Bloggar > thomasvandraren

thomasvandraren

Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Gåsenstugorna till Vålåstugorna...men inte då!

Jag har inte vandrat från Gåsenstugorna till Vålåstugorna tidigare, men inbillade mig att det skulle vara roligare att gå upp via Smällhögarna och ned till Vålåstugorna via dem, istället för att bara gå rakt fram via leden.

Ja, varför välja något "tråkigt" när man kan välja någonting "roligt"?

Var får man allt ifrån egentligen? Jag vet inte när jag kom på att jag skulle gå så. Det var ingen större ändring av ursprungsplanen i alla fall.

Sagt och gjort...efter frukost och packning av tält så började jag vandra mot Vålåstugorna.

Jag måste återigen säga någonting om vädret. Så här var det när jag vaknade. Kalasväder.

Vandringen österut var enkel, lite lätt uppåt från Gåsenstugorna. Det tog inte så lång tid att gå innan jag kunde se Smällhögarna och Härjångssjöarna. Lill-Stendalsfjället var det högsta fjället, såg det ut som.

Det var ett par km till raststugan Härjångsdalen som var vid Härjångssjöarna. Ganske enkel vandring.

Jag gick norr om stugan och hoppades att det skulle gå bra att gå mellan de olika småsjöarna utan att bli blöt.

Det gick bra och jag fick leta lite för att kunna ta långskuttet över vattendraget som rinner ned från sjön Lievkiesåajjantjåånne. Jag ville vara på östra sidan om vattendraget när jag var uppe.

När jag nästan var uppe var det dags för en paus. Jag gillar sådana här pauser och hade den varit lite längre hade kängorna åkt av.

Uppe på platån, på ca 1100 m höjd, så skulle jag bara knata på så att jag kom mot Gruvsmällen och sedan Vålåstugorna. Sjön som avvattnades ned till Härjångssjöarna var ganska stor, 900 m tvärsöver.

Det var så härlig väder, och jag var helt ensam här. Det var varmt, tyst och skönt.

Jag gick vidare och åt lunch, lite vindskyddat. Det var verkligen omväxlande sommarväder. Blåser det lite är det kyligt, och är det vindstilla och solsken kan det vara en bra bit över 20 grader ute.

Efter lunchen så fortsatte jag, och nu var det skönt väder igen.

Tröja på...ibland.

Man får ju passa på att pausa där det är lämpligt. Här var det platt och mjukt.

Hur långt var det kvar egentligen? Jag hade inte riktigt koll. Hade bara knatat på.

Jo, där ska jag gå nedåt. Lite till bara.

Det var längre att gå än jag trodde. Jag träffade på en annan vandrare och pratade lite med honom. Det visade sig att jag var mer norrut än jag trodde.

Tänk vad lätt det är att gå fel när allt är så enkelt och förhållandena är bra.

Efter den otrevliga överraskningen ville jag bara komma ner och slå upp tältet. 

Tältplatsen blev nära den plats där lederna går ihop.

Middagen blev sen, men middag fick det bli.

Dagens lärdom: ha alltid koll på var du är, även om du vet "var" du är.

Nu skulle jag få 8 km extra att vandra...inte illa! Mer tid att njuta.

Gonatt!

Postat 2021-09-27 18:18 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Sylarna till härliga Gåsen

Jag hade en god natt vid Sylarna, och unnade mig frukost på fjällstationen. 

Normalt sett så tältar jag långt ifrån andra, men jag var ganska trött kvällen innan, så det blev skapligt nära fjällstationen, där även andra hade slagit upp sina tält.

Det var fint väder och jag såg fram mot att fortsätta vandringen. Målet för dagen var Gåsenstugorna, en favoritplats.

Innan jag packade ihop tältet så kunde jag inte låta bli att förundras över hur molnen rullade över Templet, och ned i Tempeldalen.

Kl 10 var det dags att knata vidare mot Gåsen. Det var lite kyligt i vinden. Tänk att fjällvädret kan skifta så mycket. Ibland är det shortsvarmt och ibland ska vintermössan på.

Jag hittade ett par solglasögon nära sylstationen som verkade nytappade och jag visste att jag hade möjlighet att knata ikapp de som var framför mig, och fråga om de tappat dem. Precis innan Gamla Sylen kom jag ikapp ett par personer, och  visst var det de som hade tappat dem. De tackade så mycket. Jag hade blivit rejält varm och tog av mig jacka och mössa, satte på en buff på huvudet istället. 

Vid Gamla Sylen delar sig leden. Rakt fram fortsätter den mot Storulvån och Blåhammaren och åt öster så går den mot Gåsen vilket var mitt mål.

Det här vädret...jag vet inte om jag har tur med väder när jag vandrar, eller så gillar jag bara läget. I och för sig har jag en regel när jag är ute och det är att inte frysa. Det kan regna, snöa eller blåsa. Fryser jag inte så funkar det att vandra, eller vad jag nu gör.

Nu skiner solen i alla fall, och allt är toppen.

Framför mig hade jag fjället Gåsen och Stora Härjångsstöten lite längre bort. 

En del undrar ibland över hur det är att korsa Handölan, och det finns en bro om man vandrar mellan sylarna och Gåsen. På bilden nedan ser man en cyklist som passerar Gåsån. Det här är vid raststugan Gåsån som skymtas i bakgrunden.

Jag funderade på om jag skulle tälta vid rastskyddet, men det skulle bli lite tidigt, och det var en del mygg där också. Jag gick vidare.

Jag kan inte få nog av vackra vyer. Jag stannade ofta och tog bilder.

Jag har alltid vatten med mig, så att jag kan dricka när jag känner för det. Den här dagen var varm.

Nu skulle jag uppåt, vid foten av fjället Gåsen, men jag skulle bara till fjällstationen, som jag borde se "bakom kröken". Jag vet att de där "bakom krökarna" kan vara ganska många ibland.

Nu så...äntligen!

Jag slog upp mitt tält en bit från husen.

Gåsenstugorna kan vara kända för att de ligger fint till, men även för att det finns en utomhusdusch här. Första gången jag duschade här var det snö och is på duschen, och det var snöblandat regn i luften, kanske 1 plusgrad och så blåste det. Inte så mysigt direkt, men ganska skönt efteråt. Jag vet inte hur ren jag blev då, men fort gick det!

Nu var det bättre...jag kunde tvätta av mig utan att hyperventilera och se galen ut.

Kvällssolen, så härlig tycker jag. Det här lugnet när skuggorna blir längre...jag älskar det.

Stora Härjångsstöten...solbelyst topp.

Har man ätit och duschat mår man bra, och det är lätt att njuta i solens sista ljus.

Solen går ned bakom fjället Gåsen.

Helags i bakgrunden.

Som vanligt var det inga problem med att somna. Jag skriv lite i dagboken. Ibland blir det ett par sidor, ibland bara stödord.

Gonatt!

Postat 2021-09-15 10:25 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sylarna i Norge till Sylarna i Sverige

Det var helt rätt att stanna med utsikt på norska sidan av Sylmassivet. Morgonen var molnfri och det var helt vindstilla.

Frukosten var havregrynsgröt, smörgåsar med pålägg och kaffe. Samt utsikt över syltopparna.

Efter frukost så packade jag ihop tältet...det var ganska sent på förmiddagen när jag kom iväg.

Det var blött. Bra att spänger finns.

Blick bakåt, men jag ska mot Nedalshytta.

Vyn västerut, som kvällen innan bjöd på en sol, var fin. Långt borta såg man bergen, och det borde ha varit Hyllingen m.fl.

Nu var målet att knata till Nedalshytta, och det var fin väg dit. Jag mötte en del norrmän som skulle upp på någon av syltopparna, då det är "enkelt" att bestiga dem från norska sidan.

Det var fin vy ned mot Nedalshytta.

Framme vid Nedalshytta strax innan kl 14. Det går att åka bil hit, om man är i Norge.

Lunch. Våffla, brunost och en öl.

Lunchen satt bra och jag kom iväg sent. Nu skulle jag gå till Sylarna...det var planen.

Vädret kunde jag inte klaga på...så skönt.

Nedan ser man hur det ser ut om man tittar bakåt. Det har gått uppåt, uppåt.

Rakt fram...mot Ekorrpasset! Leden är tydligt märkt med rödmålade T.

Passerade riksgränsen mellan Norge och Sverige...vy bakåt, mot Norge.

Jag närmar mig Ekorrpasset.

Bilden nedan är när jag ser söderut, innan jag går in i Ekorrpasset. Sjön man ser är Sylsjön, och berget som jag kommer att ha på min högra sida, och som man ser lite av, heter Ekorrhammaren, och är 1452 m hög.

Ekorrpasset är häftigt att gå igenom. Jag följde den vänstra sidan i detta pass, och ville inte gå nere på snöfälten längst ned. det var folk som hade gått där, men jag ville inte trampa igenom och försvinna ner i ett vattendrag. Bilden nedan är en vy bakåt.

Jag knatade vidare. Nu var klockan 17.30 och solen gassade. Det hade gått uppåt hela vägen från Nedalshytta.

Snart skulle jag kunna se mer österut, och snart skulle jag komma till vindskyddet Ekorrdörren.

Det blev en kort paus här innan jag fortsatte på leden norrut mot Sylarnas fjällstation. Det skulle vara uppåt i 45 minuter...

Nedan ser man åt sydost. Det var småkuperat och såg rätt märkligt ut.

Uppåt som sagt. 

Så var jag uppe från ekorrpasset. Framför mig så såg jag snö och stenar. Nu skulle det vara ganska flackt ända till Sylarnas fjällstation. Bara några få höjdkurvor enligt kartan.

På bilden nedan, vy österut, ser man Härjångsfjällen. Den högsta toppen är Stora Härjångsstöten, 1626 möh. Ganska enkel att bestiga om man vill det.

Bilden nedan visar hur det var när jag tittade norrut, och solen är alltså på min vänstra sida. Jag skulle lite nedåt nu.

I fjällen finns det renar. 

På bilden nedan ser man Sylarna längst bort.

Bada? Nä...jag hoppade över det.

Jag skulle runda Sylskalsstöten där framme och sedan skulle det bara vara utför till stationen. Här kände jag mig ganska trött och önskade att jag vore framme. Klockan var runt 20 och jag var lite hungrig.

Skyltarna visade att det bara var en liten bit kvar. Jag hade nog gått 22 km. 

Dagens mål i sikte: Sylarnas fjällstation.

Runt kl 22 var tältet uppsatt och jag åt min middag.

På natten tog jag nedan bild.

Ska jag sammanfatta dagen så var den lång. Det är ganska fascinerande att man kan runda hela Sylmassivet på en dag. Middagen smakade bra och det var väldigt skönt att sova, även om jag var uppe mitt i natten och tog lite bilder.

Det var en bra dag.

Postat 2021-09-09 13:54 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Blåhammaren till Storerikvollen och mot Sylarna

Natten var blåsig och det regnade, och jag undrade hur tältet skulle se ut när jag vaknade. Sömnen var ingen vidare i alla fall. Jag minns inte om jag hade öronproppar.

Jag trodde i och för sig att det skulle se bra ut när jag klev ur tältet på morgonen, och så var det. Snörena var spända och alla tältspikarna satt som de skulle.

Nu var planen att äta frukost, packa ihop tältet och gå till Storerikvollen i Norge.

Det var regn i luften. Alltså...det regnade.

Det roligaste med den här sträckan var att jag sedan 2007 funderat på att upptäcka Storerikvollen. Det var 2007 som vi i Stockholm Långdistansklubb sprang mellan stugorna. Typ 3 mil om dagen...mer om det kommer kanske. Vi funderade på att springa till Storerikvollen, men det blev inte så.

Nedåt, nedåt. Tog höger mot Norge...

Energi behöver man, och dadelbollar är inte helt fel.

Jag tycker om att se ut över vidderna. Efter att kommit ned i höjd var det även bättre väder och regnet hade upphört. 

Jag närmade mig gränsen till Norge och såg Endale raststuga en bit fram. 

En kort rast där. Korta raster är bra raster.

Nu var det bara dryga kilometern kvar till gränsen.

En bro över Enan...precis vid gränsen. Vantar, om än fuktiga, var sköna att ha på sig.

Jag passerade en markering som visade var Armfeldts karoliner år 1718 genomförde den katastrofala marschen mot Trondheim. Många dog, och den heter kallas för karolinernas dödsmarsch

Det var en bit kvar till Storerikvollen. Lite småkuperat, men helt ok.

På spängerna utför halkade jag omkull hela tre gånger. Tur att det gick bra.

Vy västerut, mot Storerikvollen.

Nedan ser man vyn söderut, längs sjön Saantenjaevrie. Det är en reglerad sjö, där vattennivån kan vara 709-732 möh. Rejäla höjdskillnader.

Nedan den hala spången.

En sista bro...ganska mysigt att vandra här.

Nedan bild visar Storerikvollen...jag var spänd av förväntan. Hur skulle det vara i Norge? Troligen som i en fjällstation/fjällstuga i Sverige.

Jag kollade upp var jag kuns tälta och bestämde mig för att köpa mig en kall en, innan jag slog upp tältet.

Det fanns hästar och får här.

Tältplatsen. Efter att jag lagat middag gick jag och tittade hur det såg ut i området. Jag kände mig lagom trött och det var kul att se djuren.

De var nyfikna och ville smaka på mina kläder.

Efter promenaden var et bara att gå och knyta sig.

Morgonen därpå var det lite grått och jag hade ingen brådska att bege mig. 

Ganska sent på förmiddagen hade jag packat ihop tältet och vandrade vidare. Jag skulle gå tillbaka en bit för att sedan fortsätta söderut mot Nedalshytta.

Det är kul att uppleva nya områden. Norge har jag inte vandrat i tidigare. Det var ganska lättvandrat.

Strax innan kl 15 var jag halvvägs till Nedalshytta.

Det var lite grått, men inte kallt.

Jag hade torkat mat innan vandringen och visste inte hur länge allting skulle blötläggas, så jag lade middagen i blöt ett par timmar innan jag skulle äta middag.

Jag såg spår av någon stor hund. Inte kunde det vara varg? Näää.

Jag insåg att jag inte skulle orka gå hela vägen till Nedalshytta, så jag siktade på att tälta i närheten av Syltjönna, med utsikt mot Sylmassivet.

Här nedan är jag nästan uppe så jag ser sjön.

Tältplatsen, vid kompassens övre högra spets.

Jag gick upp en liten bit för att se sjön.

Tältet hade jag slagit upp innan jag gick för att se mig omkring, snart var det middagsdags.

Middagsdags.

Lite senare på kvällen tittade solen fram.

Det skulle nog bli en fin dag imorgon.

Vyn rakt västerut var magnifik...skulle bli kul att se hur det ser ut på morgonen.

Mätt, trött och nöjd somnade jag. 

Postat 2021-09-02 19:54 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera