På torsdag morgon bär det av. Först till Berlin där jag gör stan över dan, hoppar sen på ett nattflyg till Abu Dhabi i Förenade Arabemiratet för att göra även den stan över dan och sen ytterligare ett nattflyg till Islamabad i Pakistan. En natt i Islamabad där jag ska få sova på en fixartjommes kontor vad nu det innebär, för att sen hoppa på en flera dagar lång bussresa upp i bergen.

Ibland är jag som en flipperboll som studsar runt i livet och har störtkul. Ibland i lite mer sans och balans i tempot och ibland i stilla meditation. Behagligt. Men inte jämt. Och jag vill skriva om hela äventyrsresan. För att ge er en verklig bild. Hur jag är. Vem jag är. Extremtältaren som tältar alldeles ensam uppe i himlen.

Det är naturligtvis lite nervöst vad reaktionerna ska bli. Jag hoppas ni har förståelse för att det inte är helt lätt att gå ut med det där så jag ber – var mig nådig!!

Jag tog helt sonika tavlan under armen och gick en runda på mässan. Jag sa vem jag var, vad jag gjort, höll upp tavlan och sa att jag fått den dagen innan, att jag hade en blogg på Sveriges främsta forum för uteliv, att jag skulle skriva om helgen och att jag ville göra en kul grej av det här dörröppnargrejset och sa att om de vill får de stoppa nåt i min plastpåse och så kommer de med i mitt blogginlägg och om det är friluftsprylar så även på min hemsida under utrustningsspons. Ett in-real-ife-test för att se vad tavlan gick för.

Samtidigt visste jag att det inte kunde fortsätta länge till, inom flera äventyrsled var det som en hel bunker full av krut som väntade på att explodera. Kritiken handlade om lite av varje, bl.a. om att branchen är med och håller vissa äventyrares skarvande bakom ryggen och det var de som laddade för att lägga korten på bordet. Allmän hängning inför öppen ridå diskuterades. Flera tidigare vinnare av utmärkelsen hade sagt att de laddade för att stå och riva sina certifikat, eller vad man ska kalla dem, mitt under prisutdelningen. Kaos och katastrof var i antågande.