”Hur öppnar vi upp naturen för fler – och varför?”

Utsidans redaktör Gabriel Arthur besöker Sveriges största friluftsfestival – och får med sig viktiga insikter hem.

Av: Gabriel Arthur

Foto: Josefin Ramn

I slutet av maj arrangerades Outdoor Festival Stockholm – ett folkligt helgevenemang med ett sextiotal utställare och runt 8 000 besökare. Tipis, foodtruckar, två scener och prova-på-stationer för allt från matlagning till läderhantverk. Festivalen ägde rum på Södra Djurgården, denna natursköna ö i centrala Stockholm. Med gamla ekar, grönskande ängar och en kanal intill kändes detta som ett riktigt friluftsområde, trots att det bara är 20 minuters cykling från city.

 

Friluftslivet behöver fler mötesplatser. Foto: Josefin Ramn

 

Under de tjugofem-trettio år som jag har skrivit om friluftsliv och natur, så tycker jag att denna värld har breddats på ett bra sätt. När jag började, så var fokus mer på extrema äventyr och tuffa strapatser. (Kanske spelar det in att även mitt fokus låg mer åt det hållet på den tiden.) I marknadsföringen syntes klättrare på Himalayas 8000-meterstoppar och andra expeditioner.

De extrema äventyren finns kvar – men parallellt har en mer jordnära friluftsrörelse tagit större plats. Där en promenad med vänner i närmsta skogsdunge numera också räknas som friluftsliv. Hälsofördelarna lyfts fram mer, likaså de sociala aspekterna. Naturvård har också blivit en naturlig del av friluftslivet.

Aktiviteter och enkla utmaningar för alla åldrar. Foto: Josefin Ramn

Andra slags äventyrare

Detta märks på friluftsfestivalen, som har ett informellt motto om att alla ska med. Bredden inspirerar – här finns allt från föredrag om alpinism av Emma Svensson, till ett gäng gymnasiekillar som säljer mini-kök för nödmatlagning, gjord av återvunna material. Scouter, reseföretag, friluftsvarumärken, med flera.

Men det är samtidigt tydligt att vägen till ett jämlikt friluftsliv fortfarande är lång. Jag får en viktig tankeställare när jag pratar med Anders Andrae, grundare av projektet Den långa vandringen. Anders lever med ryggmärgsbråck sedan födseln och har alltid använt rullstol. Det har inte hindrat honom från att göra det han gillar allra mest – vara ute i naturen.

Den långa vandringen handlar om att personer med funktionshinder ska ge sig ut på en 20 kilometer lång vandring – eller längre. Själv har Anders till exempel rullat 120 kilometer längs S:t Olovsleden i svenska fjällen. På friluftsfestivalen finns även utställare av terrängående elrullstolar och ett seglingsprojekt för funktionshindrade. Det slår mig hur ovanligt detta är.

Under mina tjugofem-trettio år har jag aldrig tidigare sett personer med funktionshinder i outdoorföretagens marknadsföring. Vi inom media skriver ibland om ämnet (väldigt sällan), men då handlar storyn om just det. Jag kan inte minnas att jag någon gång läst ett reportage där en person i rullstol varit med, och bara varit en i gänget. Som den helt naturliga sak funktionshinder faktiskt är.

Skota Hem – en satsning som gör det möjligt för personer med rörelsenedsättningar att segla. Foto: Josefin Ramn

Delad glädje är dubbel glädje

”Har jag själv något ansvar?” funderar jag när jag cyklar hemåt från Djurgården. Ute i naturen tillhör jag en priviligierad grupp. Man, vit, medelklass och utan större fysiska utmaningar. I en sådan grupp är det lätt att tänka att alla andra har det ungefär likadant. (Så är det förstås inte, jag minns till exempel när jag lyssnade till långvandraren Linda Åkerberg berätta om sina turer. ”Män som vandrar solo kan vara rädda för att möta rovdjur. Solovandrande kvinnor är rädda för att möta farliga män.”) Borde jag bidra mer?

Eller är det upp till personerna som är underrepresenterade att ta större plats, övervinna olika hinder och ge sig ut?

”Kanske är ansvar fel ord?” funderar jag vidare. Handlar det inte mer om generositet och att dela med sig?

Och samtidigt att få uppleva möten med personer som har andra erfarenheter och förutsättningar? Som kan ge lika mycket tillbaka.

Att kunna vistas ute i naturen så enkelt och obehindrat som jag har kunnat göra är en gåva. Det är en gåva som inte blir mindre av att jag delar med mig av den. Sannolikt blir den bara större.

Den generösa inställningen präglade Outdoor Festival på Djurgården – och den borde spridas.

Flugfiske på torra land – en bra inkörsport. Foto: Josefin Ramn

Outdoor Festival Sthlm

Årets festival arrangerades på södra Djurgården i Stockholm. Ett sextiotal utställare och runt 8000 mötte upp den 23 och 24 maj. Utsidan var festivalens mediapartner.

https://www.outdoorfestival.se/

Läs mer

Lästips

Upptäck

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.