Torde inte just virkesvärdet vara tämligen ointressant i just naturreservat eller nationalparker?
Räknas hängmattor som tält?
- Trådstartare Knugge
- Start datum
Torde inte just virkesvärdet vara tämligen ointressant i just naturreservat eller nationalparker?
Vi har sett att sjuka träd begränsat tillgängligheten i reservat och naturskyddsområden. Skadeinsekter från vindfällen i reservaten gett sig på frisk skog utanför reservaten och där försämrat virkeskvaliteten.
I tidigare skötta skogar var andelen vindfällen låg. Somliga reservat har så stor andel vindfällen och blivande vindfällen att de stängts för besök. Kraven för tillgänglighet har gjort dem otillgängliga. Det suger.
I tidigare skötta skogar var andelen vindfällen låg. Somliga reservat har så stor andel vindfällen och blivande vindfällen att de stängts för besök. Kraven för tillgänglighet har gjort dem otillgängliga. Det suger.
Ohyran kan ju lätt spridas utanför reservatsgränsen, liksom friluftsövernattning i hängmattor. Då blir virkesvärdet plötsligt intressant.
//Niklas
Naturligtvis måste ju staten betala för expropierad mark, men kan man trixa sig förbi det genom någon juridisk semantik så blir ju marken ändå otillgänglig för markägaren.
Pappersarbete och praktik stämmer inte alltid överens.
Om detta har förekommit och fortsatt förekommer är det våldsamt provocerande för min känsla för rätt eller fel.
Jag vet inte om det är lagligt eller inte att göra sådant, men att något är lagligt behöver ju definitivt inte innebära att det är rätt!
Det är ju inte lov att hänga upp hängmattan så den skadar träden oavsett var det är, i eller utanför reservat.
Grunden i allemansrätten är att inte störa, inte förstöra.
Okunskap och/eller nonchalans kan dock göra så att det sker såklart.
Om jag inte missminner mig gällde det en kort period vissa delar av Tyresta nationalpark omedelbart efter branden men fler exempel känner jag inte till. Vilka är de reservat du syftar på? Källa?
Aktuellt
ANNONS
Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig
Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.
En före detta kompis och till mig och kompisen till min före detta kompis, alltså min exkompis kompis sov en gång under en lastkaj i Oslo. Polisen kom på natten tittade ner på dem och frågade om det var deras väska som låg uppe på kajen. Kompisen tittade upp över kanten. -Nej det är inte vår väska. När han väl somnat kom polisen igen och frågade. -Nej den är inte vår!
Han somnade igen och en stund senare kom polisen och väckte dem igen. Nu vet vi att det inte är er väska men ni måste ge er iväg. Ni sover mitt i en bombavspärrning! Inte det trevligaste läget att riva sitt tillfälliga läger...
Tyvärr är nog verkligheten sådan, att det ofta sätts i system av berörda myndigheter. När det väl kommer till kritan, så är tyvärr lagfarten inte värt särskilt mycket.
Tja, vi har ju allemansrätten, som ingalunda är lagligt definierad men som ändå har en orimlig stark ställning gentemot markägarna. Markavvattningen är ett annat typexempel. Hela miljöbalken (där markavvattningen ingår) med sin omvända bevisbörda. Strandskyddslagen med sina ofta Kafka-liknande konsekvenser för berörda markägare. Allt detta anses ju lagligt, även om det mesta torde gå stick i stäv mot de mänskliga rättigheterna.
/Niklas
