"Det verkar numera vardag att folk ifrågasätter claims av diverse världsrekord och "world firsts" hit och dit, vilket iofs inte är så konstigt när många inte ens kan komma överens om vad alpin stil eller solo faktiskt innebär. Efter allt tjat fram och tillbaka mellan parterna som ska bevisa/motbevisa så känns det som att den ursprungliga charmen i själva klättringen som utfördes har försvunnit när debatten väl lagt sig. Själv beundrar jag folk som Urubko och Moro som låter deras prestationer tala för sig själva ("rekord" eller ej). Din prestation att klättra Muztagh Ata på det sättet du gjorde va fantastiskt stark. Hoppas du inte förlorar känslan din prestation gav dig just för att du ger dig in i "rekord/icke rekord" debatten. Rekord eller ej så kvarstår faktum att du gjorde en fantastisk prestation."

Så återigen, för att undvika missförstånd - med alpin stil avser jag att jag hade med mig allt jag behövde, istället för att ha burit upp en del packning i förväg.

I vanliga fall är det så att jag lämnar mina äventyr bakom mig väldigt snabbt och fokuserar på nästa, men det här har stannat kvar. Nu är det två veckor sedan jag tältade på toppen av Muztagh Ata och jag njuter som tusan fortfarande.

Äventyr på "hög nivå" handlar mycket om att vara först och bäst och högst och snabbast osv. Det är genom att vara "värst" på något vänster som man kan få medial uppmärksamhet, och i sin tur få sponsorer osv. Vill man vara "värst" på sin grej så är det ju klokt att inte berätta vad man ska göra, för då kan ju någon helt enkelt sno idén och hinna före. Så det är ingen obefogad fråga.

Anneli Pompe är på Everest. Hon säger att hon går utan syre. Syre finns dock med som back up, bärandes av någon annan, typ som första hjälpen-utrustning.