Fjällvandring: Bara 9% risk för moln! Välkommen till solen!

Jag drog mitt strå till stacken och skrev om fjällvandring i solsken. En lite tillspetsad berättelse, men sådär som det faktiskt ofta skildras och som får folk att helt felvärdera vad det handlar om.

Blir det en bra berättelse? Nej. Dötråkig. Ändå är det finvädret vi matas med. 

Testa: Googla ”fjällvandring”. Gör ett bildsök! Vad får du upp? Hur många solskensbilder är det? Förekommer det ens på första inladdningen en bild på fjällvandring i tydligt regn och dis?

Google ger inte alla oss exakt samma sökträffar, men på’t ungefär. Så här blir det för mig:

• Av cirka 330 fjällvandringsbilder som laddas in när jag scrollar till och med ”Visa fler resultat”-knappen dyker upp, så uppfattar jag cirka 30 som tagna i något sämre väder än semesteridyll, och då har jag räknat bilder som egentligen kanske bara är lite smått molniga.
• Så: Fjällvandring skildras till 91% som en solig, vacker, glad och trevlig företeelse, och till 9% skulle det vara molnigt i någon mån.
• Av de 9 procenten, så är det ännu färre, kanske en handfull, där jag tolkar det som uttalat obekvämt eller skitväder. De flesta av de 9 procenten är bara tagna i inte rent solsken och folk har skalplagg på sig.
• Av de 91 procenten finvädersbilder, så är nästan alla rena solskensbilder, ibland föreställande v-ä-l-d-i-g-t glada människor.

Ut och gå en dag i regn, dimma, några vad, stenskravel, lite skavsår och ett blött tält, så vill jag se er le på det sättet!

Jag gör det faktiskt. Ler.

Jag kan stanna upp mitt i det besvärliga och njuta av att vara där jag helst av allt vill vara. Även om jag varje gång har en förhoppning om något annat. Något som möjligen är orimligt. Sommarfjället med solen och de små vita molnen som svävar fram. Den lätta känslan att vandra utan skalplagg. Utsikterna, att faktiskt se fjällen omkring sig(!!) Att kunna torka saker utanpå ryggsäcken, sådär som de skriver att de gör - jag gapskrattar, jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag kunnat hänga kläder på tork! 

Kanske finns det en förklaring till att många fjällskildringar blir som reklamberättelser. Vi glömmer så snabbt det som var jobbigt, vi minns det fina. Men det stämmer ju inte med hur det verkligen var och inte stämmer det med vad som faktiskt gav oss något, upplevelsen är liksom tillplattad.

Det är roligt med Utsidan, till skillnad från de där flödena på Google där reklam- och expert-SEO-avsändarna tar plats (vilka de tenderar att vara kan ni se själva). På Utsidan samlas berättelser av alla de slag och det besvärliga, det som gnager och det som inte blev som man tänkt sig, är inte sällan en viktig komponent. Det är ju så det är. Vad vore väl livet utan en kraftig fjällvind, och en massa ösregn, som bedövar sinnena (eller öppnar upp dem?) och tar dig till här och nu.

Men ändå, en stilla önskan: Om jag kunde få lite finväder på min vandring i sommar.