För de som är nyfikna att se och uppleva en expedition på nära håll, här har ni ett unikt tillfälle!! Det finns tre varianter på support-trekk, i olika antal dagar. Man är då med i samma gäng, man åker i samma bilar, man bor i samma tältläger, man äter i samma mässtält, man tja, man skattar samma skratt och gråter samma tårar. Ibland är det så vi har det. 

Annelistyle rules i mitt liv, vilken style rules i ditt liv? 

Inom buddismen brukar man säga att tankarna är som en apa som så snart den ser nåt skuttar den dit, sen ser den något nytt och skuttar iväg igen, den far än hit än dit, högt och lågt. Precis som våra tankar lätt far iväg med oss. I vissa sammanhang kan det vara bra att kunna låta tankarna fara runt fritt hej vilt, barinstorma, men det är också bra att ha förmågan att inte göra det, att slippa störas och distraheras av att ens tankar far iväg. Desto mer man övar upp förmågan desto lättare kan man att fokusera på det man vill fokusera på eller rent av bara vila i att tankarna är stilla, det är en väldigt behaglig vila, framför allt för såna som mig som tänker så inibänken mycket, intensivt och snabbt.  



Vitsen med den här sortens övning är att öka förmågan att inte vara så apig i tankarna, att de inte far iväg så lätt, man övar upp sin tankekontroll så tankarna inte skuttar runt som en apa.

En del upplever att tankarna skuttar runt, andra upplever mer att tankarna bara snurrar, det spelar ingen roll på vilket sätt just du upplever, grejen är att träna upp att släppa det och hitta stillheten genom fokus. 
 

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag håller på att testa olika filter till bilder, bilder funkar olika i olika medier, det här är testat till t.ex. Facebook som oftast använda via mobiler. Ska en bild tryckas i en tidning måste den se helt annorlunda ut. Det här är bara test och funkar inte alltid så bra i en blogg som ofta läses via dator, men jag har valt att inte göra om bilderna hit utan tar de som de är nu. Säger det ifall någon fotonisse får araben på redigeringen, så kanske det inte blir så stark araben.

Här är del ett och här är del två om den här resan.

Okej, då kör vi. 

Jag trivs med Sverige, jag gillar hemma och jag har inte längre något behov av att fly, och känner inte att jag behöver ut i världen för att söka reda på något heller Men ändå åker jag. Vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske jag vet varför jag åkte när jag kommer hem igen. 



Sicken tid det har varit, ända sen jag kom hem från Argentina i februari förra året, jag kunde inte föreställa mig nåt sånt här i min vildaste fantasi, och sicken knock det blev, en finknock, och här är jag, redo att åka igen, heja livet! Och hej då hemma, vi ses till jul igen. Eller efter jul. Eller nåt. Det visar sig. 



Har med mig ett gäng bilder till visum och tillstånd och simkort och allt vad det kan behövas till. Taget i en fotoautomat dagen innan jag åker. Okej, heja dig Anneli, det blir skitbra det här, nu kör vi! 



Jag börjar med ett par dagar i Stockholm. Har lite allt möjligt att fixa med. Jag jobbar aktivt med att vad jag kallar plocka hem min bakgrund. Om det hänt något knas så kan sånt som påminner om det väcka jobbiga känslor som har med det där knaset att göra, typexemplet är en låt som hör ihop med något man gjort. Jag kan då jobba med att programmera om mina reaktioner på en sån låt som väcker jobbiga känslor, lyssna på låten i en ny situation med en ny känsla, på så sätt laddas den av, och jag får på köpet att det som hänt, själva knaset, också laddas om. Den här statyn utanför MOOD-gallerian är en sån grej som jag har massa känslor kring så jag brukar ta en sväng eller två om den när jag är i Stockholm, och på så sätt jobba med det som hänt. Jag har massa såna här grejer som väntar på mig i Kathmandu. Fast det hade jag alldeles glömt bort. 



Stillhet. Där jag tar av mig mina skor.

Jag bor lite varstans. Bland annat på Nordic Light och betalar med mina sociala medier. Innan har jag haft vanliga samarbeten men det här är inget samarbete, jag bara betalar med inlägg och klart. Johodå, se här!



Haha, knas, fina jag, jag älskar de där goa leendet. 



Ut till Primus och Brunton och hämta grejer att testa, fick kamera av filmpolaren Linda Västrik att träna med, bara fota och filma hej vilt, okej, och Brunton har utrustat mig med olika batterier och solpaneler att testa. Det går faktiskt att vara självförsörjande på energi och hålla kvalitét som funkar för biofilm med det här kitet. Ja, lite mer minneskort bara, det har jag från Kingston, fick några fler av Linda också, jag ska testa olika. Har extra batterier till kameran också, ska se om vi inte kan snickra ihop en liten, obs liten, extern laddare till kamerabatteriet så det inte måste gå via kameran. Jag har förresten en liten extern inspelningsgrunka att prata i också. 

Och hörrni, bilderna här i inlägget, jag testar olika filter, det är olika hur bilderna behöver vara beroende på vad man ska ha dem till, de här är Facebookvarianter, de flesta facebookar med smartphone eller surfplatta idag, smått, så det behöver vara annorlunda, och nu tar jag de bilderna här, skulle t.ex. en tidning vilja ha en bild måste den se lite annorlunda ut, bara säga det så ni vet ifall nåt fotofreak ser rött eller nåt. Okej, klart. 

Jag märker att jag ser Stockholm så annorlunda. Sen sist jag var här. Att jag ser annorlunda över huvud taget. Ser så mycket människor. På ett nytt sätt. Starkt. Blir alldeles snurrig av alla intryck. 



Ja, redan trött, så intensiva dagar i Stockholm, skönt att dra ut ur stan, kaffe och glass på ett litet oansenligt fik är lika stort var jag än är i världen, men också en liten oas att vila i. Om jag villl att det ska vara det. Och det vill jag. 



Sen till finpolaren Anna Rosengren för att tanka livsgrejs innan resan – en soffa, en kopp te och nära livet. Så ska vi ha det. Hon hade sängar men nä, jag sover gärna på soffa om den är liggvänlig. 

Linda Västrik, filmtjejen som blev Årets Äventyrare efter mig, var hemma och filmade lite inför min resa. 

Mest kul hade jag åt att se filmmaterialet. Hade ingen aning om att mitt kroppsspråk ser ut så där. Snopen. Så naket. Bart. Vad det än var så var jag det med allt jag är. I hela kroppen. Trivdes bra med det. Att vara det jag är. Skönt. Tänk om jag inte hade gillat. Huja. Och så mycket glädje. All in. Det trivs jag också med. 

Jag kan stå på huvudet sa jag. Men varför stå på huvudet? Vad drar? Jordens kraft drar i boobisarna. Vi hade kul åt det. 

Men varför?
Jag vet.
Livet. 
Bara livet.
Så skönt.
Så vilsamt.
Att veta.
Även om det är upp och ner ibland.