Rundtur på Järvafältet i Sollentuna - 6 km

22 april vandrade jag och vår gravida tax Norma 6 km på Järvafältet.

Vi parkerade bilen vid parkeringen som ligger precis vid Fäboda Gård (Viby, Norrviken, Sollentuna) och gick grusvägen i riktning mot Översjön. Vi följde markeringarna för Järvaleden eftersom den går så fint längs med Översjön.

Vi tog det lugnt. Stannade och drack kaffe vid Översjön. Norma fick stanna och lukta på våren.

Utmed Översjön passerade vi ett träd där man tydligt såg spåren efter bäverns tänder. Så härligt med VÅR även om de säger att våren kom ovanligt tidigt det här året.  

Tänkte att det var bäst att ta det lugnt med taxen nu när hon väntar valpar och är i V5. Norma  är rätt mycket slöare än vanligt. Det här var nog precis vad hon orkade med för när vi kom hem så slocknade hon på gräsmattan i solen.

Vi hade härligt väder med strålande sol och +17 grader

Vill du se fler bilder eller en film jag spelade in när jag och Norma fikade vid Översjön så är det bara att följa länken här: https://www.vandringstjejen.se/rundtur-faboda-6-km-jarvafaltet-sollentuna/

www.vandringstjejen.se

/Helena

#vandra #hike #vandringstjejen #sweden #kolmilansnorma

Räkna älgbajs, har du gjort det någon gång?

Det var i alla fall det vi ägnade lördagen (april 2019) åt tillsammans med jaktvänner.

Jägare ska räkna älgens bajs

Obligatorisk räkning av älgbajs gör man för att få bättre koll på älgstammen. Alla älgskötselområden inventerar sitt område för att ta reda på hur många bajshögar och på så vis även hur många älgar det verkligen finns i skogarna.

Redan i höstas räknade vi bajs för första gången. Vi fick en karta med ett antal punkter som skulle letad upp och sedan mätas ut med en radie på ungefär 20 meter. Inom den radien skulle vi räkna antal bajshögar. I vårt jaktvårdsområde har vi ungefär 200 meter mellan de olika pinnararna där vi ska räkna bajs. En älg skiter ungefär 16,6 gånger per dygn och genom att räkna antal bajshögar på detta sätt ska länsstyrelsen kunna sammanställa hur mycket älg vi har, både lokalt och regionalt för att kanske så småningom också kunna sammanställa nationellt.

Eftersom vi jägare till stora delar är naturromantiker och vill ha viltrika skogar, så är ju det här bara positivt. Det innebär att vi får ett kvitto tillbaka på att vi kan skjuta si och så många älgar och rådjur. Och det är åt bägge hållen, både så att vi inte skjuter för mycket men också så att vi inte skjuter för lite.

Spillningsräkningen går till så att varje älgskötselområde måste städa av en yta på 100 kvadratmeter. Där räknar man hur många högar man hittar. När jag räknar så städar jag samtidigt av området. Så rent praktiskt så får jag helt enkelt ta i älgskiten.

Vad gör man av bajset man plockar bort? Det kastar jag utanför det här området. Sedan förs detta in i ett excel-ark och då kan man också se hur mycket älg vi har på 1.000 hektar. Då får man en ganska god koll på hur älgstammen ser ut.

I lördags var det dags att ännu en gång ta oss ut till räkningspunkterna. Förra gången letade vi oss fram med hjälp av karta. Denna gång var det lättare att hitta punkterna eftersom vi märkt ut dem med waypoints på våra gps:er. Vi hittade totalt 4:ra bajshögar fördelat vid olika pinnar. I höstas hittade vi bara 1 bajshög.

Våra hundar Zingo och Norma fick följa med ut i skogen och de tyckte som vanligt att skogsturer är det bästa som finns.

Efter räknandet blev det en lägereld och grillad korv tillsammans med de andra i jaktlaget.

Här nere har jag spelat in en video som förklarar hur jag gjorde när jag räknade älgbajs.

Här är en länk till min webb www.vandringstjejen.se där du kan läsa om jakt samt alla 1000-tals vandringar jag gjort.

Ha en trevlig dag!

Helena, Fredrik och hundarna :)

Vilken grej det har blivit av mitt äventyr 2013 - "En utematt i månaden under ett år"

Ni som hängt länge här på Utsidan kommer säkert ihåg 2013 när jag och mitt ex drog igång vårt äventyr "En utenatt i månaden under ett år".

Trodde faktiskt aldrig i min vildaste fantasi att så många skulle göra samma äventyr som jag gjorde 2013!

Nu har det gått 6 år sedan äventyret och livet för mig ser helt annorlunda ut än det gjorde då (allt bara till det bättre)!

Men då, 2013 när jag gjorde mitt äventyr, så upp uppmärksammades det av både radio och tidningar. Många  här på Utsidan följde mina strapatser och olika äventyr för att få ihop hela året.

Året efter mitt avslutade projekt startades en grupp på Facebook "en utenatt i månaden" av min numera vän Jan efter att han i sin tur läst om mitt äventyr/projekt.

Facebookgruppen har idag över 3000 medlemmar. Medlemmarna i gruppen är oftast mitt upp i sitt äventyr att försöka få till alla 12 månaderna. En del lyckas, andra har svårt och missar en eller ett par månader. Vissa i gruppen kör på år efter år och har gjort hela grejen till en livsstil.

Det finns även en facebookgrupp i samma ämne där endast tjejer får vara medlemmar. Många tjejer är rädda för att vara själva i skogen och genom facebookgruppen kan de skapa gemensamma event och inspirera varandra. Är du tjej och vill bli medlem så hittar du den gruppen här: https://www.facebook.com/groups/2001692550070920/chats/

Det är väl just det här alla mina blogginlägg här på utsidan och min webb www.vandringstjejen.se handlar om. Att inspirera andra och att få andra att förstå att utelivet inte är så krångligt som många tror. 

Vill du läsa om mina uppmärksammande övernattningar 2013, få tips på vad man kan göra eller hitta fina platser för övernattning så följ länken här nedan. https://www.vandringstjejen.se/en-utenatt-i-manaden-2013-adventure-nights-2013/

Annars hittar du mig på instagram under https://www.instagram.com/vandringstjejen/

/Helena

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen

Ny utsiktsplats vid Norrvikensjön, Törnskogens Naturreservat

Jag har vandrat 1000-tals mil genom 16 av Europas länder

De länder i Europa jag vandrat i är Sverige, Norge, Danmark, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Liechtenstein, Österrike, Frankrike, Portugal, Schweiz, Italien, Slovenien och Tjeckien.

Känslan och insikten slår mig hårt. Jag har ju för sjutton vandrat i 16 av Europas länder. Bara i Sverige har jag avverkat 1000-tals mil på stigar och små skogsvägar genom att följa till mestadels orangea ledmarkeringar.

Den första vandringen jag skulle göra efter jag fått barn var totalt överdimensionerad. Året var 2001 och jag skulle vandra längs med Upplandsleden. Jag hade fått för mig att jag skulle orka vandra hela sträckan från Barkarby till Ängsjö, en sträcka på ungefär 3 mil.

Det jag inte förstod då är att vandring på stigar som slingrar sig upp och ner för berg tar tid. Idag vet jag att man kan räkna med 3-4 km per timme om man vandrar i lugn takt och tar tid för pauser. En normal vandringsdag tar 6-8 timmar och då tar man sig ungefär 2 mil i den takt som jag och de flesta andra vandrar inräknat lunch och kaffepaus.

Hur gick då den där första vandringen, som faktiskt var uppvärmning inför en stundande topptur till Kebnekaise? Först hade jag jätte problem att hitta Upplandsledens start i Barkarby. Jag fattade ju inte ens att jag skulle leta orangea markeringar.

Jag avbröt själva vandringen i Kallhäll, helt slut och totalt oförberedd. Jag hade inget vatten med mig eftersom jag i min enfald trodde att 3 mil klarar man väl på så där 3 timmar. Men det bästa av allt var att jag lärde mig något! Sedan den dagen har jag lärt mig allt man behöver veta för att orka att vandra långt, länge och i många dagar.

Efter den starten har det som sagt blivit 1000-tals mil på stigar och små grusvägar runtom om i Sverige

Jag har varit uppe på Sveriges samtliga 25 landskaps högsta punkter. Jag har besökt alla Sveriges 29 nationalparker. I juni 2018 tillkom den 30:e nationalparken som jag naturligtvis måste besöka i sommar. Jag har vandrat minst en vandringsled i alla Sveriges 25 landskap. Runt Stockholm, Uppsala, Enköping och Västerås har jag vandrat alla vandringsleder som finns.

Jag har vandrat hela Roslagsleden. Upplandsleden har jag vandrat från starten i Barkarby och befinner mig just nu i Västland strax norr om Tierp. Sörmlandsleden har jag vandrat från starten i Björkhagen. Den leden är lite knepigare att säga exakt var jag befinner mig eftersom den har många anslutningsleder och jag gått både "framlänges och baklänges". Efter lite genomgång av bilder inser jag att jag vandrat rätt många av ledens alla etapper. Nämligen etapp 1-20, 30 och 51-62. Jag har vandrat hela Munkastigen i Bergslagen. Jag har vandrat etapp 8 - 17 av Berslagsleden och saknar endast de norra delarna av leden. Utöver detta har jag som sagt vandrat alla vandringsleder som finns runt Stockholm och Uppsala.

Jag har vandrat mycket i Europa men främst i Schweiz, Frankrike och Italien

 Efter den där första vandringen har det blivit många fler. Jag har packat bilen och kört runt i Europa och vandrat. Främst har jag vandrat i Schweiz, Frankrike och Italien men det har även blivit vandringar i många andra länder. Totalt 14 länder har det blivit sedan den där starten 2001.

Att vandra i alperna är en skön känsla. Där finns den riktigta vandringskulturen där alla vandrar. Det rör sig mest om dagsvandringar eller vandringar mellan olika refugies/hütter. Alla vandringsleder är markerade med gula skyltar och anger tid det tar att ta sig mellan olika punkter. Sträckan bryr man sig inte om eftersom det ofta handlar om många höjdmeter under en vandring. Tid är det viktigaste så man vet om man hinner fram till dagens mål.

Alla vandringsleder är väl markerade och det finns alltid säkerhetsvajer att hålla sig i om man tycker att vandringen skulle bli obehaglig. Att den blir obehaglig lite då och då får man räkna med. Alla vandring sker på hög höjd och det är ofta jag undrat hur i hela fridens namn jag kunnat vandra längs med en bergskam eller upp på en topp.

Den absolut vackraste och mest skrämmande vandring jag någonsin gjort är en "balkongvandring" i Zinal, Valais, Schweiz.

Vandringen gick längs med bergväggen på 2600 meters höjd. Jag passerade ett grusras där en lavin dragit med sig hela bergväggen under våren. Jag passerade ett vattenfall på 2500 meters höjd där enda säkringen för att inte halka ner var en stålvajer att hålla sig i. Jag passerade ett stenras där det helt uppenbart rasat massiva stenblock för bara några dagar sedan. Ett snöparti skulle passeras och nedanför snön stupade berget rakt ner. Här fanns det ingen vajer att hålla sig i. Jag grät mig genom vattenfallet och just då kändes snöpartiet väldigt säkert i jämförelse. När jag idag tittar på bilderna nedan suger det tag i magen igen, precis som det gjorde den där dagen.

Men även krävande och svåra vandringar har sin belöning. Utsikten är magisk och upplevelsen att faktiskt klara av vandringen är belöning nog.

Du hittar alla mina vandringar genom 14 länder på min webb

www.vandringstjejen.se

Ha en skön sommar!

/Helena Traneving

Tillägg: Har uppdaterat bloggen eftersom jag kom på att jag glömt räkna med Polen och Liechtenstein där jag också vandrat. Totalt blir det 16 länder i Europa.

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving