Ny utsiktsplats vid Norrvikensjön, Törnskogens Naturreservat

Jag har vandrat 1000-tals mil genom 16 av Europas länder

De länder i Europa jag vandrat i är Sverige, Norge, Danmark, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Liechtenstein, Österrike, Frankrike, Portugal, Schweiz, Italien, Slovenien och Tjeckien.

Känslan och insikten slår mig hårt. Jag har ju för sjutton vandrat i 16 av Europas länder. Bara i Sverige har jag avverkat 1000-tals mil på stigar och små skogsvägar genom att följa till mestadels orangea ledmarkeringar.

Den första vandringen jag skulle göra efter jag fått barn var totalt överdimensionerad. Året var 2001 och jag skulle vandra längs med Upplandsleden. Jag hade fått för mig att jag skulle orka vandra hela sträckan från Barkarby till Ängsjö, en sträcka på ungefär 3 mil.

Det jag inte förstod då är att vandring på stigar som slingrar sig upp och ner för berg tar tid. Idag vet jag att man kan räkna med 3-4 km per timme om man vandrar i lugn takt och tar tid för pauser. En normal vandringsdag tar 6-8 timmar och då tar man sig ungefär 2 mil i den takt som jag och de flesta andra vandrar inräknat lunch och kaffepaus.

Hur gick då den där första vandringen, som faktiskt var uppvärmning inför en stundande topptur till Kebnekaise? Först hade jag jätte problem att hitta Upplandsledens start i Barkarby. Jag fattade ju inte ens att jag skulle leta orangea markeringar.

Jag avbröt själva vandringen i Kallhäll, helt slut och totalt oförberedd. Jag hade inget vatten med mig eftersom jag i min enfald trodde att 3 mil klarar man väl på så där 3 timmar. Men det bästa av allt var att jag lärde mig något! Sedan den dagen har jag lärt mig allt man behöver veta för att orka att vandra långt, länge och i många dagar.

Efter den starten har det som sagt blivit 1000-tals mil på stigar och små grusvägar runtom om i Sverige

Jag har varit uppe på Sveriges samtliga 25 landskaps högsta punkter. Jag har besökt alla Sveriges 29 nationalparker. I juni 2018 tillkom den 30:e nationalparken som jag naturligtvis måste besöka i sommar. Jag har vandrat minst en vandringsled i alla Sveriges 25 landskap. Runt Stockholm, Uppsala, Enköping och Västerås har jag vandrat alla vandringsleder som finns.

Jag har vandrat hela Roslagsleden. Upplandsleden har jag vandrat från starten i Barkarby och befinner mig just nu i Västland strax norr om Tierp. Sörmlandsleden har jag vandrat från starten i Björkhagen. Den leden är lite knepigare att säga exakt var jag befinner mig eftersom den har många anslutningsleder och jag gått både "framlänges och baklänges". Efter lite genomgång av bilder inser jag att jag vandrat rätt många av ledens alla etapper. Nämligen etapp 1-20, 30 och 51-62. Jag har vandrat hela Munkastigen i Bergslagen. Jag har vandrat etapp 8 - 17 av Berslagsleden och saknar endast de norra delarna av leden. Utöver detta har jag som sagt vandrat alla vandringsleder som finns runt Stockholm och Uppsala.

Jag har vandrat mycket i Europa men främst i Schweiz, Frankrike och Italien

 Efter den där första vandringen har det blivit många fler. Jag har packat bilen och kört runt i Europa och vandrat. Främst har jag vandrat i Schweiz, Frankrike och Italien men det har även blivit vandringar i många andra länder. Totalt 14 länder har det blivit sedan den där starten 2001.

Att vandra i alperna är en skön känsla. Där finns den riktigta vandringskulturen där alla vandrar. Det rör sig mest om dagsvandringar eller vandringar mellan olika refugies/hütter. Alla vandringsleder är markerade med gula skyltar och anger tid det tar att ta sig mellan olika punkter. Sträckan bryr man sig inte om eftersom det ofta handlar om många höjdmeter under en vandring. Tid är det viktigaste så man vet om man hinner fram till dagens mål.

Alla vandringsleder är väl markerade och det finns alltid säkerhetsvajer att hålla sig i om man tycker att vandringen skulle bli obehaglig. Att den blir obehaglig lite då och då får man räkna med. Alla vandring sker på hög höjd och det är ofta jag undrat hur i hela fridens namn jag kunnat vandra längs med en bergskam eller upp på en topp.

Den absolut vackraste och mest skrämmande vandring jag någonsin gjort är en "balkongvandring" i Zinal, Valais, Schweiz.

Vandringen gick längs med bergväggen på 2600 meters höjd. Jag passerade ett grusras där en lavin dragit med sig hela bergväggen under våren. Jag passerade ett vattenfall på 2500 meters höjd där enda säkringen för att inte halka ner var en stålvajer att hålla sig i. Jag passerade ett stenras där det helt uppenbart rasat massiva stenblock för bara några dagar sedan. Ett snöparti skulle passeras och nedanför snön stupade berget rakt ner. Här fanns det ingen vajer att hålla sig i. Jag grät mig genom vattenfallet och just då kändes snöpartiet väldigt säkert i jämförelse. När jag idag tittar på bilderna nedan suger det tag i magen igen, precis som det gjorde den där dagen.

Men även krävande och svåra vandringar har sin belöning. Utsikten är magisk och upplevelsen att faktiskt klara av vandringen är belöning nog.

Du hittar alla mina vandringar genom 14 länder på min webb

www.vandringstjejen.se

Ha en skön sommar!

/Helena Traneving

Tillägg: Har uppdaterat bloggen eftersom jag kom på att jag glömt räkna med Polen och Liechtenstein där jag också vandrat. Totalt blir det 16 länder i Europa.

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving

Spännande bäverspaning med barnen

Vi stack inte hemifrån förrän runt 15:00 på lördag eftermiddag. Tanken med hela turen var att prova vår nya husvagn och att testa så att vi alla kan sova gott i den inför sommarens kommande äventyr.

Sedan alla mina vandringar genom åren har jag bra koll på vart det finns fina och lättillgängliga lägerplatser och det var mot en sådan, endast 30 minuter hemifrån vi styrde bilen den eftermiddagen.

Till kvällsmat grillade vi hamburgare och till efterrätt blev det grillad banan med choklad.

Efter maten gick vi på bäverspaning och kunde följa en bävers simtur längs med hela sjön. JÄTTE SPÄNNANDE eftersom det var första gången någonsin som mina bonusbarn såg en livs levande bäver.

Senare på kvällen tände vi en eld i eldstaden som finns vid lägerplatsen och elden värmde gott när vi satt och pratade om allt vi upplevt under kvällen.

På natten sov vi alla fantastiskt bra i vår husvagn som nerbäddad blir en 180 cm bred säng.

På söndagen vandrade vi en bit på en vandringsled som finns i området. Det blev mer undersökning av bäverspår eftersom vi passerade flera träd som bävern fällt. Min bonusson plockade på sig lite spån som han ville spara så vi har bra tändmaterial till nästa gång vi ska göra eld.

Under vår vandring passerade vi ett avverkningsområde där mina bonusbarn hittade bitar från fällda träd som de använde när de byggde ett torn.

Sixten hittade två fina plattor från träden där man tydligt ser årsringarna. Efter hemkomst blev en av plattorna en sköld och det tillverkades även ett svärd av en gammal träbit.

Enligt mina bonusbarn var detta den bästa semester de någonsin varit på. Det är verkligen ett bra betyg och lovar gott inför sommarens äventyr. Deras lovord visar även att man inte behöver så avancerade resor med barn för att de ska tycka att livet är fantastiskt. Det är tiden man spenderar tillsammans som är viktig, inte hur mycket resan kostar eller hur långt man reser.

Vad brukar du hitta på för spännande med dina barn eller barnbarn? Berätta gärna i kommentaren!

Vill du se fler bilder från vår bäverspaning så kan du gå in på min webb; https://www.vandringstjejen.se/baversafari-pa-bogesundslandet/

Ha en fortsatt fin dag!

/Helena

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving

Vandring 11,6 km rundslinga Norrviken - Järvafältet - Norrviken

En 11,6 km rundtur med taxen Norma

Start Norrviken Station - Bögs gård - Fäboda - viby - Slut Norrviken Station

Min Sambo Fredrik jobbade denna helgen så då blev det perfekt vandringstid för mig och Norma. Jag har varit sjuk från 14 februari fram till 28 mars och börjar äntligen känna mig frisk igen. Det har varit en seg vinter med mycket förkylning och influensa. Detta var en så kallad "känna efter om jag funkar vandring".

Jag och taxen Norma startade vår vandring vid Norrviken Pendelstation och vandrade förbi Norrvikenskolan mot brandstationen och sjön Ravalen.

Istället för att följa sjön hela vägen runt valde vi idag att gå vidare mot Bögs Gård för att sedan vika av på grusvägen som går mot Fäboda Gård. Solen värmde gott men det var fortfarande mycket is på vägarna och stigarna i skogen.

Framme vid Fäboda Gård stannade vi en kort stund vid lägerplatsen för att dricka lite kaffe. Jag gillar verkligen lägerplatsen vid Fäboda Gård. Det finns nästan alltid gott om ved i vedlåren.

Efter fikat vandrade vi vidare mot Viby och Runbacka Skolan. Väl framme vid skolan var jag trött. Orken tog verkligen tvärslut. Som om någon tagit all kraft jag haft i kroppen och gett den till någon annan. Så har min vinter varit. Utan ork och mycket sjuk.

Jag satte mig ner och vilade en stund på en bänk vid skolan.

Solen värmde gott och jag funderade ett tag på om jag kunde ringa någon som skulle kunna köra mig hem sista biten. När jag vilat ett tag så kändes allt lite bättre igen. Jag och Norma vandrade vidare genom Viby ner mot Norrvikens Station.

Efter 11,6 km var vi hemma igen. Nu var vi båda jätte trötta och la oss för att vila en stund i soffan innan maten.

Jag kan varmt rekommendera denna runda eftersom det är lätt att ta sig till pendelstationen i Norrviken. Rundan kan göras längre eller kortare om man så vill. Järvafältet har mängder med stigar och vägar.

På min www.vandringstjejen.se finns karta över turen, fler bilder och tips på andra vandringar i Sollentuna eller resten av Sverige.

Länk till just den här turen: https://www.vandringstjejen.se/rundtur-norrviken-jarvafaltet-norrviken-11-6-km/

Må gott!

/Helena Traneving

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving

Decemberjakt 2017 - En nykläckt jakttjejs tankar

Vi tar bilen till jaktmarken strax utanför norra Stockholm. Väl där möter resten av jaktlaget upp. Det är kallt, runt nollan när vi kliver ur bilen. Det ryker ur min mun när jag andas och jag drar snabbt på mig min varma jaktjacka. Jag gillar verkligen inte att frysa!

Vår tax Norma gnäller där bak i bilen. Hon låter som en liten fågelunge, liksom kvittrar bara så där som taxar kan göra. Hon vet precis var som är på gång.

I baksätet står min jaktväska fylld med allt jag behöver för en dag i skogen med jaktlaget. Jag tar fram min radio och knappar in den pilotton vi alltid använder här. Mina skyddslurar krånglar men till slut får jag in sladden och kopplar lurarna till radion. Min sambo ler sitt underbara leende mot mig där från andra sidan bilen under tiden han också fixar med sina prylar. Så tyst vi kan stänger vi bildörrarna och ansluter de andra i jaktlaget.

Jag kramar om de underbara männen i jaktlaget. De här som lär mig allt jag behöver veta för att bli en skicklig jägare. Alla skojar friskt med varandra precis som det brukar vara innan Bertil, som är jaktledare, börjar dela ut jaktpassen.

Jag blir tilldelad passet vid rishögen, uppe på berget och sedan snävt in till höger. Det är ett bra pass. Här passerar alltid rådjuren någon gång under jakten. Bertil och alla andra i jaktlaget kan den här jaktmarken innan och utantill. Jag känner spänningen och värmen stiga inom mig. De här männen som bara vill mig väl och ger mig bra pass för att jag ska lyckas skjuta mitt första rådjur.

Bertil är så gullig. Efter utdelning av passen tar han mig lite åt sidan. Berättar att jag ska gå upp från sidan så inte mina spår tvärar över den stig rådjuren brukar ta. Han ger mig en klapp på axeln och säger att idag så händer det.

Jag slänger en blick åt min sambo som nickar glatt och uppmuntrande. Tänker att jag har sådan tur. Tänk att just vi två, min sambo och jag, hittade varandra. Mer hinner jag inte tänka innan det är dags att hoppa in i bilen igen för att köras ut mot mitt pass.

Jag är nervös. Tänk om det är idag det händer. Att just idag blir det jag som får närkontakt med vilt. Jag går upp för stigen precis som Bertil sagt åt mig att göra. Ser djurstigen som Bertil pratade om och väljer att gå in i skogen lite innan stigen för att inte avge min doft.

Jäklar. Kissnödig! Det är alltid så för mig. Kissnödig när det är som mest olämpligt. Suck! Väljer att gå tillbaka och kissa lite längre bort från passet. Det är säkert ingen bra lösning det heller men vad ska jag göra?! Nöden har ingen lag.

Går in på mitt pass och ställer upp min ryggsäck med inbyggd pall. Jag rapporterar till resten av jaktlaget att jag är på plats. Laddar bössan med två patroner hagel, slår ihop bössan och känner så säkringen är tillbakadragen. Jag darrar till. Är nervös. Det känns som att idag är dagen då det händer.

Allt är så tyst här ute i naturen. Jag älskar verkligen tystnaden. Det är en mild förvinter och några fåglar sjunger strax bakom min rygg. Fåglarna har i alla fall accepterat att jag står här i deras skog.

I radion hör jag min sambo Fredrik säga att taxen är släppt, att hon väcker och att hon är på väg i riktning mot mitt pass. Tar ett stadigare tag om min bössa. Lyssnar och nu hör jag Normas ljusa skall. Hon driver, det hörs på skallet. Jag hör hur Normas skall kommer närmre och närmre. Känner pulsen bulta innanför mitt underställ. Är nervös och spanar åt det håll jag hör Normas skall. Nu ser jag rådjuret. Det passerar mitt pass lite längre fram ungefär 60 meter framför mig. Det är för långt för att kunna skjuta med hagel. Bannar mig själv lite. Stod jag inte helt stilla? Hörde rådjuret mig eller står jag inte riktigt där Bertil menade?

Så här fortsätter dagen. Jag ser rådjuret men det är för långt borta från mig. Bertil däremot skjuter en bock för Norma och taxen blir överlycklig när hon väl får komma fram och lukta. Tänk att det finns så mycket jakt i en så liten hund.

Efter jakten är det dags för sedvanlig grillning och eftersnack. Som afterski men mer afterjakt! Alla plockar fram grillpinnar och korv. Jag tittar mig omkring och tänker att de här männen är så himla snälla och hjälpsamma.

Jag hinner även reflektera över #meetoo och att det inte existerar någon överlägsenhet i det här jaktlaget. Det gör mig varm och glad!

Vill du läsa mer om mina jakter så är här en länk till min webb:

https://www.vandringstjejen.se/jakt/

Ha en skön helg!

/Helena Traneving

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving