Det sa ”poff” och sen sjönk ena lungan snabbt ihop som en liten urvriden disktrasa. Smärtan fick mig att kippa efter andan, en anda som inte var lätt att hålla eftersom luften gick rakt igenom.
Innan jag fortsätter ska jag först ”ursäkta” mig lite för att jag varit så frånvarnade här en tid. Mitt Utsidande har släpat efter. Plötsligt inser man att man inte hänger med. Altför många fina artiklar och blogginlägg ligger olästa. Ett styng av dåligt samvete smyger sig på.
Men nu har jag fått tid, massor av tid, till att bläddra bakåt och läsa igenom era äventyr och funderingar. Tid att i drömmarna slå följe med er genom klafsiga videsnår, över vindpinade fjällhedar och längs med spångade leder i vackra naturreservat. Jag får ”tjuvlyssna” på ljudet från blixtlåsen i era tält och gasbrännarnas väsande. Får följa era vägval och era reflektioner över landskapets växlingar, känna regnvätan krypa in under kläderna och lusten att se vad som finns bakom nästa krön.
Tid till detta har jag nu fått massor av eftersom jag ligger i en sjuksäng. Fjättrad som en medeltida straffånge med en gummislang genom bröstkorgen kopplad till en vakuumsug i väggen bakom har jag en rörelsevidd på 1,5 meter och dagarna blir lååååånga. Ena lungan brast. Spontan Pneumothorax heter det visst och som en slags tröst så drabbar det främst unga, långa, smala och vältränade män. Pumpen ska hjälpa till att spänna ut lungan tills hålet förhoppningsvis självläker. Men det tar tid. Eller ger tid. Tid att läsa, skriva…..och rita.
Undrar vad det är för något i det där smärtstillande medlet som de pumpar i mig.
Men har detta något som helst med friluftsliv att göra? Är det något att blogga på Utsidan om? Kanske. Några dagar innan det hände var jag med en kompis på en dags havskajakpaddling. Med start i Hamburgsund paddlade vi oss i sicksack genom skärgården upp mot Grebbestad. Vädret var fantastiskt fint. Förutsättningarna var de bästa tänkbara. Vattnet lugnt, solen lyste. Trutarna seglade runt oss och vi såg en säl på håll. Tången böljade drömskt i havets regelbundna hävningar. Det var en underbar dag, inget snack om saken. Men jag är ingen van paddlare. Jag var ärligt talat helt slut efteråt.
Möjligen. Kanske. Det är en helt egen teori, att ansträngningen i bröstmuskulaturen i kombinationen med vridmomentet vid paddlingen och påfrestad andning gav en utmattningsskada på lungan. En skada som efter några dygn brast, bara sådär, medans jag låg och sov (jag vaknade av ”poffet”).
Men läkarna tittar skeptiskt på mig när jag lägger fram teorin och det behöver inte alls ha ett sammanhang. Så jag får nog erkänna att jag mest skriver om det för att få några tröstande ”tyck synd om” och ”krya på dig”-kommentarer där jag ligger nedbäddad mellan lakan från Tvätteriet i Västra Götalandsregionen och längtansfullt tittar ut genom fönstret där de blånande bergen på Glaskogen skymtar i horisonten.
Mörksuggor ser man inte så ofta nuförtiden.
Stackare! Jag hoppas verkligen att din skada INTE är friluftsrelaterad. Det vore FÖR hemskt. Jag föreställer mig dock att unga, långa, smala och vältränade män har gott läk-kött. Krya på dig!
Tack ska du ha. Unga, långa, smala och vältänade. Just nu känns det som om bara långa stämmer in när fötterna sticker utanför sängkanten. De tre andra kriterierna känns väldigt långt borta. Jag hoppas verkligen också att skadan inte har med friluftslivet att göra. Jag hoppas att den inte har med någonting att göra utan att det verkligen bara är "spontan". En gång och aldrig mer och att jag ska kunna fortsätta ungefär som förut. Men visst kommer jag att under lång tid att känna efter väldigt så fort jag ska ta i lite extra. Läkaren har redan avrått mig från aktiviteter som djupdykning och fallskärmshoppning men det har jag ju inte ägnat mig åt tidigare heller.
Håll ut o krya på dig ! Fina teckningar och den första får mig genast att tänka på en av de böcker jag nu läser, fråga mig inte varför. "Mästaren och Margarita" av Bulgakov. En vansinnigt rolig bok, mkt fantasi, humor, satir etc. Själv bär det av "ut" veckan som kommer, några dagar i hemmavid....
Tack Jesper. Mästaren och Margerita läste jag för tjugo år sen och den sitter kvar i tankarna än. Det är inte många böcker jag får lust att läsa om men den tillhör defenetivt den skaran. Magisk på många plan vill jag minnas. Och befriande sanslös.
Krya på dig och tack för inputen. Det finns många gremlingar därute, det gäller att se dem.
Jo, det är nog en konst att få se dem. Kräver att man öppnar sinnet lite. Eller att man smakat på rätt sorts svamp innan.
Spontan punktering på en lunga! Det har jag aldrig tidigare hört talas om.
Hoppas verkligen att skadan läker snabbt.
Mycket fina och roliga teckningar.
Tack Bertil. Det är mycket man som tur är inte vet om i förväg. Det känns inte helt pålitligt att en lunga kan spricka, bara sådär. Tur att man har två i alla fall.
Usch vad otäckt det låter - Spontan punktering på lungan....
Nu när du har så mycket tid till godo för reflektion....passa på att ladda ner meditationspunkterna vi skrev om i vårt förra inlägg. :)
De är super bra att ha tillhands när livet inte riktigt vill leva som man själv vill.......
/H
Skönt när någon tycker lite synd om en;-) När man nu gör det själv menar jag.
Jag läste om eran vandring och kopplar till en av de böcker jag läser just nu Paulo Coelhos Pilgrimsresan som är inne på det temat också. Jag är inte jättebra på det där med andlighet men jag försöker träna mig lite i den sortens tankar.
Somliga örtångor lär oxså vara häftiga.
Kroppen ställer till det för oss! Och man märker ju inte hur attans bra allt fungerar när det är normalt o friskt. Det är först när nån bit kajkar (!) ur en smula som insikten slår oss... att det är en rätt fantastisk manick, vår kropp. Du blir säkert snart mycket bättre, och efter ytterligare tid helt återställd. Krya på dig!!
Tack! Jag är just hemkommen och det verkar som om allt fungerar som det ska igen.