Bergsklättning i närområdet med en 8-åring

I vår familj gillar vi att hitta på äventyr i närområdet. Vi brukar kalla oss "Äventyrsfamiljen" på min hemsida www.vandringstejen.se

Idag har jag och Sixten 8 år klättrat i berg

Toppen av en fornborg var målet för dagen. Vi passade på att klättra i berg under tiden som min sambo Fredrik och min sambos dotter Ida jagade rådjur med vår tax Norma. De befann sig i samma område som vi och Norma sprang förbi oss på toppen två gånger under tiden vi var där uppe.

Vi valde at ta den svåra vägen upp. Du vet den där vägen där man måste klättra över stora stenbumlingar för att komma upp till toppen.

På vägen upp för berget hittade vi en grotta som Sixten provade.

På toppen av berget hängde ett gammalt träd ut över stupet

Vi hittade en geocache även om vi inte har appen. Sixten gjorde fyndet bakom ett stenblock nästan framme vid toppen. Vi gjorde en notering i boken och Sixten kolla in alla fina skatter som fanns i burken.

Vi samlade skräp på toppen. Någon hade ätit lunch där och sedan slängt pappkartonger & burkar i naturen. Det tyckte varken jag eller Sixten om.

Sixten ska bli arkeolog när han blir stor

På toppen hittade vi även fina stenar och olika mossa. Sixten ska bli arkeolog när han blir stor så vi undersöker allt väldigt noga. Vi hade med en kikare upp på toppen och där spejade vi efter båtar och svampjägre. 

När vi kom fram till bilen inväntade vi Fredrik och Ida som släppt taxen Norma på drev. Sixten var trött och undrade när de tänkte komma. När vi satt där på bilens stötdämpare började det regna. Vi som skulle grilla korv när övriga familjen kom tillbaka. Inte bra!

En väldigt skön dag i skogen med sambo ❤️ och bonusbarn. Korven åt vi hemma eftersom regnet bestämde sig för att vräka ner!

Vill du se fler bilder från vår klättring så är det bara att klicka dig vidare här: http://www.vandringstjejen.se/aventyr-med-barn/

/Helena Traneving (och Sixten 8 år)

#vandringstjejen #aktivfamilj #äventyrsfamiljen #gneis

Spännande vildsvinsjakt med familjen som publik - artikel i tidningen Svensk Jakt

Under mellandagarna (jul/nyår 2016) var jag, min sambo och hans två barn ute med jaktlaget för att jaga vildsvin.

Vi hade redan innan avfärd hemma bestämt att jag och Sixten (7 år) skulle placeras lite utanför jakten men på en höjd där vi kunde ha god möjlighet att se själva jakten.

Ida skulle följa med Fredrik till det pass han/de kom att tilldelas.

Bertil, som är jaktledare, började med att dela ut de olika passen till alla i jaktlaget. Sen visade han mig och Sixten vart vi skulle stå. Vi blev placerade på en höjd invid en gles liten fin björkskog där vi fick perfekt utsikt över en stor del av jakten.

Via radion kunde vi sedan höra hur Magnus släppte sin hund Casper. Idag var det nämligen Magnus hund Casper som skulle vara med och leta rätt på vildsvinen åt oss.

Jag kan väl lugnt säga att Sixten inte var speciellt intresserad av jakten utan började precis som vanligt att leta efter fin mossa, stora pinnar, fina stenar osv. Efter ungefär 30 minuter var han rejält uttråkad och frågade om han fick klättra i trädet som stod precis på kanten till den lilla höjd vi var tilldelad.

Jag tvekade inte en sekund utan uppmuntrade honom tvärtom att klättra i trädet. På så sätt hade jag full kontroll över vart han var. Sixten klättrade högre och högre upp i trädet. Faktiskt ända upp i trädets topp.

Sixten tjoade, ropade och försökte få sin pappas uppmärksamhet eftersom han uppe från trädets topp lyckats få syn på honom ca. 50 meter bort där han stod på pass. Jag kunde riktigt höra hur min sambo blev mer och mer störd på Sixten som inte var tyst. Det är ju faktiskt så att man ska vara riktigt tyst vid en jakt, inte tjoa och skrika, för att lyckas få se ett djur eller över huvudtaget få skjuta ett djur.

När Sixten suttit fem minuter i trädet kom det ett vildsvin lugnt gående in i björkdunget från höger. Det satte sig ner ungefär 30 meter från mig och Sixten. Där satt grisen sedan och tittade på spektaklet där Sixten klättrade i träd, kastade pinnar mot det och försökte locka den att komma ännu närmre oss så Sixten skulle kunna få klappa grisen.

Jag meddelade jaktlaget att nu hade vi minsann en gris mitt framför oss som satt och stirrade på oss. Vart var alla??? Vart var Casper (hunden)???

Efter 15 minuter tröttnade grisen på att titta på mig och Sixten. Den la sig ner vid en stubbe och vilade. Ungefär då kom Casper sättande och började skälla på grisen som lugnt låg kvar.

Via radion fick min sambo, som var stod på pass närmst oss, tillåtelse att försöka smyga sig in för att skjuta grisen.

Både jag, Sixten och Casper tyckte att allt tog väldigt lång tid. Casper tittade och tittade på mig och Sixten som om han undrade varför vi inte kom till honom och sköt den där grisen. Casper kunde ju inte veta att vi, som var de som såg hur duktigt han var, inte hade något vapen med oss.

Efter ungefär 10 minuter till hade Fredrik och Ida lyckats smyga sig fram till mig och Sixten. Jag kan nog nämna att Sixten under tiden skuttat ner från trädet och börjat kasta pinnar mot Casper och grisen, ropade på grisen att resa sig samt "fiskade gris" med en lång pinne.

Väl framme vid oss lämnades en frysande och gråtande Ida av till mig innan Fredrik fortsatte smyga mot grisen. Jag råkade nog nämna för Fredrik att det inte var så noga med det där smygandet för den här grisen bryr sig inte om man ropar eller kastar pinnar mot den. Tror inte riktigt han hörde mig utan smög vidare mot grisen.

Under tiden försökte jag trösta Ida och få henne att röra på sina förfrusna tår. Jag bad Sixten vara lite tystare för att "det ska man vara när man jagar annars får man inte se något djur". Jag satte Sixten på mitt ena knä. Höll om frusna Ida och lyckades plocka upp mobilen och filma hela Fredriks jakt på grisen.

Så här efteråt inser jag att Fredrik nog upplevde rätt stor press på sig när han skulle skjuta det där vildsvinet. För skjuta vildsvinet lyckades han med. Trots att ett barn grät stora krokodiltårar och det andra barnet sjön en egen påkommen grissång högt och ljudligt.

Grisen föll på första skottet med familjen som publik!

Förutom den gris som Fredrik fällde så sköt även Björn en galt på ungefär 70 kilo. 

När jakten var över var det dags för sedvanlig eld och grillad korv. Dagens ämne var naturligtvis den konstiga grisjakten. Alla var överens om att detta var det konstigaste de varit med om på länge.

Vår jaktledare Bertil Nilsson tyckte att det var en så märklig händelse att han skrev en artikel om händelsen som publicerades i tidningen Svensk Jakt mars 2017.

Hela artikeln som Bertil skrev kan du läsa på min hemsida Vandringstjejen.

/Helena Traneving

Tycker du det är svårt att komma ut i naturen med barnen?

Man behöver faktiskt inte känna så. Det går utmärkt att vandra med yngre barn. Med mindre barn kan man göra korta dagsturer.

Första vandringen alla mina barn var med på. Min yngsta (Amanda) är här 6 år gammal.......

Den första vandring jag gjorde med alla mina 4ra barn (två egna och två bonus) var, som jag skrev i ett tidigare inlägg, i Grövelsjön in till Norge. Då var min dotter, som är yngst, 6 år gammal.

Vi delade upp oss i två grupper. Amanda åkte båt över sjön med mig och all packning. Mitt ex vandrade fram till Sylen med våra söner, som vid tillfället var 11 år, 10 år och 8 år.

Här är min yngsta, Amanda 7 år, på vandring i Dalarna....

Här är Amanda 12 år gammal på vandring vid Njupeskär.......

Denna vandring gav mersmak åt våra barn och sedan den gången har vi gjort otaliga vandringar, alla 6 familjemedlemmar tillsammans. Har du några funderaringar över vandringar med barn? Fråga på! ;)

Här är Amanda 17 år på vandring i Österrike. Äntligen mogen för riktiga toppbestigningar......

I somras gjorde Amanda och jag många gemensamma vandringar och tältnätter. Hon har fått med sig vandring och tältnätter i blodet. Visst fanns det en period när hon verkligen inte ville följa med ut (runt 15-16 år) men hon är idag den av mina barn som verkligen gillar utelivet.

Roligt att idag ha lyckats forma en perfekt vandringskompis!

Nu är Amanda en ung vuxen tjej på 21 år.....

Nu är det dags för nya bonusbarn att få följa med ut och lära sig allt om friluftsliv och vandringar.

Hela min fina familj, sambo och hans två barn.....

I somras började vi små korta vandringar. Vi åt lunch ute minst två gånger i månaden hela hösten och vintern.

Mina bonusbarn Ida och Sixten......

Till helgen är det dags igen för en utehelg med mina bonusbarn och min sambo.

/Helena Traneving

Vandring med små barn från Grövelsjön in i Norge

Första gången jag vandrade med småbarn var 2002

De små barnen på bilderna är idag 26, 25, 24 och 21 och hela min livssituation ser annorlunda ut. Idag är jag sambo med Fredrik och bonusmamma till hans två barn som är 8 och 12 år gamla. Mina egna är idag utflugna och min minsta lämnade hemmet för egen bostad i somras.

Vandringen jag gjorde 2002 startade och slutade vid Grövelsjön i Dalarna. För att underlätta vandringen för små barn tar man båten från Grövelsjön till Sylen. 

Jag, Tobias, Amanda, Rasmus och Jeppe

Dag 1

1.a dagen vandrade mitt ex med våra tre pojkar ca. 9 km från Grövelsjön till Sylen. Den dagen tog Amanda (6 år) och jag båten över sjön för att bespara Amanda från en vandringsdag.

Jag och Amanda hade med oss tälten och maten på båten över sjön och mitt ex och pojkarna hade endast med sig dagpackning.

Amanda och jag hjälptes åt att resa de två tälten och fixa med sovsäckar tills de andra var framme vid Sylen. Det var ett precis lagom stort första dags äventyr för Amanda. 

Dag 2  

2:ra dagen vandrade vi alla 6 från Sylen till Rönnsjön som ligger i Norge, en sträcka på ca. 5,5 km.

Vi tog god tid på oss och tittade på renarna som vi mötte under vandringen. Vi åt lång lunch och det var på denna vandring våra killar började med sina toppbestigningar.

Under lunchen sprang våra två äldsta och mitt ex upp på toppen Sylvola 1040 m.ö.h. Killar i den ålder (11 och 10 år gamla) har så mycket extra spring i benen.

Tyvärr har jag ingen toppbild från den toppen men sedan den gången har de fyra barn sprungit upp på ett stort antal toppar över 1000 meter. Alla toppar har bestigits självmant och ofta på egna initiativ under tiden en lunch eller middag har lagats.

Väl framme vid Rönnsjön tältade vi på södra sidan, precis där de små stugorna ligger.

När jag idag tittar på bilderna inser jag att vi hade urusla tält. Alla tre grabbarna trängde ihop sig i ett tält från Rusta. Vi hade tur. Det var strålande sol hela vandringen. Jag kommer också håg att vi panikköpte plasttallrikar och bestick på ICA i Idre by. 

Dag 3

3:e dagen vandrade alla 6 tillbaka till Sylen och tog alla gemensamt båten tillbaka till Grövelsjön.

/Helena Traneving

Karta över vandringen finns på min hemsida Vandringstjejen:

http://vandringstjejen.webnode.se/ronnsjon-norge/

https://www.facebook.com/vandringstjejen/

instagram: @helenatraneving

Fin is för långfärdsskridskor på Norrvikensjön i söndags

Äntligen kom inlägget på facebook....

Facebookgruppen "Norrvikens Sjöisbana" har mätt tjockleken och åkt hela banan på sjön med mer än godkänt resultat. Ett tips är att gå med i fabcebookgruppen eftersom det där ständigt läggs ut nya israpporter.

Det är äntligen tillräckligt med tjock is för att jag ska vilja ge mig ut på sjön med sambo och barn.

Ida, Fredrik och Sixten på is som var blank som ett parkettgolv....

Området runt jästfabriken är som vanligt öppet men man har märkt upp området med granruskor efter att en åkare plurrat där under lördagen (åk gärna ännu längre ut än granriset visar om du vill slippa vinterbad).

I söndags var jag och min sambo Fredrik, Sixten och Ida ute på sjön hela förmiddagen inklusive lunch.

Lite suddig bild på mig och min sambo Fredrik.....

Isen var jätte fin! Som ett parkettgolv eller en dansbana, som Sixten sa. Bor du i Stockholm så kan vi varmt rekommendera en tur på isen om vädret fortsätter vara kallt. 

Vi startade vår tur från Norrvikenbadet och åkte först upp mot uthyrningen och serveringen kallad Skridskotullen.

Skridskotullen är start och målplats för många som åker på sjöisbanan och ligger vid Norrvikens IP. Vid Skridskotullen hyr de ut långfärdsskridskor, säljer korv, kaffe, bullar, varm saft med mera. De erbjuder även slipning av skridskor.

Hela vägen mot Skridskotullen hade vi motvind men så fort vi vände nere vid sjöändan fick vi medvind.

Vi stannade lite längre fram för att laga lunch ute på  stormköket. Det blev pasta med chili con carne. Väldigt gott tyckte barnen!

Ida och Sixten väntar på att maten ska bli klar....

Nu hoppas vi bara att det kalla vädret håller i sig till nästa helg så vi åter kan ta en tur på sjön!

En karta över sjöisbanan på Norrvikensjön.....

Har du själv åkt långfärdsskridskor i helgen?

/Helena Traneving

http://vandringstjejen.webnode.se/

https://www.facebook.com/vandringstjejen/