Inledning

Årets vandring skedde i italienska Alperna. Tidigare har jag mestadels vandrat i franska Alperna bl.a. i nationalparken Ecrins och Vanoise. Även har jag gått i Pyrenéerna ett par gånger på både spanska och franska sidan av bergskedjan. Den här gången var jag nyfiken på nationalparken Gran Paradiso på italienska sidan av Alperna. Det skulle åter bli en ren stugtur igen. Vi skulle gå från Chardonney till Courmayeur på en led som heter Alta Via 2.

Första etappen i dalen Champorcher

Leden

Vi gick följande etapper: Chardonney – Rifugio Dondena – Rifugio Péradazá – Cogne – Rifugio Vittorio Sella – Eaux Rousses – Rhêmes-Notre-Dame – Rifugio Chalet de l’Epée – Planaval – La Haut (via Promoud) – Rifugio Deffeyes – La Thuile – Rifugio Maison Vieille – Courmayeur.

Jeepväg som stig

Etappen mellan Rifugio Vittorio Sella och Eaux Rousses blev aldrig av pga. åskväder. Istället fick vi gå tillbaka ner till Cogne och tog bussen till Aosta och bytte buss där för att komma till Eaux Rousses.

 Eftersom leden passerar byar blev övernattning längs leden väldigt varierande, från Bed & Breakfast, bergshyttor (på italienska: rifugio) till hotell. Som vanligt kommer man aldrig långt ifrån samhällen i Alperna. Det är alltid en dagsetapp till närmaste by.

Bergspass som vi korsade

Finestra di Champorcher 2828 m

Stigen följde först en traktorväg (jeepväg) mot Rifugio Miserin och sjön Lago Miserin. Därefter följer en stig upp mot passet. Vi passerade ett par snölegor på vägen upp utan svårigheter. Vi åt lunch på passet och vid tillfället var det ganska skönt väder. Moln i vackra former svävade över passet. Dock så var vyn mot Vallone di Urchier fin men störande pga. kraftledningar. Det blev bättre nästa dag när vi vandrade ner mot Lillaz från Rifugio Péradazà.

Sjön Miserin. "Sadeln" i mitten är passet,  Finestra di Champorcher, som vi korsade.

 Finestra di Champorcher 2828 m. Här tog vi faktiskt lunchpaus!

Col Lauson 3299 m 

Gick aldrig över pga åskvädret.

Col di Entrelor 3007 m

Innan bergpasset ligger ett par sjöar. De inbjuder til utmärkta lunchplatser för laddning inför uppstigningen. Vi passade på att ta bilder runt sjöarna. Man såg inte mycket uppe på passet. Det blev bättre när vi skulle fortsätta neråt mot Vallone di Entrelor. När vi närmade oss Val di Rhêmes var det väldigt vacker grönska längs hela dalen så långt vi kunde se.

Vi tog lunch här vid sjön Lac Djouan.

Efter passet,  Col di Entrelor 3007 m, ner mot dalen Entrelor och sedan Rhêmes.

Col Fenêtre 2840 m

Brant uppstigning som kräver uppmärksamhet. Tufft och ansträngande, vi gick över en snölega som låg väldigt brant. Använde vandrarstavar som stöd när vi passerade över legan.

Lång & brant uppstigning med intensiv sicksack-stig mot Col Fenêntre 2840 m.

Det mest kritiska partiet i uppstigningen, att gå över en snölega som ligger brant mot bergsväggen.

Col de la Crosatie 2838 m

Dimmigt när vi skulle gå upp men det lättade efter en stund. Vidunderlig utsikt! Såg långt mot Monte Rosa och Aosta.

Sjön Lac du Fond i bakgrunden. Utmärkt lunchplats.

Dimmigt pga passerande molnslöjor ibland kring Col de la Crosatie.

Haut Pas 2860 m

Här kan man beskåda lika bra som på Col de la Crosatie fast här ser man också mot dalen Combe Des Ussellettes och turkosfärgade sjöar i närheten. Det var en uppfriskande nerstigning mot dalen och lätt att promenera till Rifugio Deffeyes. Vi stannade ofta och tog många bilder.

På väg opp till Haut Pas!

Vyer mot Aosta 

Combe Des Ussellettes, mot Rifguio Deffeyes

Col des Chavannes 2603 m

Underbar plats att ta paus eller varför inte lunch. Härifrån har man underbar utsikt mot Mont Blanc-massivet. Man kan beskåda glaciärer och toppar från passet. Man såg också Refugio Elisabetta Soldini. Det var sista passet och målet var Rifugio Maison Vielle innan Courmayer.

Bergstoppen Mount Tseuc & glaciären Lex Blance

Sammanfattning

Det som karaktiserar vandring i Alperna är att man ofta korsar flera pass under turen. Att man går från en dal och upp mot ett bergspass, korsar det, fortsätter ner mot ny dal. Det sker ofta på hög höjd som minst 2000 meter och uppåt. Så det kan bli stora höjdskillnader under en etapp ibland. Dessutom finns ett stort nätverk av bergshyttor och det är vanligt att man betalar för halvpension. 

Jag har valt att göra en enkel sammanfattning om vandringen och om de bergspassen som vi korsade i Gran Paradiso. Jag har skapat ett fotoalbum där jag lagt in bilder på bergshyttor som vi övernattade i. Det kan vara roligt att få se hur de ser ut. 

/J