Efter en oktober dominerad av förkylningar och jobb var det befriande att till slut få en dag ute i den fria naturen. I vackert frostig senhöstskog. Senhösten är rogivande vacker, om man bara hinner ut dom korta ljusa timmar som är. En promenad med kaffekok över öppen eld i skogarna runt Skellefteå har blivit standard när jag vill ut och andas, må bra och ibland kanske testa nån friluftspryl.
Svårt att misslyckas med tjärved
___
Just elden är viktig. Den ger anledning att stanna upp lite längre, och liksom en närkontakt med jorden. Och kokkaffet. Kaffe i termos är bekvämt, men det blir aldrig samma sak, och inte i närheten lika gott.
Elden för trivsel och kaffemak
___
Det är bara en minusgrad, men ovanan gör att det ändå känns lite kyligt, och jag är glad över min nya 400 grams ullfrottéjacka under skalet.
___
Alltid när jag fikar ute så lämnar jag något gott åt småfolket. Eller lavskrikorna, talltitorna och sorkarna, om man så vill. Det känns naturligt, som ett slags tack för att jag fick sitta här och ha en fin stund i deras skog.
Korv åt de små!
___
Länk till video från turen:
/EN
Trevligt att det finns utrymme här att blogga även om mindre turer. Vad vore livet utan en sån där liten eftermiddagstur någon gång ibland? Var lavskrikan så där olidligt nyfiken och orädd som man kan se dem ibland eller är det bara vissa individer som blir sådana?
Den var närgången och nyfiken, men om det gäller alla törs jag inte säga. Det varierar nog mycket med årstid också. Ja dom små enkla vardagsturerna är kanske dom viktigaste!
Kul med film, jag tycker det alltid ger lite mer med både ljud och bild. Ska även ta med mig ditt tips med mat åt småfolket, man måst va snäll när man är stor :)
Ljudet ger en extra dimension och liv åt det hela. Och kul att pyssla med filmandet i fält och sedan redigerandet hemma. Ja småfolket ska man hålla sig väl med!