Sitter precis hemkommen efter min löparrunda här i Heden, Leksand. Regnet strilar ner för 3é dagen i rad. Det var slående hur lite människor utnyttjar detta utomordentliga väder till friluftsliv och frisk luft. När jag sprang min runda stötte jag idag ihop med 2 personer vilket en solig dag hade inneburit 30 - 50 personer.
Efter sommarens värmebölja och därtillhörande BROMSinvasion är det underbart att vistas ute nu. Inga flygfän så långt ögat kan nå (bortsett svalorna som onekligen måste fånga någon typ av insekt). Att krypa in i sitt rediga regnställ och sina vattentäta kängor, vandra iväg med smatter i luva och mot axlar är fantastiskt. Jag kan inte nog tacka leverantörer av friluftskläder för att ha utvecklat dessa fantastiska kläder.
UT OCH NJUT!!!!
ELLER LÄS om härliga turer på
http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787
Jag har också en gång tidigare skrivit om en gammal händelse i min blogg men här kommer den faktiskt igen...
Året var1975 och det var en perfekt dag för två små, mycket kreativa, pojkar att utföra ett test. Jag och min kusin Fredrik var på mitt landställe hela den regniga sommaren. Vi hade fått var sitt par nya regnbyxor och regnjackor i galon. (Det hade faktiskt regnat hela sommaren och våra mödrar var måttligt glada, på väg att lämna landet i förtid) Jag och Fredrik gick in i skrubben under trappen och satte på oss våra coola regnställ. Vi hade tidigare under dagen varit ute och proppat igen ett stort dike så att det skulle fyllas med vatten. Riktigt mycket vatten behövdes, ju geggigare och skitigare desto bättre testresultat. I det gamla knarrande faluröda huset mitt i den småländska urskogen befann sig nu de två ivriga pojkarna. I förrådet under den stora trappen satte vi våran plan i verket. Med två rullar tejp började vi linda varandras händer och fötter. För att få bästa tätslutning runt gummistövlarna tvingade vi byxbenens ändor utanpå stövelskaften. Svårast att få det helt tätt var runt midjan, men det gick... nästan. I köket stod min mor och färgade garn med korsenil och de syrliga ångorna från den lilla lusen som kokats höll min mamma upptagen. När jag och Fredrik kände oss redo gjorde jag klart för mamma, med en liten söt pojkröst, att vi bara skulle ut och pröva en sak. Visst gör det sa mamma, utan att titta på min fina mundering, fullt sysselsatt med att hänga upp det röda illaluktande korsenilfärgade garnet. På små glada ben och med nyfikna hjärnor studsade vi över gårdsplanen till vårt överfyllda dike där vi skulle testa våra nya fräscha TORRDRÄKTER. Med ett dyk hoppade vi i diket... Gissa om dräkterna var täta!!! För mamma och faster var detta droppen och vi åkte hem till Solna senare den kvällen. Men det gjorde ingenting för jag och Fredrik var nöjda och tyckte det skulle bli kul att komma till stan igen.
Tack Goretex
Jocke
