En del tror att man som äventyrare är ett enda stort energiknippe och sprudlar av energi. Det kanske finns såna äventyrare men nja, det är nog just bara en tro och inget annat. Jag själv är som jag är. Jag är som jag är bl.a. för att jag saknar förmåga att stänga av livet.
Etiketter:
Januari, Februari, Juni
2015:
Januari, Februari, Mars, Maj, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
2013:
Februari, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Augusti, September, Oktober, November
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
Köldknäppen - bakom kulisserna
Förra helgen var jag och föreläste på GetOuts höstmässa Köldknäppen i Bodafors. Det gick bra och det var väldigt kul och jag hoppas vi ses igen nästa år. Okej, det är det vanliga man kan säga om sånt. Men jag vil ju dela med mig av äventyrslivet lite mer, hur det faktiskt är, bakom kulisserna. Så vi tar lite till.
Rädsla versus ensam tjej i bergen
Jag har många gånger fått frågan om jag inte är rädd som ensam tjej när jag är ute på vift. Svaret är kort och gott nej, jag är inte rädd just för att jag är tjej, i väldigt liten omfattning i alla fall. Det finns helt klart annat som jag är mer rädd för.
Ibland är det viktigt att jag kan hålla mig mentalt skärpt när jag är ute. Då ingår att inte jaga upp mig av rädsla, är jag rädd tappar jag en del av den mentala kontrollen så det försöker jag undvika. Ett sätt att hantera rädsla är att försöka klargöra den, vad det verkligen är jag är rädd för, och sedan att klargöra om detta är ett reellt hot, dvs. är det här är något som verkligen är något som kan hända eller är det jag själv som målar upp faran. Sedan följer andra bitar men vi stannar där just nu.
När livet blir för stort
Jag skulle skriva ett inlägg om min nya värstingsponsor Military Fitness men jag trodde att det var klart med lite info bredvid här, från utsidan, men jag har missuppfattat på nåt vänster, men det är på väg! Jag skriver lite om livet så länge då!
Jag har precis haft en väldigt tuff period, förlorade nyligen någon som jag tyckte mycket om. Det blev en ordentlig knock av livet, life rules men shit vad bökigt det kan vara. Mitt i allt slog det mig ändå att mycket av de metoder och mekanismer man använder för att traggla sig igenom livet när det bråkar med en så här är samma som i alla fall jag jobbar med i bergen.
Stenarna lever igen
Jag sprang milen här hemma häromdagen. Tänk att en runda man har sprungit så många gånger kan bli så vacker - bara för att man kommit ihåg vad som är viktigt. Jag sprang vilse ett tag. Där i vilseskogen var stenarna döda och skogen bara grön. Nu har jag hittat hem igen. Hem till enkelheten.
Det är en del av alla rundor. Att gå vilse och att göra misstag. Även att brottas med dem, varken man inser det eller inte, och förhoppningsvis en dag bli vän med dem. Både inre och yttre rundor.