Vandring Lilla Slottsrundan Bogesund

Eftersom vi tidigare på dagen haft ärenden som behövde avverkas innan vi kunde ge oss ut för att få lite välbehövlig luft så valde vi att vandra en lite kortare tur ute på Bogeslundslandet.

Lilla Slottsrundan är 3,3 km lång och en lagom vandring om man inte har så mycket tid eller som nu när dagarna börjar bli korta.  

Vi passade på att äta våra medhavda mackor och kaffe vid eldstaden som ligger strax innan kafét som drivs av STF vandrarhem.

Här vid vandrarhemmet är perfekt att bo för att sedan göra dagsvandringar ute på Bogesundslandet.

Efter att man passerat STF så går leden fint genom skogen bort till Mista Camping och vattnet. Blå leden följer till en början samma sträckning som Lilla Slottsrundan.

När man väl kommer fram till campingen så vänder hela rundan tillbaka genom skogen igen.

Efter att man gått över vägen mot Vaxholm så är det vandring på en stor promenadstig tillbaka till parkeringen vid slottet.

En trevlig kort tur som varmt rekommenderas nu när dagarna börjar bli korta eller om man helt enkelt inte hinner med en längre tur  men ändå vill komma ut i skogen.  

Vill du se fler bilder från den här vandringen så är här en direktlänk till vår hemsida:

https://www.vandringstjejen.se/lilla-slottsrundan-bogesund/

www.vandringstejen.se

Ha en fin helg!

/Helena och Fredrik

Vandring Vid Döda Fallet

Vi besökte Döda Fallet aug 2020

Döda Fallet - Sveriges genom tidernas största naturkatastrof. 

1796 tömdes Ragundasjön och en förödande flodvåg forsade fram. På endast fyra timmar förändrades landskapet och vattenfallet Storforsen tystnades och blev Döda Fallet.

Här finns en stor parkering med gott om plats för bilar, eller som vårt fall husvagn. Att besöka fallet är gratis och här finns ett fint café för den som inte har med egen matsäck.

En lång träramp leder genom den torrlagda älvfåran och ger en fin vy över området.

Trärampen  har räcken på båda sidor längs hela sträckan och vi vandrade hela rundan med våra två hundar Zingo och Norma. Det var inget problem att vandra sträckan med hund. I alla fall inte om hunden är som våra hundar och inte alls bryr sig om andra människor eller hundar.

Vi passerade ett flertal mötesplatser med sittplatser längs med rampen.

Rampen leder till den södra sidan av älvfåran där det finns en takförsedd rastplats med bord och bänkar . Från denna rastplats finns tre alternativ att välja på beroende på hur rörlig man är - man kan ta rampen tillbaka till parkeringen, fortsätta nedåt i älvfåran via trappor och bred träspång, eller ta en längre naturstig genom skogen.

Rampen är totalt 350 meter lång, från dess början till rastplatsen på södra sidan älvfåran.

Detta är verkligen ingen ansträngande vandring för den med normal kondition. En häftig upplevelse att se flodfåran helt tom på vatten!

Vill du se fler bilder eller läsa mer om vår vandring vid Döda Fallet så är här en länk till vår hemsida: https://www.vandringstjejen.se/doda-fallet/

www.vandringstjejen.se

/Helena och Fredrik och hundarna

Att älska jakt är så mycket mer än att skjuta ett djur

Att jaga är så mycket mer än att ta kål på ett djur.

Vänskap, planering, meditation, motion, säkerhet, reflektion, observation, naturen, väder, skratt, umgås på lika villkor vare sig du är ung, gammal, kvinna eller man.

Att se hunden göra det arbete som den är till för.

Sist men inte minst fika och en värmande eld i skogen.

Jag älskar att vara ute i naturen. Här hittar jag ro och tid för återhämtning.

Det viktigaste med jakten är faktiskt inte, som många tror, att fälla ett djur. Jag njuter mest av den fina gemenskap som finns i de olika jaktlagen där vi samsas kvinna/man/gammal/ung på samma villkor. Att vi får frysen full av ekologisk och närodlad mat är en fin bonus.

Jakten ägnar jag mig åt på hösten och vintern. På våren och sommaren är det vandringar som gäller för mig, min familj och vår tax Norma.

På min webb hittar du alla mina vandringar, paddlingar och jakteräventyr www.vandringstjejen.se

/Helena

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen

Vandring 11,6 km rundslinga Norrviken - Järvafältet - Norrviken

En 11,6 km rundtur med taxen Norma

Start Norrviken Station - Bögs gård - Fäboda - viby - Slut Norrviken Station

Min Sambo Fredrik jobbade denna helgen så då blev det perfekt vandringstid för mig och Norma. Jag har varit sjuk från 14 februari fram till 28 mars och börjar äntligen känna mig frisk igen. Det har varit en seg vinter med mycket förkylning och influensa. Detta var en så kallad "känna efter om jag funkar vandring".

Jag och taxen Norma startade vår vandring vid Norrviken Pendelstation och vandrade förbi Norrvikenskolan mot brandstationen och sjön Ravalen.

Istället för att följa sjön hela vägen runt valde vi idag att gå vidare mot Bögs Gård för att sedan vika av på grusvägen som går mot Fäboda Gård. Solen värmde gott men det var fortfarande mycket is på vägarna och stigarna i skogen.

Framme vid Fäboda Gård stannade vi en kort stund vid lägerplatsen för att dricka lite kaffe. Jag gillar verkligen lägerplatsen vid Fäboda Gård. Det finns nästan alltid gott om ved i vedlåren.

Efter fikat vandrade vi vidare mot Viby och Runbacka Skolan. Väl framme vid skolan var jag trött. Orken tog verkligen tvärslut. Som om någon tagit all kraft jag haft i kroppen och gett den till någon annan. Så har min vinter varit. Utan ork och mycket sjuk.

Jag satte mig ner och vilade en stund på en bänk vid skolan.

Solen värmde gott och jag funderade ett tag på om jag kunde ringa någon som skulle kunna köra mig hem sista biten. När jag vilat ett tag så kändes allt lite bättre igen. Jag och Norma vandrade vidare genom Viby ner mot Norrvikens Station.

Efter 11,6 km var vi hemma igen. Nu var vi båda jätte trötta och la oss för att vila en stund i soffan innan maten.

Jag kan varmt rekommendera denna runda eftersom det är lätt att ta sig till pendelstationen i Norrviken. Rundan kan göras längre eller kortare om man så vill. Järvafältet har mängder med stigar och vägar.

På min www.vandringstjejen.se finns karta över turen, fler bilder och tips på andra vandringar i Sollentuna eller resten av Sverige.

Länk till just den här turen: https://www.vandringstjejen.se/rundtur-norrviken-jarvafaltet-norrviken-11-6-km/

Må gott!

/Helena Traneving

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving

Decemberjakt 2017 - En nykläckt jakttjejs tankar

Vi tar bilen till jaktmarken strax utanför norra Stockholm. Väl där möter resten av jaktlaget upp. Det är kallt, runt nollan när vi kliver ur bilen. Det ryker ur min mun när jag andas och jag drar snabbt på mig min varma jaktjacka. Jag gillar verkligen inte att frysa!

Vår tax Norma gnäller där bak i bilen. Hon låter som en liten fågelunge, liksom kvittrar bara så där som taxar kan göra. Hon vet precis var som är på gång.

I baksätet står min jaktväska fylld med allt jag behöver för en dag i skogen med jaktlaget. Jag tar fram min radio och knappar in den pilotton vi alltid använder här. Mina skyddslurar krånglar men till slut får jag in sladden och kopplar lurarna till radion. Min sambo ler sitt underbara leende mot mig där från andra sidan bilen under tiden han också fixar med sina prylar. Så tyst vi kan stänger vi bildörrarna och ansluter de andra i jaktlaget.

Jag kramar om de underbara männen i jaktlaget. De här som lär mig allt jag behöver veta för att bli en skicklig jägare. Alla skojar friskt med varandra precis som det brukar vara innan Bertil, som är jaktledare, börjar dela ut jaktpassen.

Jag blir tilldelad passet vid rishögen, uppe på berget och sedan snävt in till höger. Det är ett bra pass. Här passerar alltid rådjuren någon gång under jakten. Bertil och alla andra i jaktlaget kan den här jaktmarken innan och utantill. Jag känner spänningen och värmen stiga inom mig. De här männen som bara vill mig väl och ger mig bra pass för att jag ska lyckas skjuta mitt första rådjur.

Bertil är så gullig. Efter utdelning av passen tar han mig lite åt sidan. Berättar att jag ska gå upp från sidan så inte mina spår tvärar över den stig rådjuren brukar ta. Han ger mig en klapp på axeln och säger att idag så händer det.

Jag slänger en blick åt min sambo som nickar glatt och uppmuntrande. Tänker att jag har sådan tur. Tänk att just vi två, min sambo och jag, hittade varandra. Mer hinner jag inte tänka innan det är dags att hoppa in i bilen igen för att köras ut mot mitt pass.

Jag är nervös. Tänk om det är idag det händer. Att just idag blir det jag som får närkontakt med vilt. Jag går upp för stigen precis som Bertil sagt åt mig att göra. Ser djurstigen som Bertil pratade om och väljer att gå in i skogen lite innan stigen för att inte avge min doft.

Jäklar. Kissnödig! Det är alltid så för mig. Kissnödig när det är som mest olämpligt. Suck! Väljer att gå tillbaka och kissa lite längre bort från passet. Det är säkert ingen bra lösning det heller men vad ska jag göra?! Nöden har ingen lag.

Går in på mitt pass och ställer upp min ryggsäck med inbyggd pall. Jag rapporterar till resten av jaktlaget att jag är på plats. Laddar bössan med två patroner hagel, slår ihop bössan och känner så säkringen är tillbakadragen. Jag darrar till. Är nervös. Det känns som att idag är dagen då det händer.

Allt är så tyst här ute i naturen. Jag älskar verkligen tystnaden. Det är en mild förvinter och några fåglar sjunger strax bakom min rygg. Fåglarna har i alla fall accepterat att jag står här i deras skog.

I radion hör jag min sambo Fredrik säga att taxen är släppt, att hon väcker och att hon är på väg i riktning mot mitt pass. Tar ett stadigare tag om min bössa. Lyssnar och nu hör jag Normas ljusa skall. Hon driver, det hörs på skallet. Jag hör hur Normas skall kommer närmre och närmre. Känner pulsen bulta innanför mitt underställ. Är nervös och spanar åt det håll jag hör Normas skall. Nu ser jag rådjuret. Det passerar mitt pass lite längre fram ungefär 60 meter framför mig. Det är för långt för att kunna skjuta med hagel. Bannar mig själv lite. Stod jag inte helt stilla? Hörde rådjuret mig eller står jag inte riktigt där Bertil menade?

Så här fortsätter dagen. Jag ser rådjuret men det är för långt borta från mig. Bertil däremot skjuter en bock för Norma och taxen blir överlycklig när hon väl får komma fram och lukta. Tänk att det finns så mycket jakt i en så liten hund.

Efter jakten är det dags för sedvanlig grillning och eftersnack. Som afterski men mer afterjakt! Alla plockar fram grillpinnar och korv. Jag tittar mig omkring och tänker att de här männen är så himla snälla och hjälpsamma.

Jag hinner även reflektera över #meetoo och att det inte existerar någon överlägsenhet i det här jaktlaget. Det gör mig varm och glad!

Vill du läsa mer om mina jakter så är här en länk till min webb:

https://www.vandringstjejen.se/jakt/

Ha en skön helg!

/Helena Traneving

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving