svårt att bekänna mig till denna subkultur. Vilket ju egentligen är märkligt. Jag tycker ju i stort sett allt som ingår är "bra" och roligt. Och jag anser att vi generellt gott kan försöka hänga mer i naturen, gärna på lite naturligare vilkor. Men ändå detta mentala motstånd. 

Arbete och förkylningar har lagt hinder ivägen för allt aktivt friluftsliv den senaste månaden. Abstinensen tar sig uttryck i att byxor i G-1000 väv och ylletröja bärs nästan dagligen, en trave nya fjällkartor inhandlats och köket försetts med huggkubbe framför vedspisen. Och så täljer jag skedar. Oklart egenligen vad det har med friluftsliv att göra, men det känns som det har det, vilket är bra nog för en stackars, i sjuksängen och på arbetet, strandsatt friluftsnörd.