En del tror att man som äventyrare är ett enda stort energiknippe och sprudlar av energi. Det kanske finns såna äventyrare men nja, det är nog just bara en tro och inget annat. Jag själv är som jag är. Jag är som jag är bl.a. för att jag saknar förmåga att stänga av livet.

Ibland är det viktigt att jag kan hålla mig mentalt skärpt när jag är ute. Då ingår att inte jaga upp mig av rädsla, är jag rädd tappar jag en del av den mentala kontrollen så det försöker jag undvika. Ett sätt att hantera rädsla är att försöka klargöra den, vad det verkligen är jag är rädd för, och sedan att klargöra om detta är ett reellt hot, dvs. är det här är något som verkligen är något som kan hända eller är det jag själv som målar upp faran. Sedan följer andra bitar men vi stannar där just nu.

Innan jag går vidare vill jag snabbt nämna att det finns sätt att hjälpa kroppen att acklimatiseras fortare. Ett kanonbra knep är att se till att man hela tiden har bra vätskebalans i kroppen, dvs. att dricka mycket. Det finns dock en medicin som används av många, Diamox. Den gör att vissa processer i kroppen som har med acklimatiseringen att göra går fortare, dvs. vi acklimatiseras fortare. När man väl är acklimatiserad så är man acklimatiserad, man blir inte oacklimatiserad för att man slutar att ta medicinen.

ÄNDRING: Filmen var himla skakig i vissa partier så jag redigerade med YouTubes antiskakredigering vilket fick mig att verka än mer groggy så här är orginalversionen igen, dvs. himla skakigt. Tanken är att göra en version med engelsk textning och med lite andra klipp också och tills dess ska det bli ordning på det hela, jag håller på att lära mig hur det funkar med redigeringsprogrammen. Ni får hålla tillgodo så länge.

Det är en del av alla rundor. Att gå vilse och att göra misstag. Även att brottas med dem, varken man inser det eller inte, och förhoppningsvis en dag bli vän med dem. Både inre och yttre rundor.