Då jag har en närmast religiös relation till fjällen misstycker jag inte alls. Fjällgudens dotter!
Solo, bortom lederna och långt från folk.
Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.
Användarnamn: ElvahIntressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.
Kategorier:
Etiketter:
Länkar:
Etiketter:
Dunsjöfjällen, ElvahFjällvandrare, Falkfangarvola, Falkvåltjärnarna, Femundsmarka, Fjällvandring, Fjällvandringsprylar, Fulufjället, Gåsen, Helags, Holkendurrie, Härjångsdalen, Ljungdalsfjällen, Nienndo, Norge, Ofjällvandring, Pielaslätten, Rapadalen, Sarek, Skarvan-Roltdalen, Småbarnsturer, Snávvávágge, Storådörren, Sylarna, Tjaaksendurrie, Tronndalen, Vinterfjäll, Vinterfjällvandring, Vårflodsvandring
Länkar:
Tussilago istället för vårflod
Sista helgen i maj förra året gjorde jag en vandring på Fulufjället i full vårflod. Några dagar efter fick jag veta att ett efterlängtat embryo slagit rot i min mage. Det gjordes ett ultraljud där det fastslogs att det som syntes sprattla tillkommit under nämnda ensamvandring.
Oops!... I Did It Again: Fulufjället i vårflod
Framför mig väller en bottenlös vårflodsjock fram. Jag står med en fot på en någorlunda fast tuva mitt i en översvämmad myr. En liten bit bort verkar vattenflödet bli tillräckligt smalt för att gå att kliva över. Men jag känner med staven på den närmaste mosstuvan mellan mig och den punkten. Näpp. Inte en chans. Det är gungfly.
Jag vänder mig om och försöker förstå hur tusan jag tog mig hit. Blickar mot ett våtlandskap prickat av nysnötäckta tuvor.
Storådörren i vårflod (del 4)
Det här är den sista delen om vårflodsvandringen i Storådörren, fortsättningen på del 1, 2 och 3.
Jag var så färdig med fjället. Jag har sällan trampat så i motvind och aldrig kommit fram. Allt var tålamodsprövande och jobbigt. Mat var vi tvungna att stanna och laga också. Om vi bara kunde skippa hungern, törsten, de trötta fötternas behov av någon minuts vila ibland och bara gå! Komma fram!
Nya vyer på vinterfjället
Vasaloppsfanatikerna här i Mora där jag numera bor tittar lite konstigt på mig när jag berättar att jag avser skaffa ett par vallningsfria skidor och stavar med stora trugor. Jag har aldrig varit med om att lyckas få så många individer att se ut som frågetecken samtidigt, som när jag i sociala sammanhang berättat om min syn på skidåkning – turskidåkning alltså.
Men låt oss backa ett steg. I december tog jag ett enormt kliv i mitt liv. Jag flyttade hem till Dalarna efter 20 år på andra håll i världen. Vid sidan om att komma närmare familjen handlar detta mer än allt annat om att flytta närmare naturen. Närmare min plats på jorden: Huset i Ljungdalen. Tänk att kunna åka dit utan att det behöver ta fyra resdagar fram och tillbaka! Det är också en möjlighet att återupptäcka allt vad vintersport heter. Kanske kommer jag att gnälla lite mindre framöver, vem vet. (De som läst några av mina inlägg har hört mig jämra mig över att Skåne är för platt, skogarna söderut för obefintliga, skärgårdarna för befolkade, stigarna för tillrättalagda etc.)
