vandring,paddling och annat friluftsliv

bor i Jokkmokk.
"måste" dagligen motionera i skog och mark,samt allmänt vistas ute i naturen.
Gör ofta korta turer i kommunen,både till fots och med kajak.
Har en önskan om att hinna se så mycket som möjligt av hemkommunens fjällvärld.
Stillsamt intresse:läsa,hälsofrågor.

Användarnamn: brigas

Intressen: Vandring, Turskidåkning, Paddling, Utförsåkning, träna längskidåkning,terränglöpning,rullskridskor,rullskidor,styrketräning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Genväg över Tarrekaise

Länge sen det blev nån tur i fjällen nu,men till slut så blev det av.

Flyg tilll Tarreluobbal,första gången min hund flög helikopter;det gick utmärkt.

Vi började med att följa präststigen/Linnès väg tillbaka mot Kvikkjokk.

Första läger vid Buojdes-sjön.

Här blev  vi inregnade ett helt dygn;två nätter och en lång dag emellan,då vi mest sov bort tiden.

Fick flytta tältet då en ny liten bäck letade sej in under tältet i takt med att regnet tilltog.

Tack och lov höll golvet tätt.

Det tar verkligen både på nerverna och kroppen att hålla sej still i ett tält så länge.

Dag 3:morgon var det äntligen uppehåll och fint väder på gång.

Vi fortsatte längs sjön;inget provfiske efter de fiskar som kanske finns kvar här;ska ju ha varit rätt stora fiskar sägs det.

Nån som vet vad denna blomma heter?

Hittar den ej i vår lilla blombok.

I Ruonasvagge tog vi en lång härlig rast i solen,så pass varmt vatten i småbäckarna att det gick bra att tvätta sej ordentligt,även hårtvätt.

Renar svalkade sej högt uppe på ett snöfält på Tarrekaisemassivet;Ruonasgahppe kan det nog heta.

Vi såg både fjäll-labb och gentianor i detta område;dvs då känns det verkligen som jag är i ett riktigt fjällområde.

Vi fortsatte uppåt mot Vallevagges västra mynning.

Utsikt ned mot Tjuolta.Faktiskt några flockar med ripor;det var länge sen vi såg det.

Två alternativa färdvägar:raka spåret genom Vallevagge och ned över Prinskullen,eller försöka gå över på det lägsta stället mellan Duolbba och Biernagajsse och komma över Njunjesberget och sen tillbaka genom Tarradalen.

Senare alternativet kändes mycket äventyrligare,och vi hade ju aldrig gått så förr.

En cavalier king charles på vandring under Biernagaise;"björnbranten":

Sten och åter sten,jobbigt gå nedför.

Längst inne i skålen mellan dessa branter ligger en sjö.

Vi hoppades att det skulle vara möjligt att tälta i dess närhet,men det var bara genomblöt lera,mossa och lite gräs.Kanske inte så konstigt då den ligger på 1221 meters höjd.

Bara fortsätta nedöver på trötta ben.

Längt där nere hägrade sjön Lagojavras på Njunjesberget.

Så långt orkade vi inte denna långa dag.

Man får hålla sej ovan ravinen där Njunjesjokken rinner ner; nånstans i nivå under Jungakajse började det vara väldigt fina gräsplättar att tälta på.

Äntligen vila för oss alla en varm och ljuvlig kväll.

Pixi har fått ett stort renhorn att gnaga på dessutom.

Solens försvinner nästan,den ej namngivna toppen till höger om solen får heta ,Pixi-kaise,över 1600 meter hög.

Nästa dag tog vi det lugnt;varit igång 12 timmar inklusive vår matrast i Ruonasvagge dagen innan och gått mycket upp och ned på sten och åter sten.

Perfekt sommarväder,hade kunnat stanna länge här uppe kändes det som.

Istället för att välja en något snällare och ginare väg ned från Njunjesberget innan Njunjes blev de en hiskelig olämplig brant närmare Tarra;vi hade ju inte bråttom hem när vädret blev så fint.

Lagojavras,937m.

Grund sjö med tillrinning från smältsnö och en riktig bäck ut;kall även en dag som denna,men simmade faktiskt lite,för att svalka mej och för att ha simmat här med.

Tyvärr var hjortronen ännu hårda och röda,så vi nöjde oss med vår medhavda efterätt,choklad och hallonmousse.

Vi rekade den troligen snällare vägen ned från berget,via svämkäglan och de glest bevuxna konerna(glacifluvialkonerna?) hitanför Njunjeshemmanet.

Vi gick upp på toppen av Njunjesberget innan vi valde en alldeles för brant,risig,stenbrant ned mot Tarraleden.

Vår lugna härliga solskensdag avslutades ändå -som vanligt med en riktigt jobbig besvärlig vandring i stekande sol.Lite mogna hjortron och ett fotbad i en pöl lättade  upp.

Vi valde att gå över bron vid Njunjesstugan och hitta en tältplats invid älven.Ute på klipphällen var det relativt insektfritt,men ett väldigt oljud från älven.

Hade hoppats att fjällbruden ännu skulle ha blommat här,men inte.

Sista dagen blev det att "bara gå hem".

Skönt komma till båtbryggan och hoppa i älven,svalka sej riktigt!

Väl hemma i stugan en varm skön dusch,rena kläder,en liten simtur i vår hamn där vattnet blir riktigt skönt.

Öm i ländryggen,svinont i min dåliga fot,men nöjd.

En spännande sträckning som vi väl aldrig mer går,men upp på Njunjesberget det vi tror är en lättare väg kan det bli.

Tycker vår lilla hund är fantastisk som orkar med en sån färd;nu får hon vila ordentligt ett tag.

Hon är värsta rovdjuret;lyckas decimera lämmelantalet trots att hon gått i band hela tiden.

Säkert hade hon tränat galopp på fjällhed tillsammans med denna ren om hon sluppit loss.

För den som kan gå i sten och branter och bär med en del vatten ser det fullt möjligt ut att gå längs topparna från Kaskaivo till Duolbba och säkert upp på den högsta Biernakajse.

Inget för mej längre;har gått från att känna mej väldigt fjällsäker (förutom klättring och glaciärer) till högst ovan igen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-07-30 13:35   Håkan Friberg
Vad kul! Delar av den vandring du gått var den jag hade tänkt avsluta förra årets fjälltur med. Nu blev vi försenade och var tvungna att avstå, men din text gör att jag mycket väl kan tänka mig ett nytt försök.
Växten du frågade efter är nätvide.
/Håkan
PS Vad kul att du skriver igen!
 
Svar 2011-07-30 20:02   brigas
OK,nätvide.
jag som tänkte döpa den till Britt-Margareta-feta...
 
2011-07-30 14:27   dHANScan
Samstämmer i nätvide pga bladen.
Känner igen tältplatserne vid Buoides och Ruonasvagge och minns den trevliga Linneväg från Tarreluoppal till Kvikkjokk. Den sista bit ni tog - uppöver Darregájsse ser heftig ut, det hade jag inte gjort med packning, må vara mycket brant ned till Njunjes.
1221-sjön är vacker, har engång sedd den på dagstur upp på Biernagaisse 1828m
Välkommen tillbaka med fjällberättelser
 
2011-07-30 17:22   thegedd
Lockande bilder ! Var på väg dit för några år sedan, och kommer säkert dit någon gång. Då skulle jag också vilja vandra Såmmartjåhkkå (1452) - kammen till Biernnagajsse (1828). Måste väl kunna gå ?
 
Svar 2011-07-30 20:05   brigas
Antar det är samma sorts sten,inte speciellt rutchigt men oändligt mycket av varan.
Vatten måste nog bäras,men om man kan gå till snöfält och där det sen rinner ner har man ju vatten regelbundet.
Säkert mycket ansträngande både för ben och psyke att gå längs kammarna..
 
2011-07-31 11:05   OBD
Det var ett ovanligt vägval. Bra beskrivet och bra gjort både av er och Pixi.
Jag har planerat att avsluta min vandring i Kvikkjokk men för mig gäller med största sannolikhet "raka spåret", d.v.s. Vallevagge - Prinskullen - Kvikkjokk.
 
Svar 2011-07-31 11:17   brigas
Ja,vallevagge-prinskullen är ju också fint,men är vädret fint och tiden finns så är det inte särskilt mycket längre om man går ner hitom Njunjeshemmanet;man kommer på stigen inte långt från Bäcken.
Vallevagge är ju motsvarande stenig likt passagen vi tog.
 
2011-08-01 22:24   fowwe
En härlig (och jättestenig) tur som ni gjorde! Jag har följt med på kartan och blev bortvillad en stund pga att det finns två Biernakajse. Det finns så många ovanliga vägar att gå, den här ska jag lägga på minnet. Roligt att läsa din fina och tydliga beskrivning, Britt!
 
Svar 2011-08-02 08:55   brigas
Ja,det finns en mindre "björnbrant" på Kaskaivodelen också.
 
2011-09-07 14:55   BrittMarie
Så stor Pixi har blivit! Hon var väl inte riktigt fullvuxen när jag träffade er för två år sen.
Fint där vid Boujdes, har också tältat där, liksom på andra sidan bron vid Njunjessugan. Nerstigningen från Njunjesberget ser rejält brant ut vilken väg men än väljer och dessutom får man väl bråka med videsnår i sydostsluttningen
 
Svar 2011-09-07 16:07   brigas
Ja, hon är en vuxen liten vovve nu,ibland (speciellt idag) tänker jag att vi frestar på henne för mycket med våra vådliga färder.Hon var nämligen konstigt stel idag,men jag finner ingen skada eller ledsmärta hos henne,hon får vila sej och se om det går över.
Det finns en troligen mycket bättre färdväg ned från Njunjesberget så man då slipper desssa hiskeliga branter,den skulle jag vilja gå nån gång bara för att reka,sen är det väldigt fint uppe på Njunjesberget också.
 
2011-09-07 21:22   Thomas Traneving
Den här bloggen missade jag att läsa i sommarvärmen. Har inte varit speciellt uppkopplad i sommar.
Rolig läsning. Tack för att du delade med dig! /H
 

Läs mer i bloggen

Fierrovagge -och lite om Sommarlabba-färjan

I år skulle vi gå en enkel tur,anpassad till liten hund och något bekväma människor.

Flyg till vindskyddet i Kuravagge,gå till Vaimok,över berget till Fierrovagge och sen ned till Sommarlabba och Tarraleden hem.

Kaskaivo övergivet utflyktsmål?

Tidigare var stigen upp till Kaskaivo klassad som dagsutflykt från Kvikkjokk.och -ja en gång för länge sen gick jag och min pappa upp där,dagsutflykt helt klart.

För ca 8-10 år sen var jag upp,skitjobbigt minst sagt,då mängder av träd fallit över stigen,då sov jag över,kom hem varm och trött.

En liten björn

På eftermiddagens hundrunda följde även min son med,första gången i höst.

När vi gick i solens sista strålar längs en ås omgiven av vatten sa han "en björn";något 10tal meter framför oss kom en riktigt mörk liten björn,vek ned mot vattnet;och min lilla cavalier Pixi gick efter.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.