Bloggar > Det fria livet > Guijaure, fem dagars ...

Det fria livet

Eriks utflykter och äventyr

Guijaure, fem dagars vandring

Från väg 95, aka Silvervägen väster om Arjeplog, är det bara att parkera och välja startplats åt det håll man vill vandra. Det blir förstås enklast med egen bil, men här går också en buss större delen av vägen. Jag stannade vid Vuoggatjålme och vandrade västerut, mot Guijaure.

Ruonekgårttje, Ruonkejåkks mäktiga språng ut i Sädvajaure

---

Det finns två leder att gå åt det hållet: längs Ruonekjåkkå, eller rakt över fjällheden via Guoletisjaure. För att täcka in så mycket som möjligt av landskapet, och speciellt för att uppleva blomsterprakten i Ruonekdalen, så gick jag båda.

Stigen till Ruonekjåkk går inledningsvis längs Sädvajaure och är väldigt kuperad och knotig upp till Ruonekjåkks utlopp i sjön. Väl inne i dalgången blir det inledningsvis bättre, men är fortfarande kuperat. Stigen böljar ideligen upp och ned.

Läger vid Ruonekjåkkå. Morgonregnet övergick snart i solsken.

---

En utmärkt lägerplats vid Ruonekjåkks strand finns ett par kilometer upp från utloppet, där stigen touchar älven rakt nedanför Tjapkavardo, med plan ängsliknande mark i gles björkskog, och plats nog för ett stort antal tält.

Nordisk stormhatt

---

Nu i skiftet juli-augusti är blomsterprakten helt enastående. Hela vägen genom dalen går man genom böljande blomster i alla storlekar. Nordisk stormhatt, tolta, midsommarblomster, smörblomma, svarthö, brudsporre, jungfru marie nycklar, kung karls spira, humleblomster mm, mm... samt en myriad av mer marknära små varelser, som man behöver ta av sig ryggsäcken för att avnjuta.

Sluttningen upp mot Tjapkatjåkkå. Solen ligger rakt på och bromsarna är aktiva. Insekterna alltså.

---

Smörbollar mot Fierras

---

Efter att leden har delat sig vid bron över Ruonekjåkk blir stigen genast svårorienterad och igenväxt. Det märks att den här vägen sällan används för färder upp mot Guijaure. Jag väljer snart att vika av upp på kalfjället vid Tjapkatjåkkå. Utsikten från toppen av lågfjället är mycket vacker, speciellt oväntad blir den när man kommer rätt upp från den högst begränsade sikten nere i dalen. Man har fri sikt över hela högfjällspanoramat. Ruonektjåkkå med sin enorma glaciärnisch, Fierras, Vaulatjårro, Guijaurtjårro, m fl fjäll allt längre bort.

Utsikt från Tjapkatjåkkå åt väster, med Smuolevagge i centrum

---

Glaciärnischen i Ruonektjåkkå

---

Jag siktar nu rakt på Guijaurtjårro i nordväst, rätt över den besvärligt kuperade, sumpiga och steniga slätten. Regnet återkommer och jag är sliten innan jag är framme och hittat en bra lägerplats vid foten av fjället. Det slumpar sig så att det blir alldeles vid "Jakobs knabbe", en rostig klippformation som avviker tydligt från omgivningen, en historia från 1646. Här bröts sulfidmalm under ett år innan verksamheten upphörde. Man kan väl anta att Jakob är namnet på upptäckaren.

Jakobs knabbe, en gruva i miniatyr från 1646. Man kan gå upprätt rakt igenom hålet klippan.

---

Läger under Guijaurtjårro

---

Nästa dag blir den blötaste på turen, det regnar mer eller mindre oavbrutet ända fram till kvällen. Jag har planerat att gå upp till toppen av Guijaurtjårro. Ett lågt moln ligger parkerat över toppen, men öppnar sig och jag väljer att slutföra bestigningen, om än inte ända fram till själva toppröset. Regnet begränsar sikten, och vinden är olustig, så det blir ett kort besök. Bestigningen är okomplicerad, det är bara ett tiotal meter närmst toppen som händerna måste till för att komma vidare. Regnet gör stenar och klippor hala och det hela förstås lite mer riskabelt.

På väg upp på Guijaurtjårro, 1312möh. Okomplicerad vandring längs kammen.

---

---

Återfärden sker enligt plan över slätten via Guoletisjaure. Här möter jag människor för första gången på turen. Det är helt klart den här vägen folk använder för färder in till det här området, vilket förstås är helt naturligt med tanke på att den är kortare. Men ingenstans här är frodigheten den samma som längs Ruonekjåkk, så vill man få fullt upp av växtlighet och blomster så rekommenderar jag att åtminstone gå ena riktningen genom den dalen.

Det blir en solig och stilla dag och jag får tillfälle att torka blöta kläder och skor. På kvällen vid turens sista lägerplats, i ett småkulligt och trivsamt område strax ovan björkskogen, perforerat av en mängd småsjöar, vågar jag på mig ett välgörande bad. Imorrn åker jag hem.

Video från turen

---

/EN

Inlagt 2017-08-06 08:52 | Läst 1960 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2017-08-06 09:26   Fraktal
Som vanligt när du skriver ett blogginlägg är det väl formulerat, intresseväckande och med genomtänkt foto/film. 5/5
 
Svar 2017-08-06 09:34   scandiaca
Tack Stefan! Är du inte i fjällen nu? ;)
Erik
 
Svar 2017-08-06 12:50   Fraktal
Jo, jag är uppe i fjälls nu. Kör dock hem om en liten stund.
 
2017-08-08 15:42   lorenzr
Tack för en fin beskrivning. Alltid intressant att läsa om vandringar utanför de vanliga lederna. Och visst är det fint i Arjeplogsfjällen ;-)
 
Svar 2017-08-10 07:18   scandiaca
Tack Lorenz. Ja där finns verkligen fina pärlor, och som man får ha nästan för sig själv. :)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!